Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalla Vedova, Giuseppe - Dallin, Cyrus Edwin - Dallwitz, Johann von - Dalman, Gustaf - Dalmanites. Se Phacops och Silursystemet, sp. 549 - *Dalmatien - Dalmatisk hund (Dalmatiner). Se Hunden, sp. 1315, o. fig. D. - Dalmeny - Dalmosse. Se Mosse - *Dalnij - Dalombatteriet. Se Hemsö fästning. Suppl. - *Dalregementet - Dalsberget - *Dalsgaard, Kr. - *Dalsjö, M. - Dalsjön - *Dalslands järnväg - Dalslands revir - *Dalström, G. J. af. - *Dalström, J. J. - Dalton, Hermann - Dalton-Hooker, sir Joseph, botanist. Se Hooker 2 (äfven i Suppl.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han var sedan 1877 sekreterare och sedan 1900 flera
år president vid Societä geografica italiana, hvars
"Bolletino" han redigerade. 1909 blef han senator.
Dallin [dälin], Cyrus Edwin, amerikansk skulptör,
f. 1861 i Springville (Utah), upplefde äfventyrliga
ungdomsår och kom bl. a. i nära beröring med
indianstammar Han började studera konst i Boston, kom
så till Paris 1888 och väckte såväl där som i Amerika
uppmärksamhet genom framställning af indiantyper
till häst, framför allt genom Fredens bärare (på
världsutställningen i Chicago 1893, uppställd i denna
stad) och Medicinmannen (1899, äfven i Chicago). Efter
återkomsten till Amerika bosatte han sig i Boston
och har utfört en mängd statyer (bl. a. Newton i
Washington), grupper, krigsmonument och byster. Ett
af hans mest ryktbara verk ar Rödskinnets bön (1909).
G–g N.
Dallwitz, Johann von, tysk ämbetsman, f. 29 sept. 1855
i Breslau, d. 6 aug. 1919 i Karlsruhe, blef 1886
landtråd och 1899 regeringsråd vid ober-presidiet i
Posen, försattes s. å. som "kanalrebell" (se Preussen,
sp. 229) i disponibilitet, blef 1901 föredragande råd
i preussiska inrikesministeriet, 1903 statsminister
i Anhalt och 1909 oberpresident i Schlesien. D. var
1893-99 (konservativ) preussisk landtdagsman, juni
1910-maj 1914 preussisk inrikesminister och maj
1914-okt. 1918 ståthållare i Elsass-Lothringen. På
denna post förde han under Världskriget ett strängt
ämbetsmannaregemente, och han aflägsnades, då
tyska riksregeringen kort före vapenstilleståndet
ämnade göra ett försök att vinna Elsass-Lothringens
befolkning för vidtgående autonomi inom Tyska riket.
V. S–g.
Dalman, Gustaf (hette urspr. Marx, men antog namnet
D. efter sina svenska förfäder på mödernet), tysk
evangelisk teolog, framstående kännare af sen judisk
litteratur och Palestinas arkeologi, f. 9 juni 1855 i
Niesky, blef privatdocent och 1895 e. o. professor
i Leipzig. 1902-14 var han föreståndare för
det i Jerusalem upprättade tyska arkeologiska
institutet. Sedan 1917 är han ord. professor i
gamla testamentets exegetik i Greifswald. Under sin
vistelse i Jerusalem var D. svensk generalkonsul där
och fick afsked från denna syssla först 1921. Vintern
1917-18 höll han på kallelse af Olaus Petri-stiftelsen
föreläsningar i Uppsala och Stockholm öfver "Orter
och vägar i Jesu lif", hvilka sedan utkommit i tryck
på både svenska och tyska. Bland D:s öfriga skrifter
må nämnas Der leidende und sterbende Messias (1888),
Grammatik des judisch-palästinischen Aramäisch
(1897; 2:a uppl. 1905), Aramäisch-neuhebräisches
wörterbuch (1905), Die worte Jesu (I
1898, II under tryckning), Petra und seine
felsenheiligtumer (1908) och Neue Petra-forschungen
(1912). D. utger "PaJästina-jahr-buch". Sedan
1918 är D. teol. hedersdoktor i Lund.
E. S–e.
Dalmanites, paleont. Se Phacops och Silur-systemet, sp. 549.
*Dalmatien har genom Världskrigets utgång och
fördraget i Rapallo till största delen tillfallit
Jugo-Slavien, under det Italien har erhållit staden
Zara med närmaste omnejd samt de strategiskt viktiga
öarna Pelagosa, Cazza och Lagosta. Folkmängden i den
till Jugo-Slavien hörande delen uppskattades 1920
till omkr. 621,500 inv.
Dalmatisk hund (Dalmatiner). Se Hunden, sp. 1315,
o. fig. D.
Dalmeny [dälmeni l. dälmini], ort i Linlith-gowshire,
Skottland, vid sydsidan af Forthbron, Omkr. 5,300
inv. Oljefabriker; i närheten Dalmeny house, slott
tillhörigt earlen af Rosebery.
Dalmosse. Se Mosse.
*Dalnij, numera officiellt benämnd Dairen,
tillhör efter Portsmouthsfreden 1905 Japan och är
administrativ hufvudort i Kwangtung-området. 40,758
inv. (1911).
Dalombatteriet. Se Hemsö fästning. Suppl.
* Dalregementet är förlagdt i Falun. Det erhåller
sitt värnpliktiga manskap från Dalarna, som
utgör Kopparbergs inskrifningsområde.
- Kungl. Dalregementets historia, påbörjad
af A. Pihlström och fortsatt af C. Westerlund,
behandlar i fem delar (1902-11) tiden 1542-1815.
C. O. N.
Dalsberget, urbergshöjd om 332,5 m. ö. h. i
Ångermanland, Nordingrå socken, på gränsen till
Ullånger. I östra delen af socknen ligger ett annat
D., 191 m., mellan Omne- och Edsätter-fjärdarna,
uppbyggdt af Nordingråmassivets unga eruptiv.
O. Sjn.
*Dalsgaard, Kr., dog 12 febr. 1907 i Sorö.
*Dalsjö, M., tog afsked från lektoratet 1905 (ej 1895)
och dog 19 april 1907 i Landskrona.
Dalsjön, sjö i Hallens socken, Jämtland. Se Dammån. Suppl.
* Dalslands järnväg är efter ommätning 68,3 km. lång.
Dalslands revir af Västra distriktet och Värmlands
och Älfsborgs län omfattar kronoparken Forsbacka i
Svanskogs socken, Värmlands län, samt af Älfsborgs
län Vedbo, Tössbo, Valbo, Nordals och Sundals
härad. Reviret, som är indeladt i 6 bevakningstrakter,
omfattar 17,694 har allmänna skogar, hvaraf 9
kronoparker med en areal af 12,132 har (1920).
S–r.
*Dalström, G. J. af. Hans ätt utdog på svärdssidan
17 maj 1910.
*Dalström, J. J., tog 1915 afsked från
öfverlärartjänsten.
Dalton, Hermann, tysk kyrkohistoriker,
f. 20 aug. 1833 i Offenbach a. M., d. 8 maj 1913
i Charlottenburg, var 1858-88 pastor och medlem
af tysk-reformerta konsistoriet i Petersburg och
förvärfvade därunder ingående kännedom om Ryssland och
evangeliska kyrkans öden där. Från 1888 lefde han i
Berlin som forskare och författare, äfven beträffande
Japans missionshistoria. Teologiskt hörde han till den
konservativa "positiva" linjen. D. utgaf biografier
öfver bl. a. Joh. Gossner (1874: 3:e uppl. 1898),
Joh a Lasco (1881), D. E. Jablonski (1903), den
viktiga Beiträge zur geschichte der evangelischen
kirche in Russland (4 bd, 1887–1905), Die russische
kirche (1892), Auf mis-sionspfaden in Japan (1895),
Der stundismus in Russland (1896), Der allgemeine
evangelisch-prote-stantische missionsverein in Japan
(1896, kritik mot dennas "liberala" mission),
Lebenserinnerungen (2 bd, 1906) och Aus dem
tagefyuche eines evangelischen seelsorgers (1907).
Hj. H–t.
Dalton-Hooker [då’ltn hu^o], sir Joseph, botanist.
Se Hooker 2 (äfven i Suppl.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
