- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 34. Ö - Öyslebö; supplement: Aa - Cambon /
953-954

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Caillavet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

953

Calllavet-Caisson

954

genast möta den med ett världskrig hotande svåra
tysk-franska kris i Marokkof rågan, som inleddes
genom Tysklands s. k. "Panther-språng" till Agadir
l juli (se M a r o k k o, sp. 1038). Under de följande
månadernas svåra diplomatiska förhandlingar sam-
verkade C. intimt med Frankrikes underhandlare,
ambassadören i Berlin Jules Cambon, för konfliktens
fredliga lösning och ingrep vid flera tillfällen per-
sonligen i förhandlingarna, vid hvilka den af ho-
nom misstrodde utrikesministern de Selves blott spe-
lade en underordnad roll. Resultatet blef en fransk-
tysk konvention af 4 nov. s. å., som gaf Frankrike
full politisk handlingsfrihet i Marokko mot afträ-
dande till Tyskland af några landsträckor i Fran-
ska Kongo. I franska parlamentet väckte fördraget
stark kritik, och då inför senatens granskningskom-
mission C. bestred förekomsten af hemliga förhand-
lingar vid sidan af de diplomatiska, underlät de
Selves på tillfrågan att bekräfta denna förklaring
och afgick i stället demonstrativt (9 Jan. 1912),
hvilket ledde till hela ministärens afgång dagen
därpå. - C:s beslutsamma fredspolitik under 1911
års kris ådrog honom ett rykte för tyskvänlighet,
som blef första rämnan i hans politiska prestige.
Han framträdde emellertid 1913 som den radikala
oppositionens obestridde ledare, bekämpade ener-
giskt regeringsförslaget om treårig tjänstetid vid
armén och föranledde genom sin skickliga opposition
mot ministären Barthou i skattefrågor dennas fall
(dec. s. å.). C. inträdde nu i ministären Doumer-
gue som finansminister och regeringens faktiskt le-
dande man. Hans energiska kraf på progressiv in-
komst- och kapitalbeskattning hade skaffat honom
många fiender, och de igångsatte våren 1914 en
hätsk presskampanj för att politiskt oskadliggöra
honom. Hysteriskt upphetsad af de äreröriga be-
skyllningar "Figaros" hufvudredaktör, G. Calmette
(se d. o. i Suppl.), dagligen framförde mot C., ned-
sköt dennes hustru 16 mars Calmette. C. afgick
s. d. ur ministären, men blef vid kammarvalen i
maj efter hård strid återvald i sin gamla valkrets;
skandalösa afslöjanden om hans person förekommo
under processen mot hustrun (juli s. å.; den slöt
med hennes frikännande), och när efter Världskri-
gets utbrott en nationell samlingsministär bildades
(27 aug.), fanns där ej plats för C. Han fick i stället
ett finansiellt uppdrag vid armén och aflägsnades
sedan (nov.) på en finansiell mission till Syd-Ame-
rika. Där liksom vid ett besök i Italien dec. 1916
omsvärmades C. af hemliga tyska agenter, och miss-
troendet mot honom ökades genom tyska pressens
loford öfver honom som "den kommande mannen".
Faktiskt arbetade han i det tysta för framtida sam-
förståndsfred, men var därvid minst sagdt oförsiktig
vid valet af redskap och metoder. När nov. 1917
den motsatta uppfattningen definitivt segrat genom
ministären Clemenceaus tillkomst, beslöt denne att
genom åtal för högförräderi för all framtid oskad-
liggöra C. Han häktades 14 jan. 1918, insattes i
hårdt fängelse, och en vidlyftig undersökning för-
beredde hans ställande inför krigsrätt. Al brist på
fällande bevis måste dock denna plan uppges, ehuru
det utröntes, att han stått i personlig beröring med
många sedermera för förräderi dömda eller som ty-
ska agenter afslöjade personer. Clemenceau lät då,
13 okt. 1918, utfärda ett dekret om C:s ställande
inför senaten som riksrätt. Efter ett nytt långvarigt

undersökningsförfarande började förhören inför riks-
rätten febr. 1920, och domen föll 23 april s, å. C.
frikändes från anklagelsen att ha stått i samförstånd
med fienden och konspirerat mot statens yttre sä-
kerhet, men dömdes däremot f or "korrespondens med
fientlig makts undersåtar", hvilken utan landsför-
rädiskt syfte dock "skadat Frankrikes militära eller
politiska läge". Under åberopande af förmildrande
omständigheter bestämdes straffet till 3 års fängelse,
redan utståndet under rannsakningstiden, hvarjämte
C. beröfvades sina politiska rättigheter (främst val-
barhet till parlamentet) för 10 år framåt och för 5
år förbjöds att vistas på de orter regeringen egde be-
stämma. Lagligheten af det mot C. använda rätte-
gångsförfarandet, särskildt ett nytt lagrums åbe-
ropande i sista stund, har lifligt omstridts, och C:s
anhängare se i hela aktionen blott politisk för-
följelse. I böcker och tidningsartiklar har han sökt
försiktigt förbereda sitt återinträde, vid första läg-
liga tillfälle, i det politiska lifvet. - Bland C:s
skrifter märkas L’impót sur le revenu (1910), Ag-
adir. Ma politique extérieure (1919) och den tem-
peramentsfulla försvarsskriften Mes prisons (1920;
ty. öfv. 1921). V.S-g.

Caillavet [kajavä7], Gaston Arman de, fransk
författare, f. 13 mars 1869 i Paris, d. 14 jan. 1915
i Essendiéras, Dordogne, fick redan 1891 smärre
stycken uppförda på teatrar i Paris, lärde som med-
arbetare i "Le Figaro" känna Robert de Flers (se
denne. Suppl.) och skref sedan ända till sin död
i samarbete med honom, ett kompaniskap som
tidigare mellan Meilhac och Halévy, med hvilka
de ofta sammanställts. Utom de af denna för-
fattarfirma skapade verken (hvilka nämnas på art.
om de Flers) skref C. libretter dels ensam, dels
i samarbete med andra. Hans krönikor, kritiker
och artiklar i ett flertal tidningar voro lika upp-
skattade som hans sceniska verk för sin kvickhet
och stilistiska finess. Man har velat tillerkänna
C. den fantasiens originella verv, de särskildt
kostliga fynd, hvarpå hans och de Flers’ pjäser
voro så rika; de öfverensstämde för öfrigt i smak
och uppfattning så fullständigt, och deras samar-
bete var så intimt, att hvarderas anpart icke kan
urskiljas. R-n B.

’Cailletet, L. P., dog 5 jan, 1913 i Paris.

Cain [kaä7], Georges, son till skulptören Au-
guste C. (se hufvudarbetet), fransk målare och
författare, f. 1856, d. 1919, framställde som målare
med förkärlek historiska scener från revolutions-
tiden och Napoleon I:s tid (Napoleon efter sin
tronafsägelse, Ett bröllop under direktoriet, Seger-
bulletin från Italien) samt gjorde illustrationer
till böcker och tidningar. C. blef föreståndare vid
musée Carnevalet - staden Paris’ historiska sam-
lingar - och utgaf en rad värdefulla och sakrika
skildringar af det gamla Paris och ai stadens mo-
derna omdaning: Croquis du vieux Paris (1905),
Coins de Paris (1905; 2:a uppl. 1909), Andens
théátres de Paris (1906), Promenades dans Paris
(1906), Nouvelles promenades dans Paris (1908)
m. fl. G-gN.

’Caisson. Se Kassun samt jfr Dykeri,
sp. 1158 ff., och Grundläggning, sp.
413. - Caissonarbetare, personer, som
arbeta på stora djup under vatten. - Caisson-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:36:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcn/0705.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free