Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arbetarföreningar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bakgrunden; viktiga lagar och inrättningar till främjandet
af arbetarskydd m. m. suspenderades eller sattes
ur funktion i de krigförande länderna. Mot
krigets slut och än mera efter vapenstilleståndet i
nov. 1918 och fredsslutet i juni 1919 har den
åter trädt i förgrunden och 1919–21 gjort sig
påmind genom revolutionära utbrott i flera
länder, i Ryssland redan 1917 och i andra genom mera
eller mindre vidtgående författningsändringar (se
Arbetar- och soldatråd. Suppl.), förslag
till sociala reformer (se Industriell
demokrati. Suppl., och Socialisering. Suppl.)
samt utvidgad arbetarlagstiftning (se d. o.).
Fredsfördraget i Versailles 28 juni 1919 gjorde till en
af uppgifterna för Nationernas förbund att
organisera det internationella samarbetet i arbetarfrågan
(se Arbetsbyrån. Suppl.). – Litt.: "Sociala
meddelanden" (1912 ff.) samt tillägg till katalogen
öfver riksdagens bibliotek 1906.
E. F. K. S-n.
*Arbetarföreningar, med verksamhet af samma
art som de i Stockholm och Norrköping, finnas i
Göteborg, Malmö m. fl. städer.
’Arbetarförsäkring. Se Sjukförsäkring
och Socialförsäkring.
Arbetarförsäkringsfonden. Se Pension.
Arbetarförsäkringskommittén kallas i den
svenska arbetslagstiftningens historia en af K. M:t
1884 tillsatt s. k. arbetarkommitté (se
Arbetsstatistik, sp. 1365), som dels 1885 utgaf två
promemorior ang. arbetarförsäkringen i Frankrike
samt i Tyskland och Österrike, dels 1888–89
betänkande, omfattande: I. Utlåtande och förslag;
II. Öfversikt af lagstiftningen rörande
arbetarförsäkring i åtskilliga främmande länder, och III.
Statistiska undersökningar (rörande olycksfall i
arbete, arbetstid, hygieniska förhållanden och
skyddsåtgärder i fabriker m. m., sjuk- och
begrafningskassor o. s. v.). Kommitténs omfattande
statistiska undersökningar ha blifvit
grundläggande för den svenska arbetsstatistikens (se d. o.)
organisation och verksamhet. 1891–93 fanns den
s. k. nya arbetarförsäkringskommittén.
E. F. K. S-n.
*Arbetarförsäkringsråd infördes i Sverige i
samband med olycksfallsförsäkringen 1916 och
ordnades genom lag om försäkringsrådet 1917 (se
Försäkringsråd. Suppl.).
*Arbetarinstitut. För att popularisera den högre
musiken har institutet anordnat folkkonserter,
hvilka i allmänhet lockat fullt hus. För 1921–22
utgör statsbidraget 2,900 kr., kommunens 11,000
kr. Föreståndare efter Nyström ha varit 1908–21
professor Knut Kjellberg, 1921–maj 1922
redaktör Torsten Fogelqvist och från
sistnämnda tid professor Teodor Odhner.
Arbetarkammare, intresserepresentation för
arbetare (jfr Arbetarbörs, äfven i Suppl.), i
motsats till s. k. arbetskammare (se
Arbetsråd), är en inrättning, som varit ifrågasatt
särskildt i Österrike, där den påyrkades af arbetarna
i Wien redan 1848 och sedan uppfattades som en
naturlig motsvarighet till de
intresserepresentationer för arbetsgifvarna, som kommo till stånd med
industri- och handelskamrarna 1868.
Konstituerande nationalförsamlingen i Österrike antog 1920
en lag om arbetarkammare, bestående enhvar af
minst 30, högst 100 medlemmar, uppdelade i två
sektioner, en för förvaltningspersonal och en för
arbetare, valda för en tid af 5 år distriktvis med
rösträtt för tjänstemän och arbetare öfver 18 år.
Genom lagändring har maximitalet höjts från 100
till 130 och rum beredts äfven för tjänstemän och
arbetare vid kommunikationsverk.
E. F. K. S-n.
Arbetarkartotek. Se Kartotek.
Arbetarkommitté, af K. M:t tillsatt kommitté
för utredningar och förslag i arbetarfrågan (se d. o.
samt Arbetarförsäkringskommittén.
Suppl. och Arbetsstatistik, sp. 1365,
äfvensom Yrkesfarekommittén). E. F. K. S-n.
*Arbetarkommun. Se Sveriges socialdemokratiska arbetareparti, sp. 1277.
*Arbetarlagstiftning,
Arbetarskyddslagstiftning, omfattar, såsom framgår af 1912
års svenska lag om arbetarskydd, i första hand
föreskrifter till förekommande af olycksfall och
ohälsa i arbete (se Arbetarskydd. Suppl.)
och i andra hand särskilda föreskrifter rörande
minderårigas och kvinnors användning i arbete;
i senare hänseendet af se föreskrifterna bl. a.
arbetstidens längd, nattarbete o. d.; 1919 års
arbetstidslag (se d. o. Suppl.) i Sverige är
afsedd att framdeles inarbetas i
arbetarskyddslagen. Sträfvandena att reglera dylika
lagstiftningsfrågor med tillhjälp af internationella
öfverenskommelser uppnådde sina första resultat med
afslutandet af de två fördragen i Bern af 26 sept.
1906 ang. förbud för industriellt nattarbete för
kvinnor, genomfördt för Sverige i lag 1909, samt
förbud för användning af hvit fosfor i
tändsticksindustrien, genomfördt för Sverige i lag 1900.
Fredsfördraget i Versailles 1919 innehåller en
särskild afdelning rörande arbetarlagstiftning (XIII,
§ 387 ff.), enligt hvilken Nationernas förbunds
sekretariat har att öfvertaga ledningen af
internationella organisationer och inrättningar för sådana
syften med hjälp af Internationella arbetsbyrån
(se Arbetsbyrån. Suppl. och
Arbetarskyddskongresser. Suppl.).
E. F. K. S-n.
Arbetarnas bildningsförbund (A. B. F.), en
svensk samorganisation inom arbetarrörelsen för
biblioteks-, föreläsnings- och
studiecirkelsverksamhet, som bildades 1912, då Kooperativa
förbundet, Landsorganisationen, Socialdemokratiska
arbetarpartiet, Järnvägsmannaförbundet,
Socialdemokratiska ungdomsförbundet och Typografförbundet
anslöto sig till den. 1915 började förbundet
uppbära statsanslag, och det har oafbrutet
utvecklats med snabba steg. 1922 voro 20
organisationer med omkr. 800,000 medlemmar anslutna till
det. Under arbetsåret 1920–21 hade förbundet
lokalafdelningar på omkr. 500 platser; biblioteken
redovisade s. å. ett bokbestånd af 92,405 bd med
246,215 boklån. Omkring biblioteken arbetade s. å.
1,097 studiecirklar med 15,495 aktiva medlemmar.
På 229 platser i landet anordnades s. å. 329
föreläsningskurser med tills. 1,322 föreläsningar.
Förbundet ekonomiseras hufvudsakligen med hjälp af
de olika arbetarorganisationernas bidrag (1920–21
40,055,36 kr.) samt med de enskilde arbetarnas
tillskott. Förbundet uppbär emellertid också
statsbidrag (sedan 1914 till bokinköp, sedan 1919 till
föreläsningar och sedan 1921 till administration),
äfvensom anslag af landsting och kommuner.
Förbundets ledning handhas af ett representantskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
