Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bennetter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
wife (1913), The regent (s. å., forts, af "The
card"), The price of love (1914), The Hon’s share
(1916), These twain (s. å.), The pretty lady (1918;
"Kurtisanen", 1919), The roll call (1919), From
the log of the Velsa (1920) och Mr. Prohack
(1922) visa honom som en alsterrik författare
med säkert grepp i den stora publikens smak,
vare sig han skrifver förströelseböcker eller
populär "lefnadsvisdom" i form af råd till allmänheten
i fråga om litterär smak o. d. B. har skrifvit
en hel del förströelseromaner af den vanliga sorten,
men af ven arbeten af litterärt värde, skildrande
medelklass och hvardagslif med fyndighet, humor
och mycken iakttagelseförmåga; en något omständ-
lig utförlighet i beskrifningarna och det välbehag,
livarmed författaren skildrar sina figurer, beslöja
merendels den satiriska syn på genomsnittsengels-
mannen, som röjs i t. ex. "Buried alive". Those
united states (1912), krigskorrespondenserna Över
there (1915), Books and persons (1917) m. m. in-
tyga hans journalistiska förmåga. Äfven B:s dra-
matiska arbeten, t. ex. What the public wants
(1909), Cupid and common sense (s. å.), The honey-
moon (1911), Milestones (1912, skrifvem i sam-
arbete med E. Knoblauch; "Milstolpar", uppf. i
Stockholm, s. å.), The title (1918; "Titeln",
uppf. i Stockholm 1919), Judith (1919) och The
love match (1922), ha haft framgång. Under Världskriget
var han en af ledarna för den officiella propagandan.
R–n B.
*Bennetter, J. J., dog 29 mars 1904 på Sole.
*Ben Nevis. Observatoriet nedlades 1904, men
skall (enligt meddelande 1919) öfvertagas af regeringen.
*Bennich, N. A. G., var först fr. o. m. riksdagen
1848 sekreterare i bevillningsutskottet och
först fr. o. m. 1873 stadsfullmäktig. – Hans son
Karl Henrik Hjalmar B., f. 21 nov. 1866,
d. 1909, blef 1900 expeditionschef i Jordbruksdepartementet
och 1906 generaldirektör och chef för Patent- och
registreringsverket. Han var led. af Landtbruksakad. sedan 1904.
Benoidgas. Se Gasolingas.
Benoist [banrøa’], Charles, fransk politiker,
f. 1861 i Courseulles, dep. Calvados, var lärare
vid École des sciénces politiques, gjorde sig be-
märkt som mångårig politisk redaktör för "Revue
des deux mondes" och representerade en Paris-
valkrets i deputeradekammaren 1902-12. Sedan
nov. 1919 är han franskt sändebud i Haag. B.
slöt sig i deputeradekammaren till den republi-
kanskt liberala gruppen, bekämpade med stor skärpa
ministären Combes’ radikala politik och tog fram-
trädande del i debatterna om socialpolitiska frågor
och proportionella val. Bland B:s skrifter märkas
Souverains, hommes d’état, hommes d’église (1893),
La ense de Vetat möderne. De Vorganisation du
suffrage universel (1897), La réforme parlementaire
(1902), Le machiavélisme (1907), Pour la réforme
électorale (1908), L’organisation du travail (1914),
Le machiavélisme de VAntimachiavel (1915) och Les nouvelles
frontières de l’Allemagne et la nouvelle
carte d’Europe (1920).
V. S–g.
Benoit [bonwa], Pierre, fransk författare, f.
1886, debuterade 1914 med diktsamlingen Diadu-
mène (1914), som följts af romanerna Koenigsmark
(1918; "Königsmark", 1920; om Filip
Königsmarck, se Königsmarck 6), L’atlantide (1919;
"Atlantis", 1920, 4:e uppl. 1920), Pour don Carlos
(1920; "För don Carlos", 1922), diktsamlingen
Les suppliantes (1920), romanerna Le lac salé
(1921) och La chaussée des géants (1922; "Jättar-
nas stråkväg", s. å.). B. har hastigt vunnit en
utomordentlig popularitet genom sina i hög grad
spännande, romaneska romaner, som påminna om
Paul Févals och Dumas pères.
R–n B.
Benoit-sur-Loire [banwa syr lwar], S:t, kloster.
Se Fleury-sur-Loire.
Benoni, stad i Transvaal, Syd-Afrika, 30 km.
ö. om Johannesburg. 47,552 inv. (1921), hvaraf
14,474 hvita.
Benrath, by s. ö. om Düsseldorf på högra
Rhenstranden, med slott, valsverk, mässings-, garfämnes-
och färgfabriker. 23,218 inv. (1919).
Bensamlare, zool. Se Samlingshår.
Bensidinfärgämnen, Diamin- l.
Bomullsfärgämnen, kem. o. tekn., utgöra en
grupp af azofärgämnen (se d. o.), utmärkta däraf, att de
färga bomull utan betning, hvilket icke var
förhållandet med tidigare kända naturliga eller
konstgjorda färgämnen (utom orleana och gurk-
meja). Det första bensidinfärgämnet, kongo-
rödt (se d. o.), upptäcktes 1884 af Bottiger,
hvareftgr en mängd andra till samma grupp
hörande färgämnen utarbetats af Bayer & c:o
samt Casella & c:o i Tyskland. Dessa färg-
ämnen äro i allmänhet derivat af bensidin,
C6H4-NH2
di-para-amino-difenyl, eller därmed
C6H4 -NH2
besläktade baser och framställas ur sådana baser
genom koppling med naftylaminsulfonsyror (jfr
Naftalinfärgämnen).
K. A. V–g.
Bensinoform, kem. tekn. Se K öl k l or i d.
Den används bl. a. som lösningsmedel för fett och
är giftig.
C. G. S.
*Bensoesyra (sp. 1376 r. 5 står bensin, bör
vara bensol). – Bensoesyra finns färdigbildad
äfven i lingonen och är orsaken till lingonsyltets
stora hållbarhet. Med lingontillsats kan man därför
äfven få andra fruktkonserver hållbara ("lingon-
päron" o. d.). Till konservering af saft, fruktmos,
sylt o. d. har bensoesyra de semare åren fått allt
större användning i st. f. salicylsyra. Vanligen till-
sättes bensoesyrans natriumsalt (natriumbensoat l.
bensoesyradt natron) med 1 gr.
pro kg. eller liter saft etc. De i fruktkonserverna
förekommande syrorna (vinsyra, äppelsyra, citron-
syra) frigöra bensoesyran ur natriumsaltet. Är
fruktkonservens syrehalt obetydlig, bör något
vinsyra tillsättas.
G. L–m.
*Bensol. Jfr Stenkolst j ära, fig. 2. –
Om kristallbensol se Kristallvatten.
Benson [benson], Robert Hugh, engelsk
författare, f. 18 nov. 1871, d. 19 okt. 1914, son
till ärkebiskopen af Canterbury, fick sin utbildning
i Eton och Cambridge, var en tid präst i den
engelska statskyrkan, men gick öfver till katoli-
cismen 1903 och prästvigdes 1904 i denna kyrka.
1911 utnämndes han till enskild kaplan hos Pius X.
B. utvecklade under sitt korta lif en utomordentligt
rik författarverksamhet, vid sidan af det
långvariga och omfattande predisko- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
