Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergs laktoskop ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vattendraget korsas, hvarefter järnvägen öster om sjön
Hästveden går förbi Idtjärn, mellan hvilken och
Idkerbergets gruffält ändstationen Idkerberget är
belägen. Koncession beviljades 4 mars 1910, och
bansträckan, som är 9,6 km. lång, öppnades för
godstrafik 1 okt. 1912. Efter ommätning ha
Bergslagernas järnvägars öfriga sträckor följande längder:
Falun–Göteborg Bergslagernas station 476,3 km.
och Daglösen–Filipstad 8,0 km. Sammanlagda
bokförda byggmads- och förrådskostnaden vid 1920 års
slut utgjorde 77,489,329 kr., hvaraf för banan med
husbyggnader 63,715,954 kr. och för rullande
materiel 9,726,501 kr. Aktiekapitalet uppgick till
25,146,800 kr.
F. P.
Bergs laktoskop [-skåp]. Se Mjölkprofvare.
’Bergslien. 1. Knut B. dog 27 nov. 1908.
Bergson [bärkså’], Henri Louis, Frankrikes
ryktbaraste nutida filosof, f. 18 okt. 1853 i Paris,
naturaliserad irländare, genomgick 1’École normale
supérieure och blef
där licencié-ès-lettres
1881, anställdes som
lärare i filosofi 1881
vid lyceet i Ångers,
1883 vid lyceet i
Clermont-Ferrand, vid
hvilken stads universi-
tet han ock blef do-
cent i filosofi. Han
disputerade 1889 för
filos. doktorsgrad och
vann s. å. anställning
vid College Rollin i
Paris och kort där-
efter vid Lycée Henri
IV (1889-97). 1897
blef han docent vid 1’École normale supérieure
och 1900 professor vid College de France. Sist-
nämnda befattning har han emellertid lämnat
för att uteslutande egna sig åt sitt filosofiska
författarskap. Af hans många skrifter må näm-
nas La spécialité (1882), skoltal vid lyceet i
Ångers, hans förstlingsarbete, tissai sur les don-
nées immédiates de la conscience (1889; "Tiden
och den fria viljan", 1912), Matière et mé-
moire (1890; "Materia och minne", 1913), Le
rire (1900; "Skrattet", 1910), V evolution créa-
trice (1907; "Den skapande utvecklingen", 1911)
samt de samlingar af föredrag och essayer, som
i sv. öfv. bära titlarna "Intuition och intelligens"
(1911; 2:a uppl. 1914), "Filosofien och lifvet"
(1912) och "Själslig kraft" (1921). - B. betecknar
sin ståndpunkt som en "ny spiritualism". Hae
skiljer skarpt mellan själslifvet och den kroppsliga
verkligheten. Inom det förra finnas inga oföränder-
liga element, som bestå samtidigt och från hvarandra
kunna bestämdt särskiljas, utan själsföreteelseraa
äro underkastade ständig förändring och flyta öfver
i hvarandra. Förändringen betyder icke, att det
förflutna försvinner, utan det trycker sin prägel på
det nuvarande, och från förr och nu sträcka sig ten-
denserna in i framtiden. Dessa karaktärer hos tids-
förloppet kännetecknar B. med termen "la durée",
som af hans svenska tolkare öfversatts med det ny-
bildade ordet "nuflödet", Själslifvet har en rent
kvalitativ intensitet, som r>j kan fattas genom sum-
mering af några enheter. Det lyder icke lagen om
energiens bestånd, utan innebär ett ständigt skapande
af ny verklighet (Vevolution créatrice). Inom själs-
lifvet finns frihet; intet upprepas där, utan allt är
där nydaningar, hvarför det är en ren orimlighet att
på själsföreteelserna vilja tillämpa kausalitetslagen
med lika orsaker, som draga med sig lika verknin-
gar. Hvarken orsaker eller verkningar upprepa sig
här, utan allt har sin i viss mån nya, individuella
prägel. Det materiella eller kroppsliga har i för-
hållande härtill alldeles motsatta karaktärer. Det
är utsträckt i rummet, kan fattas som en sammanfatt-
ning af oföränderliga, bredvid hvarandra existe-
rande smådelar, hvilkas enda förändringar äro rö-
relser i rummet, reglerade af en mekanisk kausalitet
med en ständigt i och för sig oföränderlig kvantitet
af fysisk, kvantitativt mätbar energi. De två nu
nämnda verklighetsområdena äro sålunda egentligen
ojämförliga, men då människan lefver inom båda,
har hon en benägenhet att fatta dem som likartade.
Hennes lif fordrar, att hon handlar, i den yttre,
kroppsliga världen; hennes kunskap måste därför i
första rummet vara inriktad på denna. Då hon se-
dan riktar sin uppmärksamhet på sitt eget inre lif,
på sina själsföreteelser, frestas hon att fatta dessa i
analogi med det kroppsliga. Vi kunna finna uttryck
för våra uppfattningar om det själsartade endast ge-
nom symboler, som vi hämta från den materiella
värld, i hvilken vi måste handla Men vetenskapen
vill ej nöja sig med symboler; då den i deras ställe
söker sätta begrepp, behåller den ofta som adekvat
uttryck för verkligheten h vad blott är en symbol.
Däraf associationspsykologiens missriktade försök att
reducera själslifvet till en mekanism med enkla ele-
ment; däraf ock de moderna förnekelsema af viljans
frihet. Att B. med ett sådant åskådningssätt full-
ständigt förkastar materialismen, säger sig själft.
Men äfven den psykofysiska parallellteorien bestri-
der ham på det bestämdaste. Det är genom hand-
lingar, rörelser, som vi stå i omedelbart förhållande
till den yttre världen. Vid dessa tjänstgör hjärnan
som förmedlande organ för själen, men också endast
därvid. Särskilda motoriska centra finnas i hjärnan,
men inga centra för förnimmelse, minne eller tanke.
Endast i den mån vi uppfatta och tänka med ord
eller tendenser till ord, sålunda med tal- eller skrif-
rörelser, behöfva vi för tankarna hjärnans tillhjälp.
"Hjärnans verksamhet förhåller sig till själens lik-
som rörelserna af kapellmästarens taktpinne till
symfonien. Symfonien flyter åt alla håll utöfver de
rörelser, som skandera den, markera takten -
sammalunda svämmar andens lif utöfver hjärnlifvet.
Men just på grund af att hjärnan ur andens lif ploc-
kar fram allt hvad detta eger, skickadt att utspelas
som rörelse och omsättas i något materiellt, just där-
för att den sålunda bildar andens fästpunkt i ma-
terien, betryggar den i hvarje ögonblick amdens till-
passning efter omständigheterna och håller den i oaf-
låtlig kontakt med verkligheten". Af denna upp-
fattning af förhållandet mellan den andliga och den
kroppsliga verklighetem utdrar B. ock nya kunskaps-
teoretiska konsekvenser. De begrepp, som vårt för-
stånd bildar, äro fullt adekvata endast i tillämpning
på det materiella. Om vi genom filosofien skola få en
lika inträngande kunskap om den andliga verklig-
heten, som naturvetenskapen skaffar oss om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
