- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 35. Supplement. Cambrai - Glis /
473-474

(1923) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrhardt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

473

Ehrhardt-Eichhorn

474

och är sedan juni 1918 envoyé i Paris. E. var 1919
delegerad vid förhandlingar i Paris om Nationernas
förbund och för Ålands- och Spetsbergsfrågorna
vid fredskonferensen samt 1920 delegerad för
Ålandsfrågan inför Nationernas förbunds råd. - E.,
som redan på 1890-talet gjorde sig känd som lycklig
vitterlekare, har genom de ståtliga verken Ur fransk
diktning (1921; öfv. fr. o. m. André Chénier till
P. Verlaine) och Fransk medeltid och renässans (2
bd, 1922, dels öfv. från, dels uppsatser om Charles
d’Orleans, C. Marot, P. Kon-sard m. fl.) införlifvat
betydande partier af den äldre franska poesien med
vår litteratur.

10. Karl August E., grefve, son till E. 8, militär,
f. 3 aug. 1892 i Karlskrona, blef underlöjtnant vid
Svea lif garde 1913, löjtnant 1916, erhöll afsked
1918, deltog i frihetskriget i Finland s. å. och var
anställd i finska armén, där han utnämndes till major,
mars-aug. s. å. samt var därunder befälhafvare för "de
hvites" skärgårdsbataljon. Han hade segerrika strider
på Houtskär, Korpo, Nagu och Pargas samt intågade 13
april i Åbo, där ryssarna och "de röde" (de, som ej
flytt) måste ge sig. E. är ånyo löjtnant vid Svea lif
garde från sept. 1918. 8. D-
L-t. 10. H. J-dt.

Ehrhardt, Herm an n, tysk militär och
parti-gängare, f. 29 nov. 1881 i Diersburg i
Baden, ingick som officer vid flottan, deltog
1904 i hererö-kriget i Tyska Sydväst-Af rika,
utmärkte sig under Världskriget som marinkapten
och befälhafvare för en torpedbåtsflottilj dels
vid rekognoscerings-färder till engelska kusten,
dels vid eröfringen af ösel (1917) och bildade i
jan. 1919 mestadels af demobiliserade från flottan
en frikår, "andra marinbrigaden". Med denna gjorde
han till en början regeringen goda tjänster vid
ordningens återställande efter kommunistoroligheter
i Braunschweig, Oberschlesien och München. Från
Döbe-ritz, där denna Ehrhardt-brigad var förlagd i
mars 1920, ställde han den till förfogande för den
s. k. "Kapp-kuppens" ledare, inryckte med sin brigad i
Berlin 13 mars och gaf Kapp erforderligt militärt stöd
vid dennes proklamering af sig själf till rikskansler
(se Kapp. Suppl. och Tyskland, sp. 701). Efter
Kapp-kuppens misslyckande (17 mars) upplöstes E:s
brigad, och mot honom själf utfärdades häktningsorder
för högförräderi. Han tog sin tillflykt till
Österrike, knöt förbindelser med ungerska reaktionära
partigängare och uppehöll sig tid efter annan under
falskt namn i Bajern, utan att den bajerska polisen
på minsta vis besvärade honom. Med bestämdhet uppgafs,
att E. var högste ledaren af den hemliga antisemitiska
och statskuppsorganisationen "Consul", från hvilken
bl. a. mordet på utrikesminister W. Kathenau (juni
1922) utgick. E. blef på nyåret 1923 häktad i Paching
nära München och som fånge förd till Leipzig för
att där inför riksrätten stå till ansvar för sin
andel i Kapp-kuppen och sina senare stämplingar.
v- S-g.

*Ehrle, Franz, drog sig 1914 tillbaka från
prefektposten vid Yatikanens bibliotek, men är
fortfarande lärare i skolastikens historia vid
påfliga gregorianska universitetet och professor
i paleografi vid påfliga bibelinstitutet. Han har
ytterligare utgett bl. a. "Specimina codicum latinorum
vaticanorum" (jämte P. Liebaert, 1912).

*Ehrlich, Paul, sedan 1911 verkligt geheime-råd
(excellens), dog 20 aug. 1915 i Bad Homburg. I det
genom donation af fru Franziska Speyer 1906 inrättade
och tätt intill Institutet för experimentell terapi
i Frankfurt belägna Speyerhaus, ett institut, som
äfvenledes dirigerades af E. och uteslutande afsåg
vetenskaplig forskning af i första hand E:s nya
vetenskapliga planer, egnade han sig åt de snart
berömda kemoterapeutiska experimenten. Alltjämt
ledd af hypotesen om sidokedjeteorien, sökte
han sammansätta kemiska medel, som skulle verka
giftigare på lefvande smittor än på celler och
safter hos djur och människor. Sådana medel,
om de kunde sammanställas, borde med framgång
kunna insprutas på smittade. Man borde på denna
väg kunna nå en "inre desinfektion" af kroppens
ädlare och ömtåligare delar, likasom man sedan
länge med karbolsyra, sublimat o. a. haft en yttre
desinfektion. E. väntade sig en "therapia sterilisans
magna". På denna väg utexperimenterade han en mängd
preparat, till dess att han 1910 i det 606:e nådde
salvarsan och sedermera neosalvarsanet (se Salvars
a n). E. erhöll 1908 medicinska Nobelpriset. Han
var hedersled, af Sv. läkaresällskapet (1908) samt
led. af Vet. akad. (1910) och Vet. soc. i Uppsala
(1911). Af E:s arbeten må ytterligare nämnas
Abhandlungen uler salvarsan (4 bd, 1911 -14) och
Grundlagen und erfolge der chemotera-pie (1911).
C.S-g.

’Ehrmann, F. E., dog 26 mars 1910 i Paris.

"Ehrnrooth. - 3. J. K. E. dog 5 febr. 1913 i
Helsingfors. - 5. Leo Reinhold E., af en annan
ätt än den föregående, politiker, affärsledare,
f. 10 mars 1877 i Helsingfors, blef student 1894
och juris doktor 1906, var protokollssekreterare
i senatens handels- och industriexpedition samt
föredragande i arbetarfrågor 1906-12 och föreståndare
för Finlands kommuners centralbyrå 1912-17. Han
deltog i landtdagarna 1904-05 och 1905-06 samt
efter representationsreformen, vald af Svenska
folkpartiet, i landtdagarna 1907-09. 1913-22 var
han ordf. i Helsingfors’ stads socialnämnd och är
sedan 1923 ordf. för stadsfullmäktige. Såsom ensam
svensk representant inträdde han i senaten efter
revolutionen 1917 och blef chef för handels-och
industriexpeditionen, men afgick jämte de öfriga
kvarlefvorna af regeringen i nov. s. å. E. var
legationsråd vid finländska beskickningen i Berlin
maj-aug. 1918 och t. f. utrikesminister en kort
tid 1919. Som handels- och industriminister var han
medlem af K. Castréns ministär april-aug. 1920. E. var
verkställande direktör i Finska sågverksförbundet
1917-18 samt generaldirektör för Finska
pappersindustriens centralkontor 1918-21 och för
Finska träförädlingsindustriernas centralförbund
1919-21 samt är sedan 1921 direktör i Helsingfors’
aktiebank. 5. T. C.

Éibar [ä’jbar], stad i spanska prov. Guipuzcoa,
63 km. v. om San Sebastian. 10,121
inv. (1911). Tillverkning af vapen, särskildt
damaskerade, och andra metallvaror.

Eichhorn [a7 jchhårn], Emil Gottfried Hermann
von, tysk militär, f. 13 febr. 1848 i Breslau,
ingick april 1866 vid 2:a gardesregementet till
fot och deltog med detta i kriget med Österrike
1866. I kriget 1870-71 var han officer vid 2:a
gardeslandtvärnsregementet. Mellan truppen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:44:00 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfco/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free