Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Danzig. 3. Den fria staden D. (ty. Freie stadt D.) - Danzigerskans. Se Käsemarkskansen - Daonella - Daouamesk. Se Hasjisj, sp. 47 - *Darányi, Ignác - *Darboux, J. G. - *Dardanellerna. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
garanterades där en fri zon i hamnen och D:s intagande
inom polska tullområdet, vidare rätt för Polen att
fritt använda de vattenvägar, kajer, dockor o. s. v.,
som vore nödvändiga för Polens import och export,
förvaltning af järnvägsnätet inom området samt af
post-, telegraf- och telefontrafiken mellan Polen och
D:s hamn. Polen skulle få arrendera eller köpa de
tomter, som kräfdes för utveckling och förbättring
af hamn- och järnvägsanläggningar m. m., och i
D. finge ej några undantagsbestämmelser träffas till
skada för polska undersåtar eller andra personer af
polsk härstamning eller med polskt språk. Åt Polen
öfverlät man ledningen af D:s utrikesärenden och
skyddandet utomlands af dess medborgare. I D. skulle
Nationernas förbund företrädas af en öfverkommissarie
med befogenhet att i första instans träffa afgörande
om alla tvister mellan D. och Polen rörande tolkningen
af bestämmelserna i fredsfördraget och alla detta
supplerande aftal. I samförstånd med honom skulle
D:s författning utarbetas af valda representanter för
den fria staden och därpå ställas under Nationernas
förbunds garanti.
I enlighet med dessa fredstraktatens bestämmelser
valdes i D. en "författningsgifvande folkförsamling",
som öppnades 14 juni 1920 och i samverkan med den af
Nationernas förbunds råd utsedde öfverkommissarien
sir Reginald Tower utarbetade en författning,
hvilken antogs 11 aug. och trädde i kraft 15
nov. s. å., då D. formligen proklamerades som "fri
stad" och äfven det efter mödosamma förhandlingar 9
nov. ingångna fördraget med Polen blef giltigt. Enligt
författningen utgöres D:s folkrepresentation,
folkdagen (ty. volkstag), af 120 med allmän rösträtt
för 4 år valda led., utsedda genom proportionella
val. Röstberättigade äro män och kvinnor öfver 20
års ålder, valbara alla röstberättigade öfver 25
år. Folkdagen väljer en styrande senat, bestående af
1 president, 1 vicepresident och 20 senatorer. Af
senatorerna äro 7 (liksom presidenten) aflönade
och departementschefer. Folkomröstning stadgas
för de fall, att sådan begäres af en tiondedel af
de röstberättigade. För ändring af författningen
kräfves i folkdagen 2/3 majoritet samt godkännande
från Nationernas förbund, som äfven förbehållit
sig rätt att uppmana den fria staden att vidtaga
af förbundet önskade författningsändringar. Enligt
fördraget med Polen af 9 nov. 1920 företrädes Polen
i D. af en diplomatisk representant, som förmedlar
D:s förbindelser med polska regeringen, bevakar de
polska intressena, viserar pass o. s. v. Frihamnen
och vattenvägarna förvaltas af en hamnstyrelse med
lika många danzigska och polska led. (högst 5 från
hvardera hållet) samt en opartisk ordf., utsedd
af D. och Polen gemensamt eller, om de ej enas, af
öfverkommissarien (nuv. ordf. är schweizare). D. får
ej uppta utländska lån utan polskt samtycke. Vid vissa
för D:s handel viktiga polska konsulat finnas ombud
för D. anställda. D:s handelsflotta har rätt att föra
egen flagga. D. behöll tills vidare tysk valuta, men
i fördraget med Polen stadgades, att förhandlingar
"i syfte att få till stånd ett enhetligt myntsystem"
skulle, så snart omständigheterna medge, upptagas med
Polen. Så har ännu ej skett, men tullgemenskapen med
Polen började i jan. 1922.
D:s historia som fri stad kännetecknas hufvudsakligen
af ihärdigt motstånd mot Polens försök att
vidga sina rättigheter i D. och främja dess
förpolskning. Den författningsgifvande folkförsamlingen
förklarade sig 6 dec. 1920 för folkdag (med mandat
t. o. m. 1923), och s. d. valdes till senatens
president Heinrich Sahm, staden D:s siste tyske
öfverborgmästare och därpå ordf. i det "statsråd",
som till den nya författningens proklamering i
samverkan med öfverkommissarien varit styrande
myndighet i området. Den nye öfverkommissarien sir
Richard Haking (jan. 1921–jan. 1923) gaf i de många
tvistefrågorna om konventionens tolkning än D., än
Polen rätt i sina utslag (öfver hvilka besvär ofta
anfördes hos Nationernas förbunds råd) samt visade
i stort sedt mycken månhet om att skydda D. mot
de polska inkräktningsförsöken. Inom Nationernas
förbunds råd har det franska inflytandet i regel
stödt Polen, men senatspresidenten Sahm, som inför
rådet fört D:s talan, har dock i flera fall lyckats
hindra för D. ogynnsamma beslut och häfda dess rätt
som själfständig, af Polen oberoende stat.
Litt.: S. Askenazy, "D. and Poland" (1919; polska
synpunkter), O. Loening, "D. Sein verhältnis zu
Polen und seine verfassung" (1921; Danzigsynpunkter,
fördraget med Polen af 9 nov. 1920 som bilaga),
G. Keyser, "D:s werden und wesen" (s. å.),
L. Mahlau, "Geschichte der freien stadt D." (s. å.),
"Staatshandbuch für die freie stadt D." I (1922),
och M. J. Funk, "Wirtschaftspolitische stellung
und weltwirtschaftliche bedeutung der freien stadt
D." (1923).
1–3. V. S-g.
Danzigerskans. Se Käsemarkskansen.
Daonella, paleont., ett fossilt musselsläkte; se
Trias-systemet, sp. 704.
Daouamesk. Se H as j is j, sp. 47.
*Darånyi, Ignåc, dog 1920. Han afgick med ministären
Wekerle jan. 1910 och fortsatte sedan som president
i ungerska landtmannaförbundet sin verksamhet för
höjande af Ungerns jordbruk.
*Darboux, J. G., dog 23 febr. 1917 i Paris.
* Dardanellerna. 1. Vid Världskrigets utbrott,
och särskildt sedan Turkiet beslutit att på
centralmakternas sida deltaga i detsamma,
förstärktes D:s befästningar, hvilka då
skulle ha utgjorts af 24 fort och (permanenta)
batterier, delvis af modern typ och med tidsenlig
bestyckning, jämte starka fältbefästningar med
stormhinder, de senare i synnerhet å de sannolika
landstigningspunkterna. Dessutom minerades
såväl sundet som farvattnet utanför dess mynning
omsorgsfullt (med hufvudsakligen tysk min-materiel),
hvarjämte en mängd drifminor höllos i beredskap
för att vid lägligt tillfälle föras med strömmen
ned mot Egeiska hafvet. Däremot voro de lefvande
försvarskrafterna jämförelsevis svaga ända till i
mars 1915, då en för Dardanellernas försvar särskildt
afsedd armé, 5:e armén under general Li-man v. Sanders
(till en början 50,000 man, men snart förstärkt till
75,000 man och mera), bildades. Redan på hösten
1914 hade en engelsk och en fransk eskader börjat
blockera D. och äfven under ett par dagar i början
af nov. s. å. beskjutit de yttre forten, men först
19 febr. 1915 vidtog ett mera planmässigt anfall
från sjösidan. Härunder försökte den då ansenligt
förstärkta kombinerade sjöstyrkan 18 mars att forcera
sundet. Då detta misslyckades, landsattes med början
25 april s. å. en engelsk expeditionsarmé om 3
armékårer och l fransk fördel-
35 b., S. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
