- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 35. Supplement. Cambrai - Glis /
281-282

(1923) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Dekoration. 2. - Dekorum. Se Decorum - Dekreditera - Dekupirsåg. Se Sågning, sp. 28 - *De la Brache, Helga - *Delacroix, F. V. E. - Delacroix, Léon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

281

Dekorum-Delacroix

282

jektionsapparater utarbetats af Allgemeine
elek-trische gesellschaft i Berlin gemensamt med
maskiningenjören Adolf Linnebach vid Schauspielhaus
i Dresden, eller ock förfärdigad af vanlig
dekorations-väf, då den genom upprullning
lätt borttages från sin plats, enligt ett af
maskiningenjören Max Hasait vid Opernhaus i
Dresden uppfunnet patent, hvarigenom väfven,
som vid användningen hänger fritt ned från en i
tågvinden fäst träbana, genom sin tillskärning och
sin egen tyngd af sig själf slätar ut alla veck
och rynkor. Af det förra slaget finnes i Sverige
en rundhorisont vid Lorensbergsteatern i Göteborg
och af det senare två vid Operan och Dramatiska
teatern i Stockholm. Sedan en längre tid tillbaka
har man sökt bryta med det gamla soffitsystemet
för att ge mera vidd och naturlighet åt det
sceniska landskapsperspektivet, och vid enstaka
tillfällen gjordes primitiva föregångare till den
moderna rundhorisonten, men målade som landskap med
himmel och moln i likhet med de gamla fonderna, så
t. ex. till "Tristan" i Stockholm, till "Valkyrian"
i Berlin och vid Burgteatern i Wien, där det första
försöket lär ha gjorts. F. ö. har den sceniska
belysningstekniken, som numera är högt utvecklad
icke minst hos oss, genom nya sinnrika apparater
från den elektriska firman Schwabe & comp. i Berlin
möjliggjort både förenklingar och mycket omväxlande
måleriska effekter i dekora-tionsväg. Samtidens
impressionistiska, symbolistiska och stiliserande
riktningar inom målarkonsten ha trängt sig in äfven
inom teatermåleriet. - Sedan det plastiska elementet
i teaterdekorationen alltmer tagit öfverhand,
har man tvingats att medelst genomgripande
förändringar inom teatermaskineriet ernå hastiga
och bekväma dekorationsombyten. Man fäster sig vid
tre nu i bruk varande nya system, efter hvilka de
moderna scenerna fått sina namn: vridscenen, den
skjutbara scenen och den sänkbara scenen. Vridscenen
(ty. drehbuhne, eng. revolving slage), uppfunnen
1896 af teaterteknikern K. Lautenschläger (se denne)
i Miin-chen, är idén med skifvan, som vrides kring
sin axel. Denna runda scen indelas för de olika
dekorationerna i ett antal segment, hvart och ett
med en bredd vid basen lika med scenöppningens. Där
stå alltså flera dekorationer färdigbyggda på en
gång, och skifvan behöfver endast vridas, tills den
önskade dekorationen hunnit fram till scenöppningen,
hvarmed förvandlingen är färdig. Vridscenen har med
framgång användts af Max Eeinhardt, och en sådan är
inmonterad på Lorensbergsteatern i Göteborg och en
på Svenska teatern i Stockholm. Den skjutbara scenen
(ty. schiebebuhne, eng. sliding stage), konstruerad
af maskiningenjören Fritz Brandt i Berlin, är
äfven den indelad i fält, som ha en bredd lika med
scenöppningens, men skillnaden är här, att fälten
utgöras af låga vagnar, som med hela dekorationen
eller delar af den skjutas in i stora magasin,
belägna på sidorna och bakom den egentliga scenen. Vid
förvandling skjutes alltså det fält, som befinner
sig framme vid scenöppningen, t. ex. in i det högra
magasinet och lämnar plats för nästa dekorationsvagn,
som i färdigt skick kommer inrullande från vänster;
denna scentyp finnes på Deutsches opernhaus i
Berlin-Charlottenburg. På den sänkbara scenen
(ty. versenkbuhne) sker ombytet af de olika fälten

ej åt sidorna i scenvåningen, utan till och från
källaren. Den ofvannämnde M. Hasait har för sin
operascen i Dresden konstruerat en dylik scen, där
scengolfvet är indeladt i 7 tvärgående fält (segment),
som med sina kassettluckor och försänkningar (se
Teater, sp. 598) äro ställda på hydrauliska kolfvar,
hvilka efter behag sänka eller höja segmenten. De
sista fyra segmenten, från scenöppningen räknadt,
äro på kortsidorna äfven försedda med hjul, som,
löpande på skenor i höjd med scengolfvet, rulla
fram dessa segment till rampen eller tillbaka till
fonden. Vid dekorationsombyte sänkas segmenten I,
II och III med sin dekoration 10 m. ned i källaren,
segmenten IV, V, VI och VII rullas med den nya
dekorationen fram till rampen och täcka det uppståndna
tomrummet, medan deras gamla plats i fonden intages
af ytterligare 3 segment, som i bakgrunden höjas
upp ur källaren, försedda med den bakre hälften
af den nya dekorationen. Nu ombyggas segmenten I,
II och III i källaren, och nästa förvandling sker
i omvänd följd mot nyss. Förvandlingarna utföras på
mindre än en minut och ske helt tyst, då de utföras
med hydraulisk kraft. Den ofvan nämnde A. Linnebach
har för Schauspielhaus i Dresden - världens modernaste
scen - förenat den sänkbara med den skjutbara scenen,
så att samtidigt icke mindre än 7 olika dekorationer
stå färdiga att i tur och ordning föras fram till
scenöppningen. H. St-bg.

Dekorum. Se D e c o r u m.

Dekreditéra (fr. décréditer), nedsätta, förstöra
någons anseende eller förtroende.

Dekuplrsåg. Se S å g n i n g, sp. 28.

*De la Brache, Helga. E. Hildebrand har i "Den
senaste s. k. Vasasagan. Kritiska studier"
(1910) uppvisat ohållbarheten af hypotesen
om ett Gustaf IV Adolfs äktenskap n:r 2 med
drottning Fredrika. Han uttalar sig ej om
kvinnans påstådda, men ej oemotsägligt bevisade
identitet med Aurora Florentina Magnusson. Ett
mycket subjektivt möt-inlägg mot Hildebrands
broschyr, pseudonymen Harald Hildings "Fröken De la
Brache. Bedragerska eller konungadotter?" (1911),
aftrycker en mängd akter i tvistefrågan.
V. S-g.

* Delacroix, F. V. E., är numera representerad
på Stockholms Nationalmuseum af en målning från
hans sista skede, Herminie hos herdarna (1859),
i konstmuseet i Köpenhamn af en blomsterstudie, i
Glyptoteket där af Mirabeau och markis de Dreux-Brézé
(täflingsämne, utfärdadt af den republikanska
regeringen 1831), Herkules och Diomedes samt Tomas T
viftar en. I Vilh. Hansens samling på Ord-rupgaard
funnos 6 nummer. - D:s stora målning Sardanapalus’
död (1827) förvärfvades af Louyre-museet 1921.
G-g N.

Delacroix [delakrwa’], Leon, belgisk politiker,
f. 1865, var advokat i Bruxelles och katolsk
högerman samt blef nov. 1918 ministerpresident
och finansminister i den efter Världskrigets slut
bildade koalitionsministären af klerikaler, liberaler
och socialdemokrater. Genom en klok handels- och
finanspolitik inlade han stora förtjänster om Belgiens
återuppbyggande efter kriget. Han genomförde äfven
en genomgripande rösträttsreform (april 1919). Efter
nyvalen till parlamentet (nov.) kvarstod D. i spetsen
för den rekonstruerade ministären, hvilken afgick
okt. 1920 till följd af inre konflikter på grund

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:09:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfco/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free