Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anpassning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
225
Anpassning-Antell
226
Anpassning, biol., liktydigt med afpassning
eller tillpassning, se d. o.; jfr ock D e-
scendensteori. Suppl.
*Anrep. 1. J. G. A. utgaf äfven 27:e arg.,
1903, af "Sveriges ridderskaps och adels kalen-
der". Han dog 12 mars 1907 i Stockholm. -
2. Alef A. dog 26 dec. 1911.
Anrep-Nordin, Elisabet, hustru till P. F. S.
Nordin (se d. o., sp. 1294). Se Drottning
Sofias stiftelse.
Ansaldo-verken, italienska industriella anlägg-
ningar nära Genua, omfattande skeppsvarf, vapen-
och ammunitionsfabriker, fabriker för tillverkning
af motorer och flygmaskiner m. m. De fingo under
Världskriget ett storartadt uppsving, men ha efter
fredsslutet drabbats af stora ekonomiska svårig-
heter. V. S-g.
*Anschiitz, O 11 o m a r, dog 1907 i Berlin. -
Om anschiitzslutare se Momentfoto-
grafi, sp. 885.
Anschutz-Kaempfe, filos. doktor i München, upp-
finnaren (1908) af den världsbekanta g y r o-
skopkompassen (se Kompass. Suppl.),
förbättrad af honom 1912 under namnet t r e-
gyroskopkompassen.
*Anseele, E., är sedan nov. 1918 arbetsminister
i Belgien.
Anscjariikyrkan, inom Maria församling i Stock-
holm, äfven kallad Högalidskyrkan, började
byggas 1917, då pingstdagen grunden lades, och
skall stå färdig 1922. Den är uppförd efter rit-
ningar af I. Tengbom (se denne) och reser sig
med sina två fasadtorn imponerande på "södra
bergen" ofvanom Mälarfjärden. Den skall bli för-
samlingskyrka i den del af nuvarande Maria för-
samling, som senast 1925 kommer att afsöndras
från denna.
’Ansgarius-förening. Den i art. nämnde präst-
mannen hette H. J. Lundborg (se d. o.).
Ansjovisrätter, kokk. Ansjovis kallas tre olika
fiskarter, på särskildt sätt beredda. En art,
Engraulis, fångad på bankar vid de tyska kusterna,
rökes och benämnes kieler sprotten. Annars
saltas, sockras, kryddas och läggas i lake alla tre
sorterna (äfven hummer kan läggas i ansjovissås). I
motsats mot andra näringsmedel får ansjovis enl.
giftstadgan konserveras med borsyra (1 gr. borsyra i 100
gr. ansjovis). Så beredd, används ansjovisen till en
hel del anrättningar; den stekes enbart, hvarvid den
smälter till ett slags välling, den stekes med
strömming eller med soppkött eller med
äggstanning i låda, den marineras (med olja, citronsaft,
dill och persilja); den serveras med eller utan
förlorade eller hårdkokta ägg. Af den kan jämte
smör, ägg, mjölk, stötbröd, socker göras en massa,
som fylles och gräddas i timbalformar; af den
kan med mjölk, olja, ättika, persilja, frityrdeg
gräddas beigneter. I en erfaren husmoders eller
kokerskas matlagning är den ett godt medel att
förläna smak åt en hel del rätter och såser.
Anson [ä’nsn], sir William Reynell,
engelsk rättslärd, f. 14 nov. 1843 i Walberton,
Sussex, d. 4 juni 1914 i Oxford, var efter af slu-
tade juridiska studier praktiserande advokat till
1873, ärfde s. å. sin faders baronetvärdighet och
blef 1874 lärare i engelsk rätt i Oxford, vid hvars
universitet han 1898-99 var vicekansler. A. var
Tryckt den 12/9 22
från 1899 till sin död universitetets representant
i underhuset, tillhörde där unionistpartiet och
var 1902-05 parlamentssekreterare i undervis-
ningsministeriet. Som sådan hade han väsentlig
andel i tillkomsten af 1903 års skollagsreform.
A:s förnämsta arbeten äro The principles of the
law on contract (1879) och The law and custom
of the constitution (2 bd, 1881), hvilka bägge fått
stor spridning i flera upplagor som akademiska
handböcker; det sistnämnda anses för ett auktorita-
tivt verk i engelsk statsrätt. V. S-g.
Anspann, artill. Se K a n o n.
Ansteinsson, Ove Artur, norsk författare,
f. 1884 i Risör, var först i guldsmedslära, sedan
efter hvartannat skådespelare, jordarbetare, typo-
graf och tidningsman till 1909, då han debuterade
med en samling skildringar, Hedemarksfolk, som
väckte uppmärksamhet genom sin originalitet och
friska framställning. Den följdes af Ener Tuvc
(1910), Broder Nikolai og to andre (1911), Det
röde vælde (1912), Svartskogen (1913), Smaa-
historier (1914), Kongstanken (1916) och Planke-
gjærdet (1921). M. H.
* Anstiftare. Se vidare Staafflagarna
och Uppmaning till brott.
Ansvarsförsäkring. Se Försäkring.
Antalot, folkslag. SeMayotta.
Antarktien l. Antarktika (af grek. anti,
midt emot, och a’rktos, björn, den öfver nordpolen
belägna stjärnbilden "Stora björnen"), det midt
emot nordpolen liggande landet, d. v. s. sydpolen,
kallar man numera den sist upptäckta, 6:e
världsdelen, som utbreder sig kring sydpolen. Dess
utsträckning är ej säkert känd, ej heller vet man, om
den bildar en enda sammanhängande landmassa.
Det ser dock ut, som om den sönderfölle i två
hufvuddelar, hvilka man efter förslag af Balch och O.
Nordenskjöld brukar kalla Väst- och
Öst-Antarktika. Den förra delen utgöres af en
veckad bergskedja, fortsättning af Syd-Amerikas
kordillerer, den senare är ett gammalt platåland, till
byggnad erinrande om Australien. Världsdelen är
i sin helhet säkerligen större än Europa, men icke
så stor som Syd-Amerika. Dess ojämförligt största
del synes vara täckt af en tämligen jämn inlandsis,
hvars yta ligger i 2,000–3,000 m. höjd. Den
första upptäckten af ett till den antarktiska
världsdelen obetingadt hörande land,
Syd-Shetlandsöarna, gjordes 19 febr. 1819 af William Smith;
världsdelens hufvudlandmassa, Öst-Antarktika,
upptäcktes i jan. 1840 ungefär samtidigt af
Dumont d’Urville och Wilkes. Se vidare
Polarexpeditioner och Polarländer.
O. N-d.
Antecipatiön, mus. Se Föruttagning.
Antela’0, bergstopp i Ampezzanogruppen, Öst-
Alperna, i italienska prov. Belluno, på norra sidan
af en sidodal till Piavedalen. 3,264 m. ö. h.
Ante’11, Pehr Kasten S.amuel, finländsk
statsman, f. 12 maj 1845 i Helsingfors, d. där 20
nov. 1906, genomgick Finska kadettkåren samt
avancerade till öfverste 1876, då han tog afsked och
helt egnade sig åt skötseln af sin hustrus egendom
Tjusterby i Pärnå. Han utsågs 1884 till verkstäl-
lande direktör för Finlands hypoteksförening samt
betroddes därefter med flera viktiga förtroendeupp-
drag. Han var ordf. i kommittén för inrättandet af
en landtbruksstyrelse (1890), i Nylands och Ta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
