- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 34. Ö - Öyslebö; supplement: Aa - Cambon /
435-436

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bakteriologi ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

435

Balfour-Balingsta

436

har sedan början af 1900-talet framträdt inter-
nationellt (på turnéer) som den äldre stilens för-
nyare i afseende på smidighet, behag och uttryck,
men skattar mycket åt berusande sinnlighet och
utstyrselprakt. Den har företrädts af sådana för-
mågor som Anna Pavlova (se denna) och paret
Fokin (se d. o. Suppl.), som verkat lifvande äfven
på den svenska operabaletten, vidare Nijinskij,
Lydia Lopokova m. fl. Kyske balettmästaren Sergej
Diaghilevs premiärdansör Leonid Massin inriktade
balettkonsten på samarbete med det nyfranska ex-
pressionistiska måleriet. Amerikanskan I. Duncan
(se denna) har med omtvistlig framgång sökt för-
ädla konstdansen genom att i barfotadans ge lif åt
den klassiska bildande konstens framställningar af
danser och att i rörlig plastik tolka berömda musik-
styckens innebörd, i hvilket senare fack hon fått
flera efterföljerskor (bl. a. Konny Johansson och
Lillebil Ibsen). Turnégruppen Svenska ba-
letten, bildad 1920 af J. Hébertot och svensken
Rolf de Maré och ledd af den begåfvade balett-
mästaren Jean Börlin, med mestadels svensk per-
sonal från K. teatern, har i två års tid uppträdt
och vunnit rätt mycket beaktande i Frankrike, men
äfven i England, Spanien, Belgien, Tysklamd,
Österrike, Ungern och (försommaren 1922) Sverige.
Den har bl. a. sökt ge balettkonsten ett delvis nytt
innehåll genom nära anknytning till nyaste moder-
nismer inom musik och måleri. Dess bästa träff har
varit balettfantasien öfver den gamle målaren el
Grecos (Theotokopulis) visionära skapelser. E. F-t.

*Balfour. 1. Arthur James B., sedan
1922 earl af B., fick 1904 och 1905 allt svårare
att sammanhålla sin ministär och dess aftagande
underhusmajoritet (se Storbritannien, sp.
197–198), och i dec. 1905 af gick han hellre än
att enligt oppositionens önskan vädja till
valmännen. Vid nyvalen jan. 1906 erhöll den liberala
ministären Campbell-Bannerman öfverväldigande
majoritet, och B. själf föll igenom i Manchester.
Efter att ha nödtorftigt återställt unionistpartiets
yttre enighet genom en brefväxling med
Chamberlain i tariffreformfrågan valdes B. till
underhusledamot för Londons City och återtog den formella
ledningen af partiet, där dock Chamberlain, tills
han nedbröts af sjukdom, förblef den
inflytelserikaste bland dess ledande män. Med stor energi
ledde B. underhusoppositionen under striderna mot
Lloyd Georges socialradikala budgetförslag 1909
och, efter nyvalen jan. 1910, i den långvariga
kampen om öfverhusets vetorätt i finansfrågor
1910–11 (se Storbritannien, sp. 198–200).
Unionisterna hade vid nyvalen dec. 1910 vunnit
lika många mandat som liberalerna, men den
liberala ministären Asquith hade likväl, genom det
stöd den i regel fick af arbetarpartiet och de
irländske nationalisterna, en fullt betryggande
underhusmajoritet, som dock måste köpas med
upptagandet af irländsk home rule på
regeringsprogrammet. B:s ledarställning försvårades
väsentligt 1911, då han genomdref, att öfverhusets
unionistmajoritet skulle uppge sitt motstånd mot billen
om inskränkning af dess vetorätt, och 8 nov. s. å.
nedlade han posten som partiets ledare, hvilken
öfvertogs af Bonar Law. B. tog dock fortfarande
tidtals rätt liflig del i de politiska debatterna,
särskildt i den irländska frågan, men egnade sig i
öfrigt mest åt vetenskapliga och litterära studier.
Vid Världskrigets utbrott 1914 stödde han den
nationella samlingen kring ministären Asquith, och
i maj 1915 inträdde han som sjöminister i den
då bildade koalitionsministären. När denna i dec.
1916 följdes af Lloyd Georges koalitionsministär,
blef B. utrikesminister och bibehöll denna post till
fredskonferensens slut 1919, då han (okt.)
öfverlämnade den till lord Curzon, men kvarstod i
kabinettet som lordpresident. Han ledde april–maj
1917 en utomordentlig brittisk mission till Förenta
staterna för att ordna samverkan mellan de båda
länderna efter Amerikas inträde i kriget, och i
nov. 1917 föregrep han på en viktig punkt de
kommande fredsvillkoren genom en högtidlig
löftesförklaring om upprättande i Palestina af ett
"nationellt hem" åt judarna. På fredskonferensen i
Paris 1919 var B. andre brittisk delegerad, men
utöfvade ej något större inflytande på
fredsvillkorens bestämmande. B. var förste brittisk
delegerad vid Nationernas förbunds
delegeradeförsamlings möten i Genève 1920, 1921 och 1922 samt
företrädde dessa år i regel Storbritannien vid
Nationernas förbunds råds sammanträden. Förste
brittisk delegerad var han äfven vid
Washingtonkonferensen för rustningsminskning nov. 1921–mars
1922, och det lysande sätt, hvarpå han där
företrädde de brittiska intressena och främjade intimt
samförstånd med Förenta staterna, betecknar
höjdpunkten af hans långa politiska bana. Han blef
efter hemkomsten utnämnd till riddare af
Strumpebandsorden och bar därför några veckor titeln sir
Arthur B.; i april 1922 upphöjdes han till peer
med titeln earl B. of Whittinghame. Kansler för
Cambridges universitet hade han blifvit 1919.
Under lord Curzons sjukdom var B. maj–aug. 1922
t. f. utrikesminister och knöt därvid sitt namn till
den omstridda "Balfour-noten" om Storbritanniens
politik i fråga om de interallierade skulderna (1
aug. 1922). Han afgick med ministären Lloyd
George okt. 1922. – Bland B:s senare skrifter
märkas Speeches (1880–1905) on fiscal reform
(1906), Criticism and beauty (1909), Theism
and humanism
(1915) och Essays speculative and
political
(1920). – B:s dialektiskt formfulländade
vältalighet, höga bildning och varma patriotism ha
med åren stärkt den aktning och popularitet han
nu, oberoende af partiåtskillnad, åtnjuter bland
sina landsmän. – 3. Gerald B. utbytte 1905
handelsministerportföljen i broderns ministär mot
presidentskapet i Local government board, afgick
dec. s. å. och drog sig då med pension tillbaka från
det politiska lifvet.
1 o. 3. V. S-g.

Balgonie [bälgáu’ni], lord. Se Leslie 1.

Balhari [bälhä^ri]. Se B el lar y.

Balholmen, mycket besökt sommarvistelseort i
Balestrands härad på Sognefjordens norra sida.
Ångbåtstrafik, många stora hotell, telegrafstation.
Där aftäcktes l aug. 1913 en af kejsar Vilhelm II
bekostad staty af Fritiof i närvaro af kejsaren och
norske konungen.

Balingsholm, herrgård i Huddinge socken, Stock-
holms län (Södertörn), med ©n areal af 150 har,
tax.-v. 160,000 kr. Egendomen, som af söndrats
från Balingsta säteri, har tillhört prins Erik och
eges sedan 1916 af ingenjör Frank Hirsch. O. S.jn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:56 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcn/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free