Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Celliers, Johannes (Jan) François Elias - Cellit. Se Cellulosaacetat. Suppl. - Cellon, Cellonlack. Se Cellulosaacetat. Suppl. - *Cellsystem. Se äfven Isoleringssystem - Cellularsubstans - Cellulas - *Celluloid. Se Xylonit - *Cellulosa - Cellulosaacetat - Cellulosafoder - Cellulosajäsning - Cellulär - *Celman, M. J. - Celom l. Cölöm. Se Vertebrater, sp. 1308 - Celonites. Se Masaridæ - Celsian. Se Fältspat - *Cement
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrifvit dikter, Die vlakte (1906), Die rivier
(s. å.), den på uppdrag till högtidlighållandet af
Sydafrikanska unionens bildande 31 maj 1910 författade
Unie kantate, där C. visar, att han försonat sig med
den engelska makten, och Martje (1911; omarb. 1912),
en lyriskt dramatisk skildring af en ung boerflicka,
hvars fästman går ut i kriget, tillfångatages och
fysiljeras som upprorsman. C:s ämnesområde är det
religiösa boerfolkets lefnadsförhållanden och det
sydafrikanska landskapet.
Cellit, tekn. Se Cellulosaacetat. Suppl.
Cellon, Cellonlack, tekn. Se
Cellulosaacetat. Suppl.
*Cellsystem. Se äfven Isoleringssystem.
Cellularsubstans (se Cell), ämne l. väfnad, som
består af likartade celler.
Cellulas, kem., enzym, som sönderdelar cellulosa.
*Celluloid. Se Xylonit.
*Cellulosa. Om cellulosaacetat se d. o. Suppl. Om
cellulosaxantat (Cellulosa, sp. 1403), riktigare
cellulosaxantogenat, och dess användning för
tillverkning af konstsilke se Xantogensyror.
Hydrolys af cellulosa. Den egentliga cellulosan är
en polysackarid eller polyos af mycket komplicerad
byggnad. Dess hydrolytiska spaltning ned till den
grundläggande enkla sockerarten (monosen) drufsocker
(jfr Sockerarter) är ett tekniskt problem af den
största betydelse och på hvilket redan mycket
arbete blifvit nedlagdt. Man kan nämligen på denna
väg ur ved framställa socker. Ty liksom stärkelse
genom kokning med utspädda syror kan ombildas till
drufsocker (se Stärkelse, sp. 598, och
Stärkelsesocker), så kan äfven cellulosa försockras
genom inverkan af syror. Men det är betydligt mycket
svårare att försockra cellulosa än stärkelse. Först
i senare tider har nästan fullständig försockring af
cellulosa blifvit utförd af Ost och Wilkening, medelst
svafvelsyra, samt af Willstätter och Zechmeister,
medelst saltsyra. Men dessa försök äro utförda blott
i liten skala och med stort öfverskott af syra; någon
tekniskt användbar metod för cellulosans försockring
synes ännu ej vara funnen. Af Cross och Bevans arbete
"Cellulose" har en tillökad upplaga utkommit 1918.
K. A. V–g.
Cellulosaacetat l. Acetylderivat af cellulosa,
kem. o. tekn., upptäcktes omkr. 1894 af Cross och
Bevan i England. Liksom cellulosa med koncentrerad
salpetersyra vid vanlig temperatur ger flera olika
nitrat (se Cellulosa, sp. 1402–03), kan äfven genom
inverkan af ättiksyreanhydrid och isättika (jämte
ett spår koncentrerad svalvelsyra som katalysator)
på cellulosa framställas en serie cellulosaacetat, i
hvilka en eller flera hydroxylgrupper, OH, blifvit
utbytta mot acetatgruppen C2H3O2. Slutprodukten
härvid är cellulosatriacetat, C6H7O2(C2H3O2)3,
som är lösligt i isättika, kloroform
och tetrakloretan. Ur dessa lösningar, som bilda
sirapstjocka vätskor, kan man framställa glasklara
trådar eller hinnor, hvarigenom triacetatet
fått användning för tillverkning af konstsilke
(se d. o., sp. 876) och fotografisk film. Genom
vissa förfaringssätt erhålles svagare acetylerad
cellulosa, s. k. cellit, som är mera användbar än
triacetatet, emedan den är löslig i aceton. Ur cellit
tillverkas genom tillsats af kamfer, trifenylfosfat,
triacetin m. m. formbara, sega och elastiska massor,
s. k. cellon, som har liknande egenskaper och
användning som celluloid. Cellon är visserligen
dyrare i tillverkning än celluloid, men har den
väsentliga fördelen att ej vara eldfarligt (jfr
Celluloid, sp. 1402) och används därför mycket till
biograffilmer m. m. Lösningar af cellon, cellonlack,
användas som fernissa och ge vatten- och
oljebeständiga öfverdrag, t. ex. för flygskepp
och flygmaskiner.
K. A. V-g.
Cellulosafoder, landtbr. Växttråden i förvedade
växtdelar består af cellulosa med däri inlagrade
("inkrusterande") ämnen (vedämne, lignin), som själfva
äro osmältbara i matsmältningsvätskorna och hindra
dessas inverkan på den smältbara cellulosan. Redan
på 1890-talet föreslog tysken Fr. Lehmann att genom
behandling med alkalier, som lösa vedämnet, göra
halm lättare smältbar och därigenom höja dess värde
som foder. Den svåra foderbristen, som afspärrningen
under Världskriget medförde, föranledde detta förslags
genomförande i Tyskland, där förbättrade metoder för
dylik behandling utarbetades och sålunda framställdt
s. k. cellulosafoder fick rätt stor användning. Äfven
kemisk trämassa, som är på liknande sätt från
osmältbara ämnen befriad cellulosa och därför ock
vanligen kallas cellulosa, visade sig vid försök
vara lika smältbar som cellulosa i unga växtdelar,
och blef, i synnerhet i Sverige, under kristiden
använd som foder samt benämndes cellulosafoder. Sedan
fodertillgången åter blifvit normal, har detta
foder, som innehåller blott kolhydrat och således är
användbart blott under förutsättning att djurens behof
af öfriga näringsämnen på annat sätt fylles, förlorat
sin betydelse och används icke vidare för utfodring.
H. J. Dft.
Cellulosajäsning, kem., landtbr., kallas de
sönderdelningar af cellulosa, som förorsakas af
mikroorganismer under bildning af kolsyra, vatten,
väte och kolväten m. m. Dessa sönderdelningar
äro af olika art. I beröring med luften (aërobt)
sönderdelas cellulosan af bakterier, mögel-
och strålsvampar, delvis under oxidation till
kolsyra och vatten, under det att därjämte vanligen
bildas mörka ämnen (förmultning). Vid afstängdt
lufttillträde, såsom under vattnet i sjöar och
kärr, sker sönderdelningen, som hufvudsakligen
framkallas af anaëroba långstafformiga bakterier,
under bildning af kolsyra, vatten, väte och kolväte,
hufvudsakligen sumpgas eller metan, hvarför den
betecknas som sumpgas- eller metanjäsning. Vid båda
dessa slag af jäsningar öfvergår cellulosan till
mindre del till drufsocker, som lätt undergår
vidare sönderdelning. Cellulosajäsning, såväl
aërob som anaërob, sker vid gödsels brinning och
vid matsmältningen, i synnerhet hos idisslare,
och de i senare fallet utvecklade gaserna betecknas
som tarmgaser.
H. J. Dft.
Cellulär (se Cell), som består af celler.
*Celman, M. J., dog 15 april 1909.
Celom l. Cölom, zool. Se Vertebrater, sp. 1308.
Celonites, zool. Se Masaridae.
Celsian, miner. Se Fältspat.
*Cement. Det egentliga för byggnadsändamål använda
cementet, portlandcementet, har med tiden blifvit
ett allt bättre fabrikat, på hvilket man ställt allt
högre fordringar på grund af dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
