- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 34. Ö - Öyslebö; supplement: Aa - Cambon /
659-660

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bitterblad ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att läroböckerna skulle underkastas statlig censur.
Skolöverstyrelsen lämnade 2 febr. 1922 af både
formella och principiella skäl ett afböjande svar
på B:s hemställan. (Se S. von Engeström, "Biskop
Ritters klagomål", 1922.) B. tog hösten 1922 af-
sked och fick ärkebiskops n. h. o. v.

Bitterblad, bot. Se Polygonum.

Bitter Root-bergen [bi’t9 rö’t-], bergskedja, till
större delen bildande gränsen mellan nordamerikanska
staterna Idaho och Montana, når 2,700–3,000 m. ö. h.
och bildar vattendelaren mellan
Columbiaflodens båda tillflöden Missoula (Clarks
fork) och Snake river.
O. Sjn.

Bitterskifling, löt. Se Flammula.

*Bitterspat är ej "en isomorf blandning af
magnesiumkarbonat och kalciumkarbonat", utan
ett verkligt dubbelsalt, af sammansättningen
MgCa(CO3)2.

K.A. V–g.

Bitterämnen, kem. och farm., kallas de bittert
smakande beståndsdelarna i bittermedel (se d. o.).

*Bittó, I., dog 3 mars 1903 i Budapest.

*Bitumen. Bituminös har också användts
om stenkol, som innehålla relativt mycket af flyk-
tiga kolväten, gaskol eller feta kol. Emellertid
har man på senare tid med rätta velat skarpare
begränsa begreppet bitumen och benämningen bi-
tuminös så, att för sönderdelningsprodukter af kol-
hydrat (af hvilka ju stenkolen till väsentlig del
bestå) dessa beteckningar icke längre skulle an-
vändas, utan snarare sådana, som innebära ett
ursprung genom förmultning eller humusbildning.
Man skulle då närmast använda termen huminösa
1. humiska stenkol; i de flesta fall torde emeller-
tid beteckningen feta stenkol vara alldeles till-
räcklig för hvad som förr kallats bituminösa
stenkol.
K. A. G.

Bituminös kalksten (jfr Bitumen), Äntra-
konit, Orsten, geol. Se Kalksten.

Biuret, kem., ett organiskt, kväfvehaltigt ämne,
som uppstår, då urinämne upphettas till 150 à
170°, enligt reaktionsformeln:

2 CO (NH2)2 = NH (CO . NH2)2 + NH3.
Biuret

Biuret bildar nålformiga kristaller, som smälta vid
190°, och ger med kopparsulfat och alkali en violett
vätska, biuretreaktionen, som är karak-
teristisk af ven för proteinämnena (se d. o., sp.
411, B, 6).
K.A. V–g.

Bivalens, kem. Se Kristallvatten.

Bixschoote [bijöte], by i belgiska prov. Väst-
Flandern, 8 km. n. om Yperen. Under slaget vid
Yperen, 21 okt.-24 nov. 1914, streds häftigt om
den befästa byn (försvarad af delar af 8:e franska
armén, d’Urbal), som utgjorde en stark stödjepunkt
på vänstra flygeln af de allierades ställning i linjen
B.-Hollebeke (Yperenbågen). Byn eröfrades slut-
ligen af tyskarna (delar af 4:e armén, hertigen af
Wurttemberg) och förblef i tysk besittning, tills den
under slaget i Flandern 31 juli 1917 återtogs af
fransmännen (1:a armén, Anthoine). Jfr Världskriget, sp. 171 och 221.
H. J-dt.

*Bizzozero, G., dog 8 april 1901 i Turin.

Biörklund, Henning Teodor, ämbetsman,
f. 16 juni 1849 i Stockholm, student i Uppsala
1869, där han 1873 aflade hofrättsexamen, blef
vice häradshöfding 1876, sekreterare 1886 och t. f.
byråchef 1889 i Generalpoststyrelsen och
öfverdirektör och chef för Patent- och
registreringsverket 1900 samt var 1904–16 landshöfding i
Västerbottens län. 1910–11 och 1913–15 var han en af
länets representanter i Första kammaren. B. har
haft plats som led. eller ordf. i flera kommittéer.

*Bjarkö benämnes fr. o. m. 1919 officiellt Bjarköy.
Det är äfven pastorat, omfattande B. och
Sandsöy (förut Sandö) socknar. Det ligger i Troms
fylke (före 1919 Tromsö amt). 110,4 kvkm. 1,930
inv. (1920). Boskapsskötsel, fiske; järnmalmsfyndigheter.
K. G. G.

*Bjarnason, Thorkell, dog 25 juli 1902.

*Bjelaja-Zerkov tillhör republiken Ukraina.

*Bjelgorod. 1. Tillhör republiken Ukraina.

Bjelkes gruffält. Se Huså-Fröå grufvor. Suppl.

Bjelkesta, herrgård i Giresta socken, Uppsala
län, på södra stranden af Lårstaviken af Mälaren,
har en areal af 298 har, hvaraf 222 har åker;
tax.-v. omkr. 200,000 kr. (1921). B. har fått sitt
namn af Bjelkeätten, som under 1630-talet egde
det; därpå har B. tillhört bl. a. släkterna Gyllen-
stierna, Wachtmeister, v. Fersen, Kjörning (1756-
1832) och von Heijne (1850-1917). Nuv. egare är
G. Sjöholms stärbhus. O. Sjn.

Bjelland, härad och socken under B pastorat i
mellersta delen af Mandalen, n. om Mandal, Väst-
Agder fylke (före 1919 Lister og Mandal amt),
Norge. 164,84 kvkm. 789 inv. (1920). Boskaps-
skötsel och skogsbruk.
K. G. G.

*Bjelopolje tillhör republiken Ukraina.

*Bjelovodsk tillhör republiken Ukraina.

*Bjelsk tillhör nu Polen. Under Världskriget in-
togs B. 20 aug. 1915 af 12:e tyska armén (v. Gall-
witz) och af ryssarna (1:a armén, Litvinov); 2 da-
gar senare gjorda återeröfringsförsök misslyckades.
Heta strider utkämpades sedan ö. om B. 23-24 i
s. m. Jfr Världskriget, sp. 191.
L. W:sonM.

*Bjelzy tillhör nu Rumänien.

Bjerkén, Karl Gustaf af, broder till Pehr
af B. (se denne), präst, författare, f. 17 jan. 1767
i Stockholm, d. 23 april 1804, vardt 1795 filos.
doktor i Uppsala och kallades 1800 till kyrkoherde
i Dala. B. fick 1799 silfvermedalj af Sv. akad.
för Äreminne öfver Sten Sture d. ä. (tr. i Akad:s
"Handlingar", s. å.). Det är B. och icke K. B.
Lybecker (se denne), som författat den sentimentala
prosaskildringen Den ensamme eller hjärtats
philosophe (1795), hvarjämte han utgaf Vinterqvällar
(1799), en samling öfv. af moraliserande betraktelser.
R-n B.

illustration placeholder

*Bjerknes. – 2. V. F. K. B. blef 1905 professor
i fysik vid Stockholms högskola och 1907 professor i
mekanik och matematisk fysik vid Kristiania
universitet. Han antog 1913 kallelse som
professor i geofysik till Leipzigs universitet och
direktor för det där upprättade geofysiska
institutet, men återvände 1917 till Norge
som professor vid


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:08:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcn/0550.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free