Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Edström ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
451
Edström-Edwards
452
gåfning - en ofta originell improvisationsförmåga,
energisk typbildning, intensitet i
karaktärsskildringen, en våldsamt impressionistisk
teknik, där dagrars och skuggors lek kraftigt
bidrog till bildens verkan. Dragning till det
bisarra framträder exempelvis i verk som Eländet och
Förtviflan. Bland hans tidigare arbeten äro Caliban
(byst, 1901, Göteborgs museum), Den puckelryggige
(byst, 1902), Gammal italiensk soldat (byst),
Min hustru (byst), Satyr, Prometheus (utst. 1904),
Två själar (grupp, 1905), från de närmast följande
åren Moln (man och kvinna sväfvande), Befrielse
(stridande Herkules), Eländet (ansikte, skrikande,
Göteborgs museum), Förtviflan, Sfinx (granit),
Lucifer, Högmodet, Rädslan, Lättjan, Afunden, Troll,
Moderskap, Ofelia, Kvä-sar-jänta, Kristushufvud,
Negerhufvud (dessa utställda 1910 och 1911), vidare
porträttbyster af F. d’Ändrade, Fr. van Eeden, Knut
Kjellberg, Ernest Thiel, kronprins Gustaf (1913),
professor A. Rom-dahl (brons, 1914, Göteborgs museum)
samt skisser till monumentala fontäner (Fiat lux,
Industrien, Lo-kes besegrare m. fl.).
E. är representerad på Stockholms Nationalmuseum
af ett ståtligt MansJiufvud (1910) och statyetten
Lille Herkules (båda i brons). Thielska galleriet
eger flera af de här nämnda verken. E. har utställt
flerstädes i utlandet (Italien, Berlin, Paris och
London). Bland hans nyaste verk namnes Man triumphant,
tre ynglingar i strid med en jätteorm, utfördt
i monumental storlek (under arbete hösten 1922).
G-gN.
Edström, operasångerskor. 1. L i v a E. Se Järnefelt
4. Suppl. - 2. Anna E., den föregåendes syster, f. 15
juni 1884 i Vänersborg, studerade vid konservatoriet
i Stockholm samt för d:r G. Bratt och i Paris 3V» år
för konservatorie-professorn Edmond Duvernoy. Hon
debuterade 1914 på K. teatern i Stockholm som
Mimi i "Bo-héme" och har sedan 1915 varit fast
anställd vid denna scen. Hennes behagliga sopran
och klara, lätta diktion lämpa sig icke minst väl
för fransk musik. Bland hennes roller märkas M anon,
Micaela i "Carmen", Regementets dotter, prinsessan
Saamcheddine i "Marouf", Margareta i "Faust", pågen
i "Hugenotterna", Pamina i "Trollflöjten", Madame
Butterfly och Tosca. E. F-t.
*Edsvalla. Järntillverkningen är nu nedlagd. I sulfit-
och sulfitspritfabriken, tills. tax. till 3,006,300
kr., sysselsättas 200 arb. Tillverkningsvärdet är 4
mill. kr.
Edsviken, vik af Östersjön i östra Eds socken,
Kalmar län, s. om Valdemarsvik. I densamma utfaller
Vindån. Den fortsattes utåt hafvet af Kagge-bofjärden.
O. Sjn.
* Edvard, engelska konungar. - 7. E. VII dog 6 maj
1910 i Buckingham palace i London. Han fortfor
äfven under sina senare regeringsår att spela
en framträdande roll på det utrikespolitiska
området. Han anses ha haft personlig andel i
tillkomsten af ententen med Kyssland 1907 och bidrog
väsentligt att befästa det engelsk-franska "hjärtliga
samförståndet" efter 1904 års uppgörelse. Bland hans
många utrikesresor med politisk innebörd må nämnas
besöken i Stockholm och Kristiania 1908, mötet
med Nikolaus II på Revals redd s. å. och besöket i
Berlin 1909. E. hyste utpräglad personlig motvilja
mot sin systerson
Vilhelm II, och i Tyskland uppfattade man,
särskildt efter Världskrigets utbrott och sannolikt
med åtskillig öfverdrift, hans utrikespolitiska
verksamhet såsom systematiskt inriktad på Tysklands
"in-ringning". Olika åsikter ha i England uttalats
om styrkan af hans politiska inflytande. Visst
är i alla händelser, att kronans bärare genom E:s
verksamhet åter kom i den personliga kontakt med
befolkning och folkopinion inom Brittiska riket,
hvilken försvagats genom drottning Viktorias
långvariga tillbakadragenhet under senare delen
af hennes regeringstid. Jfr Sidney Lees biografi
öfver E. i "Dictionary of national biography"
(Second supplement, I), J. Penderel-Brodhurst, "The
life and times of king Edward VII" (5 bd, 1905-11),
W. H. Wilkins, "Edward the peace-maker" (2 bd, 1911),
och viscount Esher, "The influence of king Edward"
(1915). V. S-g.
’Edvard, engelska prinsar. - 6. E. (E d w a r d
Albert Christian George Andrew Patrick David),
prins af W a l e s, f. 23 juni 1894 i White lodge,
Eichmond park, äldste son till konung Georg V
af England, fick utbildning till sjöofficer i
Osborne och Dartmouth och gick 1911 till sjöss
som midshipman, sedan han kort förut erhållit
titlarna prins af Wales och earl af Chester. 1912-14
vistades han för studier i Oxford och gick efter
Världskrigets utbrott aug. 1914 ut i kriget som
underlöjtnant vid gardes-grenad j ärerna. Han var en
tid från nov. s. å. adjutant åt fältmarskalk French,
tjänstgjorde i Flandern, på franska fronten, i Egypten
(1916) och vid lord Gåvans armékår i Italien (1917-18)
samt återvände hem i febr. 1919. Aug.-dec. 1919
företog han en resa genom Canada (med besök
i Washington) och mars-okt. 1920 en färd till
Nya Zeeland, Australien och Västindien. Därpå
följde en resa genom Indien och Burma samt till
Japan (okt. 1921-juni 1922), hvarunder prinsen
visade mycken takt vid de indisk-natio-nalistiska
demonstrationer, som förekommo i Bombay, Calcutta,
Madras m. fl. städer. Prinsens enkelhet och
småleende vänlighet ha inom Brittiska rikets olika
delar förvärfvat honom stor popularitet. Jfr sir
H. Russell, "With the prince in the east" (1922).
V. S-g.
Edwardes [Vdweds], George, engelsk teaterledare,
f. 1852 i Irland, d. 1915 i London, blef först
föreståndare för Theatre royal i Dublin, därefter för
Savoy theatre i London, ledde där från 1885 till sin
död med mycken framgång Gaiety theatre, byggde vidare
Daly’s theatre och kom att i sin vidt-omfattande
verksamhet inbegripa äfven ledningen under olika
tider af Empire-, Garrick-, Duke of York-, Comedy-,
Criterion- ochHicks-teatrarna. Särskilda af dessa
skådebanor voro med förkärlek egnade åt operetten
(E. fick vedernamnet "operettens Napoleon"), men äfven
åt komedier och farser, hvarjämte han gaf moderna
dramer och (såsom på Daly’s theatre) Shaksperepjäser.
E. F-t.
Edwards [Vdweds], Julian, engelsk-amerikansk
tonsättare, f. 1855 i Manchester, d. 1910 i Yonkers,
staten New York, elev af Oakeley och Macfärren (se
dessa), blef kapellmästare vid Covent-garden-teatern,
men flyttade 1888 öfver till Amerika. Han komponerade
operorna Corinne (1880), Victorian (1883), Jupiter
(1892; komisk), King
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
