Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 35. Supplement. Cambrai - Glis / 543-544 (1923) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektrisk uppvärmning ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

elektriska strykjärn, under det att endast omkr. 6,5
proc. hade elektriska värmeapparater af annat slag. I
Malmö voro 1921 hos 31,000 abonnenter 11,500 strykjärn
i bruk, och bland Stockholms 85,000 abonnenter på
bostadsbelysning (1921) funnos omkr. 17,000 elektriska
strykjärn.

Elektriskt värme för matlagning användes så tidigt
som 1891, och redan omkr. fyra år senare funnos
så godt som alla nu använda slag af kokapparater,
såsom elektriska kokkärl, kokplattor, bakugnar,
doppvärmare o. s. v. Man fann äfven mycket snart,
att den elektriska energien med afseende på renlighet,
lätthet att reglera o. s. v. öfverträffade alla förut
kända värmekällor. Hållbarheten hos de elektriska
värmeelementen lämnade emellertid rätt mycket öfrigt
att önska, ända tills man lyckades framställa en
för ändamålet lämplig legering af nickel och krom
(Marsh i Förenta staterna 1907). Tack vare detta
motståndsmaterial, som är relativt billigt, har
ett högt specifikt motstånd (omkr. 1 ohm pr m. och
kvmm.) och uthärdar mycket långvarig upphettning, ända
till 1,000° C., kan man nu framställa värmeapparater,
som vid omsorgsfull konstruktion i öfrigt fylla alla
rimliga anspråk på hållbarhet. De för matlagning
använda elektriska värmeapparaterna äro dels kokkärl
med inbyggda värmeelement, dels kokplattor. De senare
utföras antingen slutna, d. v. s. kokplattans öfre
yta, på hvilken ett vanligt kokkärl placeras, utgöres
af en hel metallplatta (vanligen en planslipad
gjutjärnsskifva), under hvilken värmeelementet
är anbragt, eller öppna, d. v. s. med en platta
af chamotte e. d. på öfversidan försedd med
rännor, i hvilka värmeelementets trådspiraler äro
nedlagda. De direkt värmda kokkärlen ha den högsta
verkningsgraden: 85 à 90 ända upp till 95 proc. Vid
kokplattorna är verkningsgraden i hög grad beroende
på, hur kokkärlet är beskaffadt. Dess botten bör
ha ung. samma diameter som kokplattan och, då det
gäller slutna plattor, ligga väl an mot dem. I
gynnsamt fall är verkningsgraden 65 à 80 proc.;
samtliga verkningsgradssiffror gälla fortsatt kokning,
d. v. s. utan hänsyn tagen till förluster på grund
af kokapparatens egen värmekapacitet. Den öppna
kokplattan har lägre värmekapacitet än den slutna,
och den första uppkokningen från kall platta går
därför fortare. Däremot är verkningsgraden

Fig. 1. Schweizisk spis med koklådor.

vid fortsatt kokning i allmänhet lägre än vid den
slutna plattan. De direkt värmda kokkärlen fordra en
ganska varsam behandling och äro i själfva verket
mest lämpade för lättare matlagning vid bordet,
under det att man för reguljär matlagning i köket
föredrar kokplattorna. Vanligen sammanbygger
man 3 à 4 kokplattor till en elektrisk spis, som
då äfven förses med stekugn och ofta äfven med
koklådor (fig. 1), d. v. s. värmeisolerade rum,
där rätterna utan särskild tillsyn kunna efter
föregången upphettning på kokplattorna färdigberedas
med obetydlig åtgång af elektrisk energi. För en
kokplatta brukar effekten vara 800 à 1,200 watt,
för en stekugn 1,200 à 2,000 watt och för en koklåda
90 watt, så att en spis med t. ex. 3 kokplattor,
2 koklådor och 1 stekugn representerar en effekt
af 3,7 à 5,7 kw. Man har funnit, att åtgången af
elektrisk energi för matlagning i ett medelstort
hushåll uppgår till ung. 1,0 kw.-timme (kwt.) pr
person och dag. Då man känner motsvarande tal för
ved (omkr. 0,055 hl. björkved) och gas (omkr. 0,42
kbm.), kan man i hvarje fall beräkna, hur mycket den
elektriska energien får kosta pr kw.-timme för att
ej bli dyrare än dessa bränslen. Om t. ex. veden
kostar 2,75 pr hl. och gasen 20 öre pr kbm.,
skulle detta högsta pris bli 15 öre i jämförelse
med ved och 8,4 öre i jämförelse med gas. Vid flera
svenska elektricitetsverk tillämpas nu sådana taxor,
att elektriciteten kan konkurrera med ved, och man
torde då kunna förvänta, att den elektriska spisen
i sådana fall på grund af sina många företräden
i ganska stor utsträckning kommer att uttränga
vedspisen. Emellertid kan en jämförelse, baserad på
den rena driftkostnaden, icke vara rättvis. Man måste
också taga hänsyn till den arbetsbesparing, som kan
vinnas vid användning af den elektriska spisen. Vid
de amerikanska konstruktionerna (fig. 2)

Fig. 2. Elektrisk spis af amerikansk typ.

har man särskildt vinnlagt sig därom: de
s. k. automatiska spisarna äro försedda med
anordningar, som koppla in strömmen på ett förut
bestämdt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>