Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Delatyn - De Launay, Louis - *De Laval, K. G. P. - *De la Vallée. 3. Jean D. - *De la Vallée. 4. Christopher D. - *De la Vallée. 5. Magnus Johan D. - De Laval-multipel turbiner. Se Ångturbin, sp. 1095 - *Delaware - Delavaud, Louis Charles Marie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Delatyn, stad i Galizien vid Pruth, nära det
genom Skogs-Karpaterna ledande Magyar-(Delatyn-)
passets norra mynning, 30 km. v. om Kolomea,
tillhör Polen (vojevodskapet Stanislaw). 5,986
inv. (1921). Under Världskriget besattes D. i
slutet af sept. 1914 af en rysk kolonn (tillhörande
Brusilovs armé), som framryckte genom passet mot
Máramaros-Sziget, hvarefter ryssarna anlade starka
befästningar på höjderna n. om staden med front mot
passmynningen. Denna ställning eröfrades 13 febr. 1915
af österrikarna (7:e armén, v. Pflanzer-Baltin),
men återtogs efter hårda strider under Brusilovs
l:a offensiv 13 juni 1916 af ryssarna (9:e armén,
Letjitskij), som höllo ställningen till 27 juli 1917,
då österrikarna (7:e armén, v. Kövess) ånyo intogo
den. Jfr Världskriget, sp. 177, 187, 206 och 225.
H. J-dt.
De Launay, Louis, fransk geolog, f. 1860
i Paris, professor via École des mines och vid
École des ponts et chaussées, har utöfvat rikt
författarskap både i teoretisk och praktisk geologi,
särskildt om olika länders mineraltillgångar och deras
nationalekonomiska betydelse. På resor i Skandinavien
har han studerat de svenska järnmalmsförekomsterna
och uttalade sig i en sammanfattande framställning
af dem 1903 i "Annales des mines" ingående om deras
bildningssätt. 1921 utgaf D. en mycket förtjänstfull
Géologie de France. K. A. G.
*De Laval, K. G. P., dog 2 febr. 1913 i Stockholm. -
Under sina sista år var D. lifligt sysselsatt med
torfbränsleproblemet och med utexperimenterande
af en metod enligt våtkolningsprincipen. Han
hann dock ej med att fullfölja sina arbeten på
detta område. Ej heller hans uppfinning af en ny
mjölkningsmaskin, enligt annan princip än laktatorn,
blef fullbordad. Om det af D. bildade Trollhättans
elektriska kraft-a.-b. se d. o. Fmn.
*De la Vallée. - 3. Jean D. Om hans ritningar till
ombyggnad af Stockholms gamla slott se R. Josephson,
"Jean de la Vallées slottsförslag" (i "Samfundet
Sankt Eriks årsbok" 1923). - 4. Christopher D.,
den föregåendes son, fortifikationsofficer,
f. 1661 i Stockholm, d. 1700 i Narva, blef 1682
konduktör vid Fortifikationskontoret och erhöll
1683 ett k. reseunderstöd för fortsatta studier i
sitt fack. Han besökte Holland, England, Frankrike
och Italien, flitigt af tecknande och studerande
fästningsbyggnadskonsten. 1685 gick han som
ingenjör i veneziansk tjänst för att få deltaga i
kriget på Morea. Där var han närvarande vid alla
viktigare krigshändelser, särskildt slaget vid
Argos och eröfringen af Nauplia di Romania, allt
under O. V. von Königsmarcks befäl. På k. befallning
anträdde han 1687 återfärden, genomfor då hela Italien
och uppehöll sig i synnerhet i Rom, där han ett och
ett halft år studerade civil byggnadskonst. Genast
vid sin återkomst till Sverige, 1688, blef han
kapten samt placerades 1689 som ingenjörkapten i
Wismar, där han arbetade på fästningens ombyggning
och Hvalfiskens uppförande enligt de af Dahlbergh
utarbetade planerna. 1692 upphöjdes han i adligt
stånd, transporterades 1694 till Karlskrona och ledde
där bl. a. byggandet af Drottningskär samt utnämndes
1699 till generalkvartermästarlöjtnant i Narva med
inspektion öfver de ingermanländska fästningarna
och Kexholm.
5. Magnus Johan D., den föregåendes
broder, fortifikationsofficer, f. 1670 i Stockholm,
d. 1728, blef löjtnant 1693, kapten i Reval 1704,
där han byggde en del nya befästningar, och 1721
major. D. var med om Narvas försvar 1700 och ledde
efter broderns död fortifikationsarbetena där,
kommenderades 1701 att tjänstgöra vid armén i
Ingermanland, deltog 1705 i Anckarstiernas
misslyckade anfall på Retusaari och var
1710 som fortifikationsbefälhafvare med
om Revals mindre vackra försvar. Återkommen
till Sverige, placerades D. i Kristianstad,
hvars nedlagda befästningar han iståndsatte.
4-5. L. W:son M.
De Laval-multipel turbiner. Se Angturbin, sp. 1095.
*Delaware (se kartan till Nord-Amerikas förenta
stater) hade 223,003 inv. 1920, hvilket innebär en
folkökning sedan 1900 med 20,: proc. Af befolkningen
voro 192,615 hvita och 30,335 negrer. Af i utlandet
födda voro 316 från Sverige. - Industrien i D. har
gått ofantligt framåt de sista årtiondena,
särskildt under Världskriget. Arbetarnas
antal var 29,035 och produktionsvärdet 165,07
mill. doll. (1919), d. v. s. nästan 4-dubbelt
mot 1900. E. A-t.
Delavaud, Louis Charles Marie, fransk
diplomat och historiker, f. 21 dec. 1860 i
Rochefort-sur-mer, dep. Charente-inférieure, blef
efter studier i Poitiers och Paris juris doktor 1884
på afh. Du cens et de la censure en droit romain,
utexaminerades 1885 från Ecole libres des sciences
politiques och inträdde s. å. på diplomatbanan. Efter
tjänstgöring som sekreterare vid ambassaderna
i Konstantinopel (1887), Wien (1888) och Berlin
(1888-92) var han i utrikesministeriet 1896-98 chef
för dess nyupprättade byrå för amerikanska ärenden. Af
utrikesministern Delcassé utsågs D. juli 1898 till
biträdande chef för dennes kabinett och efterträdde
1901 i kabinettschefssysslan P. Beau. Han afgick i
juni 1905 med Delcassé och var nov. 1905-jan. 1911
envoyé i Kristiania. Under denna tid deltog han
bl. a. i de förhandlingar, som ledde till norska
integritetstraktaten af 2 nov. 1907. D. afböjde
1911 en tillämnad förflyttning till sändebudsposten
hos de centralamerikanska republikerna, försattes
då i disponibilitet, men återinträdde 1913 i aktiv
tjänst och anlitades bl. a. för inspektion af franska
ambassads- och legationsarkiv. Under Världskriget var
han från juni 1917 direktör för blockadärenden. Han
utsågs sept. 1918 till envoyé i Stockholm och
har på denna post, som han tillträdde nov. s. å.,
målmedvetet och träget verkat för ett fransk-svenskt
närmande på de kulturella och ekonomiska områdena i
enlighet med det program han skisserat i uppsatsen
Nos amis étrangers et la pensée francaise (i
"Revue scandinave", 1912; "Våra utländska vänner
och den franska tanken", 1919). Därvid har han
bl. a. medverkat till upprättandet af Franska
handelskammaren i Sverige, till organisering af
ett skandinaviskt institut vid Sorbonne, en fransk
bokutställning (1922) och en utställning af modern
fransk konst i Stockholm (1923), besök af franska
örlogsfartyg i svenska hamnar o. s. v. - D. har idkat
omfattande och grundliga geografiska och historiska
studier, beklädt presidiet i Société de l’histoire
de France och författat ett stort antal historiska
skrifter. Bland dem må nämnas Le marquis de Pomponne,
ambassadeur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
