Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Baudissin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han energiskt för utvecklingen af Frankrikes kanal-
system och förbättringei af dess hamnar, hvarjämte
han var en bland huvudorganisatörerna af världs-
utställningen i Paris 1900. Han tillhörde depute-
radekammaren till 1909, då han blef senator-för dep.
Ain. I senaten tillhörde han demokratiska vänstern
och anlitades träget som utskottsrapportör. B. var
marinminister jan.-mars 1913 i ministären Briand
samt mars-okt. 1913 i ministären Barlhou. 1915
företog han på officiellt uppdrag en propagandaresa
till Argentina. Bland hans många skrifter märkas
VAllemagne dans la Méditerranée (1907), Notre
armée à Voeuvre (1909) och Uempire allemand et
VAllemagne (1912). V. S-g.
’Baudissin. 1. W. H. von B., f. 1597, trädde
i svensk tjänst redan 1628 och blef generalmajor
1631.
Báii7dissin, W. von, författare. Se S c h l i c h t.
Baudissin, Friedrich von, grefve, tysk
sjömilitär, f. 3 april 1852 på godset Schierensee
i Holstein, d. 5 febr. 1921 i Charlcttenburg, ingick
i marinen 1867, var 1885 chef på kryssaren "Alba-
tross" vid ön Japs besittningstagande och tjänst-
gjorde sedermera i marinministeriet. Från dec.
1898 till aug. 1902 var han chef på kejsaryachten
"Hohenzollern" och kom som sådan att stå kejsar
Vilhelm II, som gjorde honom till sin adjutant,
nära. Konteramiral 1901, blef han 1905 viceamiral,
1907 chef för marinstaben ("der admiralstab").
1908 amiral och 1909 chef för örlogsstationen vid
Nordsjön. 1913 afgick han ur aktiv tjänst. H. J-dt.
*Bauditz, S. G., dog natten 15-16 aug. 1915.
En lefnadsteckning of ver B. utgafs 1917 af hans
son, Gustav Ludvig B.
Baudot [båda], Jean Maurice Emil e,
fransk telegrafist, f. 1845, d. 1903. Se Tele-
graf, sp. 726-727.
Baudrillart [bådrijär], Alfred, son till Henri
B. (se denne), fransk historiker och präst, f. 6
jan. 1859 i Paris, började 1881 tjänstgöra som
historielärare vid högre läroverk, sedan 1883 vid
College Stanislas, tillbragte i offentligt uppdrag
åren 1886-88 med forskningar i Alcalá de He-
nares och Salamanca samt blef 1890 filos. doktor.
Han inträdde i oratorianernas orden, prästvigdes
1893 och kreerades 1895 till teol. doktor. Sedan
1894 historielärare vid 1’Institut catholique, blef
han 1907 dess rektor. Sedan 19C8 är han där-
jämte ärkebiskopens af Paris generalvikarie. B:s
förnämsta arbete är Philippe V et la cour de
France (5 bd, 1890-19CO), en frukt af hans
spanska studier, hvarunder han bl, a. upptäckte
Filip V:s dittills okända privatarkiv. B., en påfve-
maktens handgångne man och modernismens mot-
ståndare, har författat vidare de polemiskt an-
lagda Vfiglise catholique, la renaissance de pro-
testantisme (1904), Quatre cents ans de concordat
(1935), rdnseignement catholique dans la France
contemporaine (1910) och Vie de Mgr d’Hulst
(2 bd, 1912-14). Tills, med Lecestre har han
utgett "Lettres du duc de Bourgogne au roi
d’Espagne Philippe V et à la reine" (2 bd, 1912
-16). Utpräglad tyskfiende, stiftade han 1915
Committé catholique de propagande francaise à
1’étranger, som verkade i skrifter, tidningar och
föredrag. I La guerre allemande et le catholicisme
(1915) t. ex. ville han inför utlandet af slöja
germanska kulturens i grund och botten irreligiösa
anda, och i U ne campagne jrancaise (1917) med-
delade han resultaten af en föredragsturné i
Spanien och Amerika. 1918 invaldes han (efter
A. de Mun) i Franska akad., där han tog inträde
1919.
*Baudry d’Asson, L. A. C h., markis de, om-
valdes ständigt till deputerad i Vendée till 1914,
då han på grund af hög ålder drog sig tillbaka till
förmån för sin son, grefve de B., som nu represen-
terar valkretsen. Han dog 12 maj 1915 i Garnache,
Vendée.
Bauer, Frits Jakob, kirurg,
generalfältläkare, f. 17 aug. 1864 i Malmö, blef student i Lund
1883 och med. licentiat 1893. Sina specialstudier
å kirurgians område idkade han dels som amanuens
och underläkare å Serafimerlasarettet, dels under
utländska studieresor m. m. Som t. f. läkare
1896–1901 och därefter som ord. läkare vid Malmö
allmänna sjukhus fäste B. uppmärksamheten vid sig
såväl genom sina operationsresultat, sin
vetenskaplighet och sin praktiska läggning som genom sin
framstående organisationsförmåga. I den med.
litteraturen meddelade han sina erfarenheter i ett
flertal uppsatser, hvari han bl. a. behandlade
frågorna om magsårets och blindtarmsinflammationens
kirurgi, och han torde som blindtarmsoperatör ha
haft hittills lägsta publicerade mortalitetssiffror.
Förutom det rent kirurgiska och vetenskapliga
intresse, som framträder i hans många uppsatser, är
särskildt utmärkande för hans med. författarverksamhet
det praktiska syfte han städse eftersträfvar,
nämligen att befordra den förebyggande läkekonsten.
Men samtidigt med sin kirurgiska verksamhet
nedlade B. energiskt arbete äfven som sjukhusorganisatör.
1904–07 och 1912–14 utvidgades och
ombyggdes Malmö allmänna sjukhus på ett sätt, som
kommit detsamma att stå i främsta ledet bland vårt
lands sjukvårdsanstalter. Den i samband därmed
vidtagna omorganisationen af sjukhusets förvaltning
afsåg framför allt att i de synnerligen tidsenliga
sjukvårdsafdelningarna tillgodose tidens kraf på
specialsjukvård, hvarigenom Malmö allmänna sjukhus
nu kan betraktas som ett mönster för andra
liknande anstalter. 1906 blef B., som hela tiden
varit den ledande vid dessa utvidgningsarbeten,
öfverläkare på den kirurgiska afdalningen och
styresman för sjukhuset. 1907 blef han med.
hedersdoktor i Lund. – Under Balkankriget 1912–13
och än mer under Världskriget började B. intressera
sig för den militära sjukvården. Han deltog själf
som chef för en ambulans i Serbien 1913. Rik på
erfarenhet, grundlade B. en svensk
krigssjukhusafdelning i Wien, hvars förste chefkirurg han var
1915–17. Som sakkunnig deltog han 1916 i
utarbetande af planer för krigssjukhus vid armén.
1917 utnämndes han till generalfältläkare, och han
har som sådan funnit rikligt utrymme bl. a. för sin
sjukhusorganisatoriska förmåga. R. W.
Balter, John Albert, målare, f. 4 juni
1882 i Jönköping, d. (jämte hustru och barn) 20
nov. 1918 vid ångf. "Per Brahes" undergång på
Vättern, studerade vid konstakademien i Stock-
holm 1900-05, vistades i Italien 1907-09 och blef
framför allt sagotecknare, som sådan den ypperste
i det samtida Sverige. Hans sagoillustrationer i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
