- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 35. Supplement. Cambrai - Glis /
339-340

(1923) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diterpener ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

339

Diterpener-Djemal pascha

340

kautschuknapp, hvarur mjölke1! utsuges
liksom ur kons spenar.
H. J. Dft.

Diterpéner (af grek. di, dubbelt), kem. Se T er-p e
n e r, sp. 937.

Ditmarska petroleumlampan. Se Lampa, sp. 970.

’Ditten, T. von, lämnade 1920 envoyéposten i Berlin.

Di’ttmann, Wilhelm, tysk socialistisk politiker,
f. 13 nov. 1874 i Eutin, var först snickare och
därpå från 1899 socialdemokratisk redaktör i
olika tyska städer. 1912 valdes han till led. af
tyska riksdagen, där han tillhörde sitt partis
yttersta vänsterflygel. Han deltog våren 1917 i
bildandet af oafhängiga socialdemokratiska partiet,
blef dettas partisekreterare, häktades jan. 1918
som uppviglare vid en proteststrejk mot kriget och
ådömdes fängelsestraff för försök till landsförräderi,
fri-gafs genom amnesti 15 okt. s. å. och var efter
revolutionen 10 nov.-29 dec. som "folkkommissarie"
för deraobilisering och hälsovård led. af den
provisoriska sexmannaregeringen. 1920 blef
D. åter riksdagsledamot. Han företog s. å. en
politisk studieresa till Ryssland och motsatte sig
sedan förslaget om sitt partis inträde i Tredje
internatio-nalen.

DiversicoYnia, zool. Se Knäpparfamiljen, Nyckelpigor,
Praktbaggar och Skalbaggar, sp. 867.

* Division. - 4. Under och efter Världskriget har
infunteridivisionen alltmera kommit att utgöras af
3 infanteriregementen, möjligen under en särskild
befälhafvare, tillika med trupper af öfriga truppslag.
C. O. N.

Divozioni [-våtsiåni], it. Se M y s t e r i e r,
sp. 136.

*Divra ligger nu på gränsen mellan Albanien och
Jugo-Slavien, staden D. i det senare landet.

Dixelius-Brettner, Hildur Emma Eufro-sy n e,
författarinna, f. 14 okt. 1879 i Neder-Kalix, född D
i x e l i u s, har författat berättelsesamlingarna
En mesallians (1916), Drömmen (1917) och Far
och son (1918) samt romanerna Barnet (1910),
En hustru (1912), Ett tappert hjärta (1915),
Prästdottern (1920, 7:e uppl. 1922), Prästdotterns
son (9 uppl. 1921) och Sonsonen (1922). Fru
D.-B. behandlar företrädesvis norrländska ämnen,
delvis af kulturhistoriskt intresse; med etiskt allvar
förbinder hon icke obetydande berättarförmåga. Hon
upptecknade och utgaf Signe Hebbes "Minnen" (1919).
R-n B.

Dixie [di’ksi], äfven D i x i e’s land [lä’nd],
under 1850-70-talen ofta brukad benämning på
södra delen (slafstaterna) i Nord-Amerikas förenta
stater, uppkommen af benämningen Mason and Dixon
line (se d. o.) på Pennsylvanias sydgräns, som var
negerslafveriots nordgräns, hvilket uttryck var taget
efter namnen på två engelska astronomer, som uppmätte
nämnda gräns 1763-67.

’Dixmuiden. Under Världskriget 1914-18 stodo heta
strider om D. som brohufvud vid Yser. Staden,
försvarad af en fransk marininfanteribrigad och
franska kolonialtrupper, intogs af tyskarna (4:e
armén, hertigen af Württemberg) 10 nov. 1914,
men var då redan genom brand och artillerield lagd
i ruiner. Vid D. utkämpades från 17 sept. 1915 till
12 juli 1917 hufvudsakligen artilleristrider mellan

tyskarna å ena samt belgier och fransmän å andra
sidan. D. återtogs af belgierna 29 sept. 1918. Jfr
Världskriget, sp. 170, 171 och 242.

L. Wrson M.

Dixon entrance [di’ksn entréns], sund mellan Drottning
Charlottas och Prinsen af Walesöarna, bildar gränsen
mellan Brittiska Columbia och Alaska.

Djadör. Se Gadara.

Djåfar el-muktadir-billäh. Se Kalifat, sp 619.

Djagbub (Jarabub). Se Senusi-orden.

*Djakova tillhör nu Jugo-Slavien.

*Djakovår tillhör nu Jugo-Slavien.

Djalavan, bergskedja. Se Hala.

Djanik, sandjak i turkiska vilajetet Trabezon. 392,126
inv. (1912), hvaraf 233,454 turkar, 136,087 greker
och 22,585 armenier.

Djapara. Se J a p a r a. Suppl.

Djavenötter, bot. Se M i m u s o p s.

Djebél ed-Dahi. Se H er m ön.

Djebél el-Gharbi. Se L i b a n o n.

ebél el Komr. Se Månbergen. ebél et-teldj. Se H
e r m o n. ebél Ohod. Se O h o d. ebel-et-Tör.
Se Gerissim.

* Djebél Schammar kan nu räknas som ett själfständigt
emirat med hufvudstad i Hall. Omkr. 200,000 inv.

D ebo. Se Juba.

D edur. Se Gadara.

D elal-ed-din. Jfr K o v a r e s m i e n.

D emal pascha, A c h m e d, turkisk general och
politiker, f. 1873 i Konstantinopel (enligt en
annan uppgift omkr. 1875 i Bagdad), mördad 1922 i
Tiflis. tjänade som officer, bl. a. i Saloniki, där
han anslöt sig till den ungturkiska rörelsen. Efter
dennas seger sändes han aug. 1909 som guvernör
till vilajetet Adana och blef 1911 generalguvernör i
Bagdad. Han förde under Balkankriget 1912 en division,
blef därefter militärguvernör i Konstantinopel, 1913
minister för offentliga arbeten och 1914 marinminister
samt delade en tid med Enver pascha och Talaat
pascha den faktiska regeringsmakten i Turkiet. Efter
Turkiets inträde på centralmaktssidan i Världskriget
blef D. befälhafvare öfver 4:e armén och ståthållare
i Syrien. Som sådan gjorde han nov. 1914 en framstöt
mot Sues-kanalen och framryckte jan. 1915 ånyo genom
Sinaihalfön mot kanalen, men måste bägge gångerna
vika för det engelska motståndet (se Världskriget,
sp. 182 och 201). En tredje framryckning företogs
i aug. 1916 med samma resultat. Det stora engelska
anfallet mot Palestina i mars 1917 mötte D. med kraft
och kastade angriparna tillbaka i två blodiga strider
vid Gaza (25 mars och 17-19 april). Det var först
sedan engelsmännen erhållit betydande förstärkningar,
som anfallsrörelsen på hösten kunde återupptagas och
fullföljas genom Allenbys segerrika Palestinafälttåg
(se Världskriget, sp. 232-234). D. återtog i
Konstantinopel sin marinministerpost, nödgades
hösten 1918 fly till Tyskland och dömdes juli 1919
in contumaciam till döden. Han återvände sedan till
Orienten och fann omsider sin död i Kaukasien. D. har
skildrat sin verksamhet i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:09:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfco/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free