Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Elektrokemisk industri - Elektrolumeniscens ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
13 proc. kväfve. Enbart så bedrifven, är fabrikationen
nätt och jämnt lönande äfven vid det exceptionellt
låga kraftpris (20 kr. pr kilowattår), som kunnat
uppnås vid jätteanläggningen i Rjukan i Norge, och
har icke kunnat vinna insteg i andra länder. På
senare tid har man emellertid lyckats att, efter
tillsats af svafvelsyra, som regenereras, i apparater
af syrefast metall koncentrera den utspädda syran
till högkoncentrerad salpetersyra (98 proc.), som
har användning för sprängämnestillverkning och inom
färgämnesindustrien och där kväfvet har nära dubbelt
så högt värde som i form af gödselmedel. I den mån
afsättning finnes för högkoncentrerad salpetersyra,
så att denna kan bli fabrikationens enda eller
öfvervägande produkt, är metoden tvifvelsutan i
hög grad lönande. Birkeland-Eydes metod tillämpades
först i stor skala i Notodden, sedermera i Rjukan,
där åtminstone 200,000 kw. äro installerade för
ändamålet. Metoden måste, så länge den var inriktad
enbart på kalksalpeter, drifvas i stor skala för att
bli lönande, och finansiellt stöd behöfdes därför
i hög grad för att drifva fram denna sak; detta
stöd har i främsta rummet lämnats af bankdirektör
M. Wallenberg. För framställning af salpetersyra
enligt samma metod finns en mindre anläggning vid
Ljunga verk. Senare ha andra tillfredsställande
ugnskonstruktioner utarbetats af Schönherr,
hvars ugn åtminstone tidtals användts i de norska
anläggningarna, samt af Pauling, enligt hvars
system betydande verk uppförts i Tyrolen (omkr. 30,000
kw. före Världskriget) och Syd-Carolina.
Grafit framställer man sedan 1900
enligt en af amerikanen Acheson (se
Acheson-grafit. Suppl.) uppfunnen metod genom att
i elektrisk motståndsugn till 3,000° upphetta förut
formade kol-föremål. Den konstgjorda grafiten har en
betydande användning till elektroder, smörjmedel,
färg m. m. Den tillverkas af två bolag vid Niagara
falls och i Sverige sedan 1916 af Skandinaviska
grafitindustri-a.-b. i Trollhättan (800 kw.).
Carborundum (se d. o.) är en annan af kemisten Acheson
upptäckt produkt, hvars kemiska namn är kiselkarbid
(CSi). Den tillverkas af två bolag vid Niagara falls och
i Sverige af Höganäs-Billesholms a.-b. i Trollhättan.
Med alundum menas i elektrisk ljusbågsugn smält
lerjord eller konstgjord korund, som på grund af sin
hårdhet används till slipmedel och på grund af sin
höga smältpunkt till eldfast tegel. Tillverkas af
samma bolag som korund, äfven i Sverige.
Kolsvafla framställer man med framgång genom att
leda svafvelånga öfver elektriskt upphettadt kol;
i Sverige af A.-b. Svafvelprodukter i Trollhättan.
Nedanstående tabell afser att belysa den
elektrokemiska industriens utveckling i
Sverige. Produktionsvärdet anges, för att möjliggöra
en öfverblick öfver den relativa stegringen, enligt
1913 års pris; 1917 voro prisen och produktionsvärdet
omkr. 3 gånger högre än enligt tabellen.
1904 1908 1911 1913 1915 1917
Antal anläggningar
8 10 14 22 36
kw.
9,600 13,500 25,000 60,000 78,000 126,000
Produktionsvärde
i kr. 4,500,000
7,500,000 11,000,000 20,000,000 31,000,000 55,000,000
Som man finner, har stegringen varit utomordentligt
snabb och visade intill 1917 intet tecken till
afstannande. Man kan därför antaga att, om normala
förhållanden återkomma, en fortsatt kraftig utveckling
är att emotse. P-r.
Elektrolumeniscens. Se Luminiscens 7.
Elektrolytiska strömafbrytare, fys. Se Strömafbrytare,
sp. 423-424: Wehnelt- och Simon-afbrytare.
Elektrolytkoppar. Se Elektrokemisk industri. Suppl.,
sp. 554.
Elektromagnetiska ljusteorien, fys. Se Ljus, sp. 886.
Elektromagnetisk dämpning. Se Galvanometer,
sp. 672.
Elektromagnetisk induktion. Se Induktion 3.
Elektromagnetisk massa, fys. Katodstrålarna (se
d. o.) utgöras af elektroner, som med mycket stor
hastighet utslungas från katoden. Genom studiet af
katodstrålarnas afböjning i elektromagnetiska och
elektrostatiska fält kan förhållandet (e/m)
mellan laddningen (e) och massan (m) hos en elektron
bestämmas. Då laddningen hos en elektron alltid visat
sig vara densamma, men förhållandet (e/m)
aftar, ju större hastigheten blir, måste alltså
massan vara föränderlig samt ökas med
hastigheten. Detta strider emot den klassiska
uppfattningen ang. massan och förklaras därmed, att
åtminstone en del af elektronens massa är skenbar. En
i rörelse befintlig elektron motsvarar nämligen en
elektrisk ström och måste således också vara omgifven
af ett magnetiskt fält (jfr Elektromagnetism),
som representerar en viss energimängd. Om elektronens
rörelse ändras, ändras också det magnetiska fältet,
och detta motsvaras af en viss energiförbrukning. Vid
ändring af elektronens rörelse måste därför icke
blott den vanliga mekaniska trögheten, utan äfven
ett på grund af energiförbrukningen i magnetfältet
framkalladt motstånd öfvervinnas. Detta motstånd gör
sig märkbart som den skenbara eller elektromagnetiska
massan, som blir större, ju starkare det magnetiska
fältet är, d. v. s. ju hastigare elektronen rör
sig. Af vissa undersökningar synes framgå, att
elektronernas massa skulle kunna vara helt och
hållet skenbar och att katodstrålarna således
skulle vara fria från egentlig s. k. trög massa.
T. E. A.
Elektromagnetisk stämgaffel, fys. Se Stämgaffel,
sp. 578 och fig. 4.
Elektromagnetisk vridning af polarisationsplanet,
fys. Ämnen, som under vanliga förhållanden icke
ega förmåga att vrida polarisationsplanet (jfr
Polarisation, sp. 1179), få denna egenskap, om de
anbringas i ett magnetiskt fält. Detta fenomen
kallas efter sin upptäckare Faraday-effekt
(jfr Faraday, sp. 1377). Alla ämnen ha denna
egenskap, som dock hos många är mycket svag. För
undersökning af vridningens storlek användas
elektromagneter med genomborrade polstycken, så
att man kan se igenom desamma. Polariseradt ljus
slappes igenom med tillhjälp af en polarisator (se
Polarisationsinstrument, sp. 1181), och en analysator
(se d. o.) anbringas så, att det från polarisatorn
kommande ljuset utsläckes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
