- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 34. Ö - Öyslebö; supplement: Aa - Cambon /
205-206

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anderson ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

geologiska historia under dessa perioder kunna vinna sin
lösning genom den fossila florans vittnesbörd. Dessutom
har man emellertid insamlat växtfossil äfven
från andra jordperioder, såsom jura och tertiär.
Af tertiära däggdjurslämningar har redan nu ett
kolossalt material insamlats; sedan 1920 ha 397
lådor fossil anländt till den paleontologiska
institutionen i Uppsala, där prepareringen och
bearbetningen företas under K. Wimans ledning. 70
fyndorter för tertiära däggdjurslämningar ha redan
upptäckts, och samtidigt med insamlingen af
fossilen ha fyndorternas geologiska förhållanden in-
gående undersökts. Den öfvervägande delen af
fossilen härrör från den yngsta delen af tertiär-
perioden, pliocen, och bland de faunor, som redan
något så när bearbetats, finnas utpräglade stäpp-
faunor. A. har egnat stor uppmärksamhet åt Kinas
topografi och dess yngre aflagringar från tertiär-
och kvartärtiden samt upptäckt drag i landskapet,
som, när en samlad framställning föreligger, torde
kasta skarpt och i många fall oväntadt ljus öfver
Öst-Asiens yngre geologiska historia.
Uppseendeväckande äro också de fynd, som gjorts af
prehistoriska boplatser med många människoskelett
och med stenverktyg, som tyda på en stemålders-
kultur analog med Europas neolitiska. Man har
också insamlat ett rikt zoologiskt material,
hufvudsakligen af däggdjur och fåglar. Se vidare G.
Andersson, T. G. Halle, E. Lönnberg och K. Wiman,
"Professor J. G. Anderssons vetenskapliga arbeten i
Kina" (i "Ymer", 1922; äfven i särtryck). A. är led. af
Landtbruksakad. (1908) och Vet. akad. (1911).

K. A. G.

Andersson, Karl Andreas, zoolog, f. 24
febr. 1875 i Stenkyrka socken, Bohus län, inskrefs
som student vid universitetet i Uppsala 1896 och
blef filos. doktor där 1907; s. å. förordnades han
och 1909 utnämndes han till fiskeriintendent för
Göteborgs, Bohus och Hallands län och 1919 till
byrådirektör på fiskeribyrån i Landtbruksstyrelsen.
A. är sedan 1913 led. af svenska hydrografisk-
biologiska kommissionen. Han var 1913 led. af
Första kammaren, 1918-19 af Andra kammaren
och är fr. o. m. 1920 åter led. af Första kam-
maren. A. har i riksdagen hela tiden represen-
terat Göteborgs och Bohus län och tillhört liberala
samlingspartiet. Han deltog som zoolog i O. Nordenskjölds
sydpolsexpedition 1901-03 och har i vetenskapligt syfte
företagit resor i skilda delar af Europa. Bland af honom
författade vetenskapliga arbeten må nämnas Das höhere
tierleben im antarktischen gebiete (1905), Die pterobranchier
(1907) och Undersökningar rörande bohuslänska sillfisket (1916).
Han har ock författat flera artiklar i Nordisk familjebok.

L–e.

Andersson, Oskar, tecknare, f. 11 jan. 1877
i Stockholm, d. 28 nov. 1906, studerade i Tekniska
skolan, blef en af våra yppersta skämttecknare,
egde som sådan originell fantasi och
grotesk gestaltningsförmåga. Han målade äfven
i olja. Af honom ha utkommit samlingarna
Mannen som gör hvad som faller honom in (1907)
och Karikatyrer (1914 och 1921).

G–g N.

Andersson, Dan, författare, f. 6 april 1888
i Grangärde, d. 15 sept. 1920 i Stockholm till
följd af cyanväteförgiftning, växte upp i fattigdom
i en ödslig skogsbygd. Hans fader, som var
folkskollärare, meddelade en god undervisning,
bl. a. i engelska. Efter att ha varit kolvaktare
gaf sig A. till sjöss, gjorde bekantskap med
nybyggarlif i Amerika och hamnstadslif i England,
var efter återkomsten till Sverige agent och
agitator. Han debuterade 1914 med Kolarhistoriert
hvilkas ämneskrets återvänder i Kolvaktarens visor
(1915) och Det kallas vidskepelse (1916). Dikt-
samlingen Svarta ballader (1917), en öfversättning
af Kiplings "The seven seas" ("På sju haf",
1918) samt berättelserna De tre hemlösa (s. å.)
och David Ramms arf (1919) voro hans sista
verk. - A. var en stark lyrisk begåfning, ehuru
hans form ofta verkar lös och utdragen, och gaf
gripande uttryck åt en pinad, kämpande själs
grubbel och stämningar, skildrande nödlidande
och elända, utarbetade och stigmän, vildmarks-
människor och proletärer, tillvarons ohygglighet
och förtviflan. Hans tidigare prosaskisser äro äkta
i stämningarna; hans sista och största arbete visar
däremot litterär affektation och sökta effekter i
hemskhet, om också den hemlöshet och ångest och
längtan till försoning och frid, som utgöra dess
grundstämning, voro A:s egna känslor. Postumt
utgafs 1920 Chi-mo-ka-ma, skildringar från Ame-
rika. 1921-22 utgåfvos A:s Visor och ballader
och Romaner i samlad upplaga. - Se E. Hedén
i "Litteraturen" (1920) och K. Jämdel, "Vägledare" (1921).

R–n B.

Andersson, Otto Emanuel, finländsk mu-
sikskriftställare, f. 1879 i Vårdö, Åland, tog efter
afslutad folkskolekurs klockar- och organistexamen
1900 samt genomgick Helsingfors musikinstitut
1901-05, var lärare i tonträff ning och musik-
historia vid nämnda institut 1905-07, verkade
som sånglärare vid skolor i Helsingfors och tog
1915 filos. kandidatexamen. A. stiftade 1906 för-
eningen Brage (se d. o. Suppl.), hvars ordf. och
körledare han sedan dess varit. A. har dirigerat
vid flera sång- och musikfester, bl. a. den stora,
af Svenska folkskolans vänner anordnade festen i
Helsingfors midsommaren 1920. Han har gjort vid-
lyftiga samlingar af folkmelodier i svenska Finland
och Estland; åtskilliga har han arrangerat och gett
ut i tryck. Han utgaf 1905-07 "Finsk musik-
revy" och 1910-16 "Tidning för musik". Bland
hans arbeten må nämnas Inhemska musiksträjvanden
(1907), Finska folkdanser, Musik och musiker
(s. å.) och den biografiska skissen Martin Wege-
lius (1918). I den 1920 utg. broschyren Bidrag
till kännedom om Ålandsfrågans uppkomst före-
trädde han de östsvenska synpunkterna.

T. C.

Andersson, Pettersson och Lundström, folklustspel. Se Nestroy och Hodell.

Anders Svensson, diplomat. Se öde 11.

*Anders Torstensson, ingenjör, f. i Värmland,
d. 1674 i Stockholm, studerade vid Västerås och
Strängnäs gymnasier. Den i Stockholms stadsingenjörskontor
nu befintliga äldsta tomtdesignationen är gjord af A. 26 maj 1636;
där förvaras också 2 folioband, innehållande tomtböcker för
Norra förstaden (1663, 1668), båda af A. 1640 uppgjorde A. ritning
till rådhus i Viborg och utstakade Södertälje 1650. Han var 1656-67
rådman i Stockholm med bibehållande af stadsingenjörsbefattningen.
Hans söner i första giftet antogo namnet Hassel.

L. W:son M.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:56 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcn/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free