- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 35. Supplement. Cambrai - Glis /
507-508

(1923) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektricitetsverk ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

507

Elektricitetsverk

508

2. Kilowattimme-tariffen har i Sverige den
ojämförligt största tillämpningen. Enligt denna
erlägges endast en viss afgift pr förbrukad
kilowattimme. Principen för debiteringen är för
allmänheten lätt att fatta, då den ju är densamma,
som tillämpas vid försäljning af andra nyttigheter.
Ur elektricitetsverkets själfkostnadssynpunkt är
tariffen däremot ej rationell. Emellertid kunna
förbrukarna sammanföras till vissa grupper, inom
hvilka de faktorer, som bestämma själfkostnaden, äro
ungefär desamma, och därigenom att man sätter olika
energipris för dessa grupper, kan tariffen bringas
i samklang med kraftleverantörens själfkostnader.
Så t. ex. sättes kilowattimmepriset högre för
belysning än för motor-drift, emedan användningstiden
för belysningsström i medeltal är mycket mindre än
för motorström, och alltså verkets fasta kostnader
pr kilowatt skola fördelas på ett mindre antal
kilowattimmar i det förra fallet än i det senare.
Då elektrisk energi använd för belysning har större
förbrukningsvärde än använd för motordrift, finner
förbrukaren äfven ur sin synpunkt denna prisskillnad
naturlig. För att hindra ett illojalt utnyttjande
af tariffen bifogas ofta vissa garantibestämmelser,
t. ex. att en viss minimi-afgift pr år under alla
omständigheter skall betalas, eller upptas utöfver
energiafgiften en anslutnings-afgift, s. k. mätarhyra.
(Ex. Malmö: belysning: 35 öre pr kilowattimme,
motordrift 20 öre pr kilowatttimme, mätarhyra 50 öre
pr mån.). Yid ett elektricitetsverk, som levererar
energi hufvudsakligen till belysning, äro gifvetvis
maskiner och ledningsnät under en stor del af året och
dygnet föga utnyttjade. Verket skulle då under tider
med låg belastning kunna leverera energi, utan att
denna behof de belastas med kapitalkostnaderna (hvilka
redan fördelats på belysningsenergien), d. v. s. till
ett mycket lägre pris. Denna tanke ligger till
grund för "dubbeltariffen"; kilowattimmetariff
med dubbla energipris. (Se Elektricitetsverk,
sp. 222.) (Ex. Djursholm: Högtariff 25 öre pr
kilowattimme, lågtariff 13 öre pr kilowattimme
under sept.-april och 10 öre under maj-aug.
Under "spärrtid", d. v. s. hufvudsakligen den tid,
då belysning är tänd, betalas efter högtariff,
eljest efter lågtariff.) Dubbeltariffen (som är en
förmånstariff) måste tillämpas med försiktighet.
Den förbrukning, som den afser att uppmuntra
(kokning, uppvärmning o. s. v.), kan lätt växa så,
att belastningen utanför spärrtiden blir högre än
belysningsmaximum, och då är det lägre energipriset
ej längre ekonomiskt berättigadt.

3. Ackordstariffen. Enligt denna betalar
förbrukaren endast en viss årsafgift i proportion
till storleken af sin anläggning, t. ex. pr uppsatt
lampa af viss ljusstyrka, pr antalet hästkrafter
i sin motoranläggning o. s. v. Tariffen har för
abonnenten den stora fördelen, att han på förhand
vet, hvad han har att betala, och kostnaden för
energiens uppmätning (som vid småabonnenter
är oproportionerligt hög) bortfaller. I sin
ursprungliga form lade emellertid tariffen hinder
i vägen för anslutningen, alldenstund det låg i
förbrukarens intresse att inskränka installationen
till det minsta möjliga. I detta afseende innebär
införandet af ackordstariff med strömbegränsare
ett afgjordt framsteg. Strömbegränsaren är en
apparat, som tillåter förbrukaren att uttaga endast
en viss öfverenskom-men maximieffekt, när denna
öfverskrides, f rån-

kopplas strömmen helt och hållet eller slås
från och till med korta mellanrum. Abonnenten
erlägger alltså ackordsafgift endast för en
viss effekt eller ett visst antal lampor, som få
tändas samtidigt, men är i öfrigt oförhindrad att
använda och ordna sin anläggning efter behag. I
länder med riklig tillgång på vattenkraft,
t. ex. Norge och Schweiz, är nyssnämnda tariff
mycket vanlig. Den innebär emellertid alltid ett
visst slöseri. Man har funnit, att af lampor anslutna
enligt kilowattimmetariff endast 25 ä 30 proc. äro
samtidigt tända, men af ackordslampor omkr. 75 proc,
A. W-m.

^Elektricitetsverk. Deras snabba utveckling
under de senaste 15 åren har möjliggjorts genom
teknikens framsteg i synnerhet på två områden,
nämligen belysningens (metalltrådslampan)
och kraft-genereringens (ångturbinen). Genom
metalltråds-lampan, som för samma ljusstyrka behöfver
endast ung. 1/s så stor effekt som koltrådslampan,
blef den elektriska belysningen den billigaste af
alla. Några här nedan anförda siffror ur Stockholms
belysningsstatistik visa, hur gasbelysningen efter
metalltrådslampans uppträdande började minskas, och
hur förbrukningen af elektrisk energi för belysning
år från år har ökats, om ock i mindre hastigt tempo
än förut. (Den starka ökningen under 1910 förklaras
af nedsättningen i priset från 40 till 30 öre pr
kwtimme.)

År Antal me- Antal kol- Antal
Mill. Pris pr

talltråds- trådslarn- gaslågor kwtim-
kw-lampor por mar
för tim-

belysn. me

1906 - 200,000 191,000
4,186 40

1910 141,000 277,000 180,000 7,827
30

1914 599,000 148,000 131,000 11,677
30

1921 1,242,000 46,000 52,000 21,673
55

På kraftgenereringens område har ångturbinens segertåg
varit nästan lika snabbt som metalltrådlampans på
belysningens. Omkr. 1910 hörde ångturbingeneratorer
på 7,000 å 8,000 kw. ännu till sällsyntheterna,
under det att numera sådana på 40,000 å
60,000 kw. förekomma. Sålunda insättas f. n. i
Hell-gate-stationen i New York 4 st. ångturbiner
med tills, öfver 150,000 kw. Ångkraftverket
Gennevilliers i närheten af Paris innehåller
f. n. 5 st. turbingeneratorer ä 40,000 kw., och i
Goldenbergverket i Westfalen installerades 1916 2
st. enheter å 50,000 kw. och 1922 ytterligare 2 ä
60,000 kw., hvilka äro de största, som f. n. finnas i
drift. I synnerhet då det gäller större kraftenheter,
är ångturbinen billigare i anskaffning, har lägre
ångförbrukning, kräfver mindre utrymme och mindre
personal än kolfångmaskineri af motsvarande storlek,
och dess införande har därför i hög grad påskyndat
den redan förut påbörjade koncentreringen af
kraftalstringen till stora centraler med få, stora
enheter. Äfven större industriella anläggningar
finna det därför mera ekonomiskt att ta sitt behof
af elektrisk energi från ett med moderna maskiner
utrustadt elektricitetsverk än att alstra densamma
i egna kraftanläggningar.

Den elektriska energi, som de svenska
elektricitetsverken distribuera, alstras numera till
största delen med vattenkraft, och ångturbinens
utveckling har därför hos oss icke haft samma
betydelse för elektricitetsverken, som förhållandet
varit i t. ex.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:09:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfco/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free