Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Bukarest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stad i det nya, genom fredsslutet i Grand Trianon
1920 utvidgade konungariket Rumänien, belägen
på den öppna slätten på ömse sidor af Donaus
biflod Dâmbovita i komitatet (județul) Ilfov i östra
Valakiet (Muntenia), säte för det nya Rumäniens
konung, regering och parlament, dess största
universitet och främsta vetenskapliga institutioner samt
landets viktigaste kommersiella och industriella
centrum. B:s utveckling till storstad har under de
senare åren, särskildt sedan det blifvit hufvudstad
i ett rike med nära 18 mill. invånare, fortgått med
stora steg, hvarvid immigration och inkorporering
af förstäder och byar utanför stadsområdet spelat
en betydande roll, samtidigt som det mer och mer
antagit utseendet af en världsstad af västerländsk
typ med moderna gator, öppna platser och
bulevarder (jfr pl. I). Befolkningssiffran, som 1912
utgjorde 338,000, uppges nu (1923) ha stigit till
omkr. 800,000. Bland offentliga nybyggnader,
som på grund af Världskriget med nöd hunnit
fullbordas, måst afbrytas eller ännu ej kommit till
stånd, må nämnas museet för folklig konst,
byggnadshögskolan, universitetets tillbyggnader,
arsenalen och det planerade senatspalatset. Antalet
undervisningsanstalter är i tillväxt: staden har ett
70-tal lägre skolor ("școli primare") utom de
privata, 9 högre läroverk l. lyceer, ett stort antal
normalskolor, yrkesskolor och högskolor ("școli
superioare") af olika slag, utom flickläroverk ("școli
secundare de fete"), internat och stiftelser
("aziluri"). Universitetet (se pl. II), under hvilket lyda
flera institut (jfr pl. II) och laboratorier, hade 1920
7,880 studenter. Svenske arkitekten T. Grut har på
uppdrag utarbetat ritningar till B:s blifvande
Stadion (afsedt att rymma 40,000 pers.) samt till
idrottsplatser och militära gymnastikhus.
Staden B. omnämnes först i en urkund af Mircea
cel Bătrân från 1401 (tidigare och äfven senare som
en befäst ort, Castrul l. Cetatea Dâmboviței), men
dess ursprung som marknadsplats på vägen mellan
Târgoviște, längre fram Valakiets medeltida
hufvudstad, och hamnplatsen Giurgiu vid Donau är äldre.
I en urkund al Neagoe Basarab 1515 kallas den
"den gamla staden B." ("vechiul oraș al
Bucureștilor"). Namnet är afledt af Bucur, som
förekommer som personnamn i medeltidsurkunder fr. o. m.
1200-talet, med den i rumänska ortnamn vanliga
ändelsen -ești, enligt folktraditionen en
åkerbrukande herde; men det s. k. Bucurs kapell, "bisericuța
Bucur", som ansetts som B:s äldsta fornlämning,
tillhör i själfva verket en begrafningsplats af senare
datum för munkarna i det närbelägna klostret Radu
voda. Stadens utveckling från en urspr. ringa
köping och befäst ort på vänstra stranden af
Dâmbovița till en större stad på båda sidor om floden
förskrifver sig egentligen från 1600-talet, i
synnerhet från dess senare hälft, då den definitivt blifvit
hufvudstad i Valakiet; dess arkitektoniska
storhetstid börjar med furst Constantin Brâncovean
(1688–1714). Bland kyrkliga minnesmärken från det
gamla, nu delvis genom eldsvådor och jordbäfningar
förstörda B. må nämnas klosterkyrkan Radu voda,
återuppförd på ruinerna af det äldre klostret och
kyrkan af Radu Mihnea (1601–02, 1611–16),
klostret Sf. Sava, ungefär på den nuv.
universitetsplatsen, återuppbyggdt och förvandladt till ett slags
högskola af C. Brâncovean, klosterkyrkorna Colțea
och Mărcuța, kyrkan Sf. Gheorghe nou och
framför allt Metropolitkyrkan (Sf. "Mitropolie", pl. I),
grundlagd 1655 under Constantin Basarab
(1654–58); slutligen från 1700-talet kyrkorna Antim
(uppkallad efter en metropolit) och Stavropoleos
(pl. I), ett under af bysantinsk-brancoveansk
byggnadsstil, klosterkyrkan Văcărești, grundlagd af
Nicolae Mavrocordat (1714–16), och från en
senare tid den stora kyrkan Sf. Spiridon nou,
byggd under fanarioten Scarlat Ghica (1758–61).
Sammanlagdt finnas i B. 117 rumänsk-ortodoxa
kyrkor, och, utom synagogor för den stora mängden
judar, 12 för främmande trosbekännare eller
nationaliteter, däraf 3 romersk-katolska, 1 unerad
grekisk-katolsk, 1 armenisk, 1 grekisk, 1 rysk, 2
protestantiska och 1 anglikansk. Af gamla
profanbyggnader märkas flera bojarpalats i renässansstil
i de äldre stadsdelarna samt det gamla slottet
("Palatul domnesc"), nu inrymmande statsarkivet. (Ang.
nyare praktbyggnader se hufvudarbetets art. om B.
samt bilder å pl. I–II.) I B:s utkanter eller
närmaste omgifningar ligga utom Văcărești furst C.
Brâncoveans i veneziansk renässans byggda residens
Mogoșoaia (pl. II), n. v. om staden i fortsättningen
af Podul Mogoșoaei, nu Calea Victoriei, samt
österut på slätten klostren Pantelimon, anlagdt på
1700-talet af furst Grigorie Ghica (nu hospital), Pasărea
nära floden af samma namn och Cernica (namnet af
"vorniken" Cernica), urspr. ett lärdt kloster med
berömdt bibliotek.
Under Världskriget bombarderades B. från tyska
luftskepp och flygplan gång på gång under tiden
28 aug.–5 dec. 1916. Efter slaget vid Arges
(Arsjisj), 30 nov.–6 dec. s. å., ryckte delar af v.
Mackensens armégrupp (Donauarmén och 9:e
arméns högra flygel) mot B. Rumänska
krigsledningen, som ansåg, att fästningen, under en
eventuell belägring, icke skulle kunna motstå det tyska
belägringsartilleriet, hade redan 30 nov. börjat
utrymma densamma. Regeringens säte förlades till
Jassy. 4 dec. sprängdes arsenalen. Följande dag
bemäktigade sig tyskarna efter mindre strider med
rumänska arriärgarden förpostställningen framför
nordväst-fronten. På morgonen den 6 togs
sedermera först ett fort på norra fronten, så fortlinjen
från Chiajna på västra fronten till Odaile på den
norra, och slutligen trängde äfven delar af
Donauarmén genom fortlinjen på södra fronten, hvarefter
staden besattes utan vidare motstånd. Det hela
hade gåft på några timmar, och såväl alla 18
forten som alla mellanbatterierna befunnos efter
intagandet vara oskadade. En stor del af det tunga
artilleriet hade dock förut bortförts. Tyskarna
höllo sedan B. besatt till i nov. 1918. (Jfr
Världskriget, sp. 153, 212 och 226, samt
Balkankrigen. Suppl.) – Andra Balkankriget 1913
(se Balkankrigen. Suppl., sp. 442–444)
slöts genom en i B. 10 aug. s. å. ingången
fredstraktat mellan Bulgarien, Grekland, Montenegro,
Rumänien och Serbien. Enligt denna uppdrogos i
Macedonien nya gränslinjer mellan bulgariskt och
serbiskt samt bulgariskt och grekiskt område,
hvarigenom Bulgarien förlorade en dryg del af sina i
Första Balkankriget gjorda territoriella nyförvärf (se
därom Bulgarien. Suppl.). Till Rumänien
måste Bulgarien afträda Dobrudscha s. om en linje
från trakten af Turtukai vid Donau till trakten af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
