Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Annuario ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annuario pontificio-Anoxia
årsbok, innehållande öfversikter öfver årets märk-
ligare (företrädesvis politiska) händelser i England
och utomlands. Den började utges 1758 af R.
Dodsley och sammanslogs 1824 med en sedan
1791 utkommande konkurrentpublikation. Årsbo-
ken utges sedan 1890 af förlagsfirman Longmans,
Green and co.
Annuario pontificio [-noa’riå -fi’tjiå], en sedan
1912 af påfliga statssekretariatet utg. årsbok med
alfabetiskt ordnade upplysningar om hela den katol-
ska kyrkans hierarki, andliga ordnar, sändebud
från och till påfven, hans hofstat, påfliga akade-
mier, seminarier, kyrkliga kollegier m. m.
A’nnulus hæmorrhoidälis, anat. Se Tarmen,
sp. 477.
*d’Annunzio, G. Af hans lyrik må vidare näm-
nas Canzone a Victor Hugo (1902), Laudi del cielo,
del mare, della terra e degli eroi (2 bd, 1903),
L’orazione e la canzone in morte di Giosuè Car-
ducci (1907) och Canzoni della gesta oltremare
(1912, med anledning af Tripoliskriget). Hans
senare dramatiska arbeten äro La figlia di Jorio
(1904), som gjort lycka på scenen, med ämnet
från folklifvet i Abruzzerna, La fiaccola sotto il
moggio (1905), Piu che Vamore (1907), La näve
(1908), Fedra (1909), de på franska utgifna Le
martyre de Saint Sébastien (1911; it. öfv. s. å.)
och La pisanelle ou la mört parfumée (1913; it.
öfv. 1914), II ferro (1914) och filmdramat Cabiria
(s. å.). 1910 utkom romanen Förse che si förse
che no och 1914 La Leda senza cigno. Han har
äfven börjat en samling biografier 1913 (Vita di
Cola di Rienzi m. fl. - I flera af sina skrifter
hade d’A. talat den italienska irredentismens sak,
och våren 1915 tog han, hemkommen från några
års vistelse i Frankrike, liflig del i den hetsiga
nationalistagitationen, som föregick och förberedde
Italiens krigsförklaring mot Österrike-Ungern. Un-
der Världskriget ingick han vid flygvapnet och
nedkastade personligen sina bombastiska proklama-
tioner öfver Trieste (en gång äfven öfver Wien)
samt befordrades till öfverstelöjtnatnts grad. Han
var under fredsförhandlingarna i glödande folk-
mötestal (t. ex. i Rom maj 1919) ifrig föresprå-
kare för omedelbar italiensk annexion af Fiume
och de dalmatiska hamnstäderna, oberoende af
det motstånd Italiens kraf mött på fredskonferen-
sen, och sept. s. å. ställde han sig plötsligt i
spetsen för en expedition frivilliga (arditi], som
besatte Fiume, hvarefter d’A. lät utropa sig till
stadens provisoriske styresman och proklamerade
dess förening med Italien. Italienska regeringen
lät blockera Fiume, och resultatlösa underhandlin-
gar med d’A. vidtogo. Blockaden var länge täm-
ligen lindrig, och d’A. lät 20 sept. 1920 i pom-
pösa former proklamera Fiume med omnejd som
oberoende stat ("regentskapet Quarnero") med ho-
nom själf som regent. Efter italiensk-jugoslaviska
uppgörelsen i Rapallo (nov. s. å.) blef blockaden
strängare, d’A. svarade med krigsförklaring mot
Italien (3 dec.), men då italienska trupper under
general Caviglia, sedan ett ultimatum om Fiumes
utrymning afvisats af d’A., 24 dec. gingo till
anfall och missnöjet mot d’A. bland stadsbefolk-
ningen tilltog, nödgades han (29 dec.) antaga
Caviglias villkor och lofva upplösa sina legionär-
truppar; han nedlade sin regentbefattning i Fiumes
kommunalråds händer och motiverade dessa nöd-
tvungna åtgärder i en proklamation, hvari han för-
klarade, att "det ej lönade mödan att dö för
Italien". (Jfr art. Fiume. Suppl.) Först
18 jan. 1921 lämnade d’A. Fiume och åter-
gick till privatlifvet och författarskapet. A:s tal
och proklamationer under Fiume-tiden äro samlade
i broschyrerna Italia o morte (1919) och Italia e
vita (1920). - Hans namnteckning meddelas å pl.
II till art. Autograf. Il-n B. V. S-g.
Anochetus, zool. Se Myror, sp. 103, och
P o n e r i n se, sp. 1349.
Anödslam, tekn., kallas den pulverformiga me-
tallblandning, som vid elektrolytisk raffinering af
metaller, särskildt koppar (se d. o., sp. 983-984)
faller till bottnen från anoden, efter hand som
denna genom strömmens inverkan upplöses. Anod-
slammet består till väsentlig del af ädla metaller
(silfver, guld och platina) och förarbetas naturligt-
vis på sådana. K. A. V-g.
Anödstrålar (se Anod), fy s., strålar, som efter
hvad Gehrche och Reichenheim påvisat, i vissa fall
utgå från anoden i ett glimurladdningsrör (jfr
I o n i s e r i n g, sp. 828). De äro nära besläktade
med kanalstrålar (se d. o.) och medföra positiv
laddning. Om anoden är impregnerad med ett
metallsalt, ge anodstrålarna metallens spektrum.
Skiljas elektroderna af en förträngning, uppstår
i denna s. k. striktionsanodstrålar,
särskildt om vissa ångor, t. ex. jod, finnas när-
varande. 1^- R-dt.
Anödyna, Remèdia anodyna (af grek.
nekande an och ody’ne, smärta), med. Se Smärt-
stillande medel.
Arnoia (grek., af nekande a och noci’n, tänka),
förståndsbrist, förståndsslöhet.
Ano’mala, zool. Se Ollonborrfamiljen.
*Anomali. - 2. En ny figur, riktigare tecknad
än den i hufvuduppl., meddelas här.
B OSA
Anomalina varioläta, paleont. Se fig. 4, pl. I
till art. Rhizopoda.
Anomaluridæ, zool. Se Gnaga re.
*Anomodontia, paleont., uppfattas numera som
en underordning af kräldjursordningen Thero-
morpha (jfr d. o.).
Ano’pheles, zool. Se Bakterie logi, sp. 731,
Frossa, sp. 1490, och Stickmyggor.
*Anoplothèrium, paleont., dog ut under oligo-
cen- (ej eoeen-)perioden.
Anoplura, zool. Se Löss.
Anosmatiska däggdjur, zool. Se M a c r o s-
m a t i s k a däggdjur. Suppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
