Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brun jura ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
861
Brun jura-Brunkolstjära
862
Gerda Cecilia (C é l i e) B., född C l e v e,
dotter till P. T. Cleve (se denne), f. 6 dec. 1882,
gift 1908, medarbetare i "Svenska dagbladet"
1907-20 och sedan i "Husmodern", har både i
pressen och i bokform behandlat kvinnofrågor och
hushållsförhållanden.
4. Emma Maria Pauline B., den före-
gåendes svägerska, gift 1909 med B. 5, skåde-
spelerska, född Lindstedt, f. 10 febr. 1881 i
Stockholm, där hon ge-
nomgick folkskolan och
operans balettelevskola
samt studerade för fru
Dorsch. Hon debute-
rade 1903 på Olympia-
(sedan kallad öster-
malms-)teatern, som
hon tillhörde till 1904,
var 1904-06 anställd
vid Dramatiska tea-
tern och har sedan med
undantag af spelåret
1911-12, då hon gäst-
spelade i landsorten,
tillhört Svenska tea-
tern, h vars primadonna hon varit under det se-
naste årtiondet. Af hennes roller kunna nämnas
Regina i Ibsens "Gengångare", Sigrid i "Bröllopet
på Ulfåsa", Kristina i "Mäster Olof", H j or dis i
Ibsens "Härmännen på Helgeland", Celimène i
Molières "Misantropen", Beatrice i "Mycket väsen
för ingenting", titelfiguren i Schönherrs Kvinno-
djäfvulen, Vivie i "Mrs Warrens yrke", Ida i
"Ybeck", Karen Bornemann, Cyprienne i Sardous
"Låtom oss skiljas", drottning Elisabet i Brita von
Horns "Kring drottningen", hustrun i "Dödsdan-
sen", Erna i "Den bergtagna" af Ernst Ahlgren,
Katarina II i Lengyels och Biros pjäs, fru Keleman
i Molnars "Sagan om vargen", Ilona i Herczegs
"Riddaren af i går", Tora i "Paul Lange och
Tora Parsberg" och dottern i Bourdets "Herde-
stunden". Fru B., som undantagsvis uppträdt äf-
ven i stora tragiska roller (Schillers Jeanne d’Arc)
eller tolkat lidelsefulla, storvulna karaktärer (Hjör-
dis), har sitt egentliga område som framställarinna
af moderna kvinnor och en del historiska gestalter,
som hon ger mognad och myndighet. Den enkla,
stora känslan, den innerliga lyriken tillhöra icke
hennes läggning, som eger bravur och skänker
glans. Hon briljerar i sådana uppgifter, där det
gäller att visa den kvinnliga öfverlägsenheten i
uddigt resonemang, där klipskhet och beräkning
triumfera, eller då lynnet bryts med konventionen,
då behagsjuka, maktvilja eller koketteri strider för
sitt rof. Hennes intelligens, understödd af en rörlig
och frisk scenisk uppfinning, gör henne till en vir-
tuos, h vars tekniska mästerskap ger af ven tomma
och betydelselösa roller ett bestickande yttre. Den
skickligt nyanserade repliken, den fint genomarbe-
tade sceniska detaljen, som förenas med ett lätt
och festligt uppträdande, och en ypperlig karak-
terisering utmärka henne. Se "Publikens gunst-
lingar. VI. P. och J. B." (1919).
5. John B., den föregåendes man, skådespelare,
f. 26 dec. 1884 i Stockholm, var en tid ritare hos
arkitekten Agi Lindegren, var 1905-07 anställd
vid Dramatiska teatern och har sedan tillhört Sven-
ska teatern, där han af ven verkat som regissör
1918 ff. Af B:s roller kunna nämnas Landry i
"Syrsan", narren i "Kung Lear", Helge i "Johan
Ulfstjerna", Mopsus i "En vintersaga", Olaus
Petri i "Gustaf Vasa", Georg Szabo i "Sagan om
vargen", Jonas i "Nyckeln och ringen", Sigismund
Dänsch i Sudermanns "Finfin hörntomt", hertig
Karl i Munthes "Magdalena Rudenschöld", Gator
i Ernös "Fata Morgana", kammar junkar Bry de i
Esmanns "Alexander den store" och professorn i
Bourdets "Herdestunden". B. är en mångsidig,
skicklig karaktärsskådespelare, som framför allt i
komiska roller skapat utomordentligt väl individua-
liserade figurer, effektfulla genom naturlig, med små
medel uttryckt humor, fyndigt och omväxlande lika-
väl som träffsäkert gifna både i maskering, yttre
uppträdande och i det genomlysande skaplynnet.
Som regissör har han af ven iscensatt film dramer.
1. G-g N. 3. G-g N. o. E-nB. 4_5. R-n B.
Brun jura. Se Bruna jura n.
*Brunkala (Brunkala kapell) är socken
och heter numera Aura (se d. o. Suppl.).
* Brunkol fingo under Världskriget större bety-
delse än förr. Äfven i Sverige ha tyska brunkol,
väsentligen i form af briketter från nordtyska brun-
kolsfält, kommit till användning. Äfven de obetyd-
liga brunkolslager, som Danmark eger flerstädes i
Jylland, ha varit föremål för brytning till bruk
inom landet. K- A. G.
Brunkolskoks. Se Brunkolstjära. Suppl.
Brunkolstjära, kem. tekn. De mäktiga, från den
äldre tertiärtiden härstammande brunkolslager, som
anträffas på en stor mängd ställen i prov. Sachsen
och Thuringen, Tyskland, ha, förutom sin bety-
delse som bränsle, gett upphof till betydande ke-
misk industri. Kollagren, som kunna ha en mäktig-
het upp till 30 à 60 m., ligga vanligen så nära jord-
ytan, att de kunna brytas i dagbrott. Ofta om-
växla lager af mörkare, som bränsle använda, van-
liga brunkol, med ljusare s. k. schwelkohle. De
senare äro rika på harts- och vaxartade ämnen,
s. k. bitumen (jfr Montanvax. Suppl.), här-
rörande af de brunkolsbildande växternas sporer och
frön. På grund af denna bitumenhalt ha schwel-
kolen (sedan 1855) blifvit ett viktigt råmaterial för
framställning af paraffin samt lys-, bränn- och
smörjoljor. För detta ändamål underkastas kolen
först torr destill ering (se D e s t i 11 a t i o n). Denna
utföres i många fabriker, s. k. "schwelereien", un-
der användning af upprata, cylindriska retorter (se
fig.) af lergods, inmurade i ugnar på så sätt, att
de kunna i hela sin längd upphettas genom lågan
från en nedtill belägen eldstad. Innantill äro re-
torterna försedda med ett system af klockringar
(D i fig.), h varigenom de upptill, vid E, påfyllda
kolen tvingas att långsamt sjunka ned, utbredda i
ett tunt lager mellan klockringarna och retortens
upphettade yttervägg. Därigenom åstadkommes en
särdeles mildt och jämnt verkande torrdestillation af
kolen och undvikes skadlig öfverhettning, som skulle
medföra en för långt gående sönderdelning af de
först bildade kolväteångorna. Inom klockringssyste-
met inmynna de rörledningar A och B, som bortleda
de vid torrdestilleringen bildade vatten- och tjär-
ångorna till kondenseringsapparater, där de för-
tätas. Den sålunda erhållna brunkolstjäran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
