Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 35. Supplement. Cambrai - Glis / 523-524 (1923) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektriska spårvägar ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vid kraftlinjer för mycket höga spänningar spela
atmosfäriska störningar ej samma stora roll som
vid lägre, enär den isolationshållfasthet, som
man måste ge ledningen med hänsyn till den höga
ofverföringsspänningen, är tillräcklig som skydd
mot de oftast förekommande öfverspänningarna. I
samband med den fortgående ökningen af
öfverföringsspänningarna har, företrädesvis i
Amerika, utbildats en ny praxis vid anordning
af transformatorstationer, bestående däri, att
transformatorer med tillhörande ställverk placeras
helt i det fria

Fig. 3. Tomelilla transformatorcentral (Sydsvenska kraft-a.-b.).

utan skydd af någon omgifvande byggnad
(fig. 3). Motivet härför ligger i den
kostnadsbesparing, som uppstår genom byggnadernas
slopande vid de betydande utrymmen, som kräfvas för
stationer på 100,000 volt och däröfver. Gifvetvis
kräfves härvid förstärkt isolationshållfasthet hos
ställverk och transformatorer, som måste fungera med
full driftsäkerhet äfven i regn och snö, men man har
funnit, att vid spänningar omkr. och öfver 100,000
volt är merkostnaden härför mindre än besparingen
genom uteslutande af husbyggnaderna.

Genom de mycket höga öfverföringsspänningarnas
införande ha beredts möjligheter att praktiskt
realisera kraftprojekt, som för blott några
årtionden sedan skulle ha betraktats som fullständigt
fantastiska. Som exempel må nämnas den storartade
1920–21 utarbetade planen att skapa ett "super power
system" i östra delen af Förenta staterna genom
att sammanslå ett stort antal bestående kraftnät i
förbindelse med anläggning af ett antal nya kraftverk
jämte högspända förbindelselinjer dem emellan. Detta
system skulle omfatta omkr. 275 kraftstationer med
en sammanlagd kapacitet af omkr. 8 mill. kw. Kraft
skulle tillföras nätet från nya anläggningar vid
Niagara och S:t Lawrencefloden och från ett antal nya
ångcentraler på från 60,000 till 300,000 kw. hvardera;
i dessa centraler skulle mindre enheter än 30,000
kw. ej ifrågakomma. Genom "the super power system"
skulle den elektriska energien inom de östra staterna
– från Boston till Washington, resp. från Niagara
till kusten, världens största industriområde –
kunna framställas till omkr. hälften af det pris,
som den i genomsnitt f. n. betingar inom samma rayon.

Sverige besitter genom sina vattenkrafttillgångar
naturliga förutsättningar för betydande kraftindustri.
Till väsentlig del genom statens egen
byggnadsverksamhet, ledd af Vattenfallsstyrelsen,
har också en rask utveckling på detta område
kommit till stånd. Vid slutet af 1921 voro i
Sverige utbyggda sammanlagdt omkr. 1,3 mill. hkr
vattenkraft. I sina kraftverk Trollhättan, Porjus,
Älfkarleby och Motala har staten skapat en rad
mönsteranläggningar, som i vissa afseenden varit på
sin tid banbrytande. Den högsta öfverföringsspänningen
i Sverige är f. n. 132,000 volt, men högre spänningar
torde framdeles komma till användning i samband med
en tilltänkt kraftöfverföring i större skala från
Norrland till mellersta Sverige (den s. k. norra
stamlinjen, 220,000 volt).

Särskildt efter Världskriget har frågan om
ekonomisering med såväl vatten- som koltillgångar
genom slopande af äldre, omoderna och oekonomiska
anläggningar och upprättande af "super power
systems" i stil med det ofvannämnda amerikanska,
om ock i anspråkslösare skala, blifvit aktuell i
flera länder, och det är därför intet tvifvel om,
att kraftöfverföringstekniken har att emotse en
ytterligare betydande utveckling. Jfr Vattenkraftverk.
J. K-r.

*Elektriska spårvägar. Elektriska stadsspårvägar
ha under de båda senaste årtiondena praktiskt taget
fullständigt standardiserats, och några uppfinningar
af mera genomgripande betydelse ha under denna tid
knappast sett dagen. Med afseende på vagnarnas storlek
och anordning ha två skenbart motsatta tendenser
gjort sig gällande, båda afseende förbättring af
driftekonomien. Vagnar af den äldre typen, som skötas
af två man, föraren och konduktören, ha utvecklats
mot allt större enheter; där trafikfrekvensen är
tillräckligt stor, går man alltmer öfver till större
vagnar af boggityp. (En dylik, afsedd för Stockholms
spårvägar och med en kapacitet af 62 personer,

Modern spårvagn för Stockholms spårvägar, boggityp, rymmer 62 pers.; vikt 20,5 ton, 4 motorer à 50 hkr.

visas af fig.) Å andra sidan ha för tillgodoseendet
af smärre trafikbehof, där tvåmansbetjäningen
ställer sig oekonomisk, företrädesvis i Förenta
staterna utvecklats mindre s. k. enmansvagnar.
Enmansbetjäningen underlättas genom
införande af en del automatiska anordningar:
tryckluftsbroms, från förarens plats manövrerad
stängning af plattformsdörrarna och upplyftning af
fotstegen m. m. (eng. safety cars). Afgiften erlägges
antingen vid på- eller afstigningen vid passerandet
af förarens plats. Enmansvagnarna ha i Amerika på
få år nått betydande spridning och börja nu vinna
terräng äfven i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>