Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 34. Ö - Öyslebö; supplement: Aa - Cambon / 851-852 (1922) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Broträng ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

transoceanska linjetrafiken.



1911 bildades A.-b. Svenska Amerika-Mexicolinjen för trafik på
Nord-Amerika och Mexikanska viken, och s. å. igångsattes
reguljär trafik mellan Sverige och Levanten
under firma Svenska Levant-linjen Denna
verksamhet har efter Världskriget öfvertagits af det
under B:s ledning stående Rederi-a.-b. Sverige-Levanten,
hvarvid jämväl linjens namn förändrats till Svenska Orientlinjen.
Efter skeppsredaren V. R. Lundgrens frånfälle
1914 utsågs B. till ledare af det under bildning
varande Rederi-a.-b. Sverige-Nord-Amerika, hvilket efter
inköp 1915 af ångf. "Stockholm" för första
gången öppnade reguljär passagerartrafik mellan Sverige
och Nord-Amerika. 1922 var B. verkställande direktör för
bolag, som egde 45 ång- och motorfartyg om
sammanlagdt nära 260,000 ton, d. v. s. en siffra, som
ej nåtts af något annat svenskt rederi. Broströmska
koncernens intressen utvidgades äfven på
skeppsbyggeriets område genom inköp 1915 af
Eriksbergs mekaniska verkstad och 1916 genom köp af
majoriteten i A.-b. Götaverken. Båda dessa
företag, i h vilka B. är ordf., ha på senare år
betydligt utvidgats. B. är utöfver sin egen rederi
verksamhet ordf. i ett flertal styrelser, såsom Sveriges
ångfartygs assuransförening, Sveriges Redarförening,
Sveriges Allmänna sjöfartsförening, Rederi-a.-b. Svenska Lloyd,
Ångfartygs-a.-b Göta kanal, Göteborgs Bergnings- och bogserings a.-b.,
Nora bergslags järnvägs a.-b. m. fl. Dessutom är han
led. af flera styrelser bl. a. uti Nordisk skibsrederforening,
Skandinaviska kredit a.-b., Försäkringsaktiebolaget Ocean.
Som ordf. i Lloyds register, Svenska kommittén, är han sedan
1921 ex officio medlem af Lloyds registers styrelse i London,
och han var den förste utlänning, som där tog säte.
Han blef 1914 hedersled. af örlogsmannasällskapet.
I Göteborg tillhör han eller har han tillhört
styrelserna för snart sagdt alla institutioner, som ha
med ledningen af sjöfarten att skaffa, och har deltagit
i det kommunala lifvet (stadsfullmäktig 1901–16).
Regeringen insatte honom som led. i diplomat- och
konsulatkommittén (1905), sjöfartskommittén (1906),
handelsrådet (1912) och Vattenfallsstyrelsen (1913).
Redan 1905 valde de frisinnade i Göteborg honom till
led. af Andra kammaren, som han tillhörde t. o. m. 1911
och som utsåg honom 1906–10 till suppleant och 1911
till led. i bevillningsutskottet. 17 febr 1914–30 mars
1917 tillhörde han Hammarskjölds ministär som
statsråd och chef för Sjöförsvarsdepartementet och
fick som sådan vid majriksdagen 1914 framlägga
det största förslag till sjöförsvarets stärkande, som
i vår tid förekommit. På hans 50-årsdag (1920)
öfverlämnades till honom af styrelsen för föreningen
Göteborgs sjöfartsmuseum, h vars ordf. B. är, en
ståtlig, af O. Traung redigerad, festskrift med
bidrag af 13 författare, belysande B:s omfattande
verksamhet för Göteborgs och hela vårt lands
sjöfart. Bland B:s donationer må nämnas 200,000
kr. (i förening med moder och syskon) till
Kristinehamns stad för behöfvande sjömän inom Värmland
(1916), 300,000 kr. till Welanderhemmet i
Göteborg (1920), 2 mill. kr. (i förening med syskonen)
till byggande af bostadshus i Göteborg, närmast åt
personer, som haft sitt arbete inom sjöfarten och
skeppsbyggeriet (1920), och 250,000 kr, till andra
välgörande ändamål (s. å.). Broströms
familjebolag Tirfing donerade 1918 1 mill. kr. till
Göteborgs stad för byggande af ett sjöfartsmuseum,
som kommer att resas å den s. k. Gamla varfstomten.

Broträng, krigsv. Se Krigsbrokolonn.

*Brott. Om åtal af brott se Åklagare, Åtal och Åtalsrätt.

Brottlinjer, geol., äro sprickor i jordskorpan,
utefter hvilka stundom en rörelse egt rum, van-
ligen en sänkning. Äfven om ingen rörelse egt
rum, äro brottlinjerna alltid att betrakta som svag-
hetszoner i jordskorpan. Vanligen ha dock vid
brottlinjerna förkastningar försiggått, och ofta äro
dessa kombinerade i serier som grafsänkor eller
kittelbrott (se d. o. Suppl.); i dylikt fall äro ofta
brottlinjerna tydligt framträdande i landskapet.
Vulkaner äro ofta belägna på brottlinjer i jord-
skorpan, och ofta kan jordbäfningars samband med
brottlinjer lätt konstateras.

K. A. G.

Brott och brott, drama af Strindberg (se denne,
sp. 339), uppf. i Stockholm f. g. 1899.

Brottskonkurrens, lat. Concursus delictorum.
Se Konkurrens 2 och Sammanträffande af brott.

Brottzoner, geol. o. geogr., äro vidsträckta
trakter af jorden, där större inbrott af jordskorpan
egt rum, förorsakade genom rörelser utefter större
system af brottlinjer (se d. o. Suppl.), vanligen
kittelbrott (se d. o. Suppl.), hvilka åstadkomma
en betydlig söndersplittring af landmassorna.
Sålunda går en stor öst-västlig brottzon ekvatorialt
of ver hela jorden, utmärkt företrädesvis genom
stora inbrott af de under tertiär tid uppveckade
bergskedjorna. Som särskildt framträdande delar
af denna märkas Medelhafvet med dess olika delar,
Karibiska hafvet med Antillerna och Central-Amerika
samt i Öst-Asien östra delen af Bengaliska
viken med Bortre indiska halfön, och Sydkinesiska
hafvet med Sundaöarna, Filippinerna och Nya Guinea.
Denna stora centrala brottzon är utmärkt som
utgångsområde både för seismisk och vulkanisk verksamhet.

K. A. G.

*Brouardel, P. C. H., dog 23 juli 1906 i Paris.

*Broughton, Rhoda, dog 5 juni 1920.

Broussonet [brosåna], Pierre Marie Auguste. Se Brouss.

*Brown, John (sp. 304-305), afrättades 1859 (ej 1856).

Brown [bráu’n], Peter Hume, skotsk
historieskrifvare, f. 1850, d. 1918, sedan 1891
professor i äldre skotsk historia vid Edinburghs
universitet, skref bl. a. John Knox (2 bd, 1895) och
det utmärkta arbetet History of Scotland (3 bd,
1898–1909; omfattande tiden t. o. m. 1843). Han
ledde sedan 1898 utgifningen af "The register of
Privy council of Scotland". Sedan 1908 var han
kungl. historiograf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>