Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Armeniska ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regeringen, som under Enver paschas och Talaat paschas
ledning i sin armeniska politik fogade sig efter
de ungturkiska kommittéernas påtryckning.
I Transkaukasien upprättades genom ett
rådsbeslut i Tiflis 20 sept. 1917 en af den ryska
centralregeringen i Petersburg oberoende
republik, som 22 april 1918 formligen förklarade sig
själfständig under namnet "Transkaukasiska
federativa demokratiska republiken". Dit hörde
armenier, georgier och tatarer. Redan 26 maj s. å.
förklarades federationen dem emellan upplöst.
Samtidigt hade i maj 1918 i Erivan på
turkiskt område bildats en armenisk republik, och
efter vapenstilleståndet 30 okt. s. å. kunde de
öfverlefvande armenierna på bägge sidor om den
forna rysk-turkiska gränsen sammansluta sig till en
armenisk republik, hvilken de facto erkändes af
de allierade stormakterna i jan. 1920 och fick
sitt erkännande de jure genom Sèvres-traktaten 10
aug. s. å., som bl. a. åt president Wilson öfverlät
att bestämma den nya statens gräns mot Turkiet.
Enligt hans utslag (mars 1921) skulle gränsen gå
från Treboli vid Svarta hafvet, 50 engelska mil
v. om Trabezon, och sedermera v. om Erzingan,
därpå i östlig båge öfver norra sluttningen af
Armeniska Taurus och vidare s. om Musch, Bitlis
och sjön Van till persiska gränsen. Högsta rådet
försökte förgäfves förmå först Förenta staterna samt
därpå Nationernas förbund eller någon af de under
Världskriget neutrala staterna att åtaga sig ett
mandat för A. Den i juni 1919 valda
folkrepresentationen och ministären förmådde i längden ej på egen
hand motstå de ryske bolsjevikernas
expansionssträfvanden. Turkiska nationalister och ryska
bolsjeviker företogo sept.–okt. 1920 ett gemensamt
anfall mot den nya republiken A., och mot årets slut
upphörde där faktiskt hvarje icke-bolsjevikisk
statsmyndighet. I stället upprättades en bolsjevikisk
republik Sovjet-Armenien i närmaste
förbindelse med den ryska sovjetrepubliken, och den
eger ännu (sept. 1922) bestånd, fastän icke erkänd
af de europeiska makterna. De turkiske
nationalisterna (under regeringen i Angora) togo 1921
enligt aftal med Moskvaregeringen i besittning de
i freden i Brest-Litovski (1918) Turkiet tillerkända
distrikten Kars och Ardahan. På Nationernas
förbunds delegeradeförsamlings möten i Genève 1920
och 1921 har armeniska frågan lifligt diskuterats,
men utan annat resultat än att platoniska
resolutioner till armeniernas förmån antagits.
Sovjet-A:s regering har våren 1921 till turkiska
Angoraregeringen afträdt Kars med område. Jfr L.
Haupt, "A. einst und jetzt" (1910), W. L.
Williams, "Armenia past and present" (1916), "The
treatment of armenianis in the ottoman empire
1915–16, documents presented to viscount Grey
of Fallodon by viscount Bryce" (engelsk blå bok
1916), J. Lepsius, "Deutschland und A.
1914–1918. Sammlung diplomatischer aktenstücke"
(1919), K. Aslan, "Armenia and the armenians"
(1920), och F. G. La Chesnais, "Les peuples de la
Transcaucasie pendant la guerre et devant la paix"
(1921).
V.S-g.
*Armeniska kyrkan. Den å sp. 18 omnämnda
sekten var thondrakiernas (ej tonorakiernas).
Arméns kasernbyggnadsnämnd. Se Kasern-
byggnadsnämnd (äfven i Suppl.).
*Armentiéres. Under Världskriget voro A. och
trakten däromkring så godt som ständigt från 16
dec. 1915 till 10 juni 1917 skådeplatsen för heta
strider mellan tyskarna och de allierade, särskildt
engelsmännen, och 27 maj 1918 bombarderades A.
från luften af dessa senare, som 11 april utrymt
staden, men åter togo den i besittning 2 okt.
s. å. (jfr Världskriget, sp. 169, 236, 241
och 242). L. WrsonM.
Armépolischef, krigsv. Se F alt polis.
*Armerad betong l. Järnbetong (ty.
eisenbeton, fr. béton armé) började användas under de
sista årtiondena af 1800-talet. Genom
utställningen i Paris 1900 ådagalades för första gången dess
mera omfattande användning till broar och
byggnadskonstruktioner af olika slag. Sedan dess ha
dylika konstruktioner fått allt större användning
inom olika områden på grund af sina framstående
egenskaper. Man har nämligen konstaterat, att de
båda i en dylik konstruktion ingående
materialierna, betong och järn, adherera kraftigt vid
hvarandra och samarbeta fullständigt på grund af sina
elastiska egenskaper. Järnet, rikligt inplaceradt i
betongen, skyddas af denna mot förrostning, och
en dylik konstruktion eger hög grad af
brandsäkerhet. Genom att rationellt och fullständigt utnyttja
de båda hufvudämnenas egenskaper har man ock
lyckats framställa allt smäckrare och mera
ekonomiska konstruktioner i jämförelse med sådana af
andra material. Sålunda utföras numera inom
husbyggnadsområdet ofta nog hela byggnadsstommar,
utgörande kolonner och balkar för bjälklag och
tak, af armerad betong liksom pålar och
grundplattor m. m., när sådana erfordras vid
grundläggningsarbeten. Inom brobyggnadsområdet har det
nya materialet likaledes fått allt större
användning för såväl landsvägs- och gatubroar som
järnvägsbroar, och vid dessa har man gjort allt större
spännvidder, visande materialets konstruktiva
utveckling. Som ex. på större dylika broar må
nämnas: Franklin avenue bridge öfver
Mississippi (1921) med ett spann af 126 m. och en
båghöjd af 21 m., Langwiezer-viadukten
i Schweiz (1914), en bågbro för järnvägstrafik
af 96 m. spann och 42 m. båghöjd, Nya Skurubron
(1915; se art. Skurusund med fig.) samt
Öreälfsbron (se d. o. med fig.; 1919) med ett
spann af 90,7 m. och omkr. 29 m. båghöjd. Ännu
större broar med 130 ända till 170 m. spann ha
projekterats och börjat utföras. Äfven
takkonstruktioner med allt större spännvidder ha kommit till
utförande (se därom Tak, sp. 303). Armerad
betong har f. ö. vunnit användning för många olika
ändamål såsom kajbyggnader, vattencisterner, höga
fabriksskorstenar, större pråmar och båtar m. m.
Af den rikhaltiga litteraturen se F. von Emperger,
"Handbuch für eisenbetonbau" (2:a uppl. 1912)
och tidskr. "Betong" (utg. sedan 1916). P. Ax. L.
.Armfelt. 1. K. G. A. (sp. 26). Under åter-
tåget från Norge funno mer än 2,200 man
(inemot l/-ò af hela styrkan) l-4 jan. 1719 sin
död bland fjällen mellan Aas i Tydalen och
Handöl i Jämtland, och af de öfrige blefvo många
hundra för sitt återstående lif lytta. (Katastrofen
är effektfullt besjungen i Fr. Hegars manskör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
