Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erdek ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
merna "Rheingold" och "Siegfried" af R. Wag-ner
(se denne, sp. 303 och 307).
Erdek, turk. Se Artaki. Suppl.
Erdeli, Ivan Georgyevitj, rysk militär,
f. 15 okt. 1870, blef officer vid kavalleriet
1890, öfverste och regementschef 1907 samt, som
generalmajor, generalkvartermästare i S:t Petersburgs
militärdistrikt 1912. Efter Världskrigets utbrott blef
han (sept. 1914) chef för 14 :e kavalleri-fördelningen
och 1915 chef för ett kavalleridetache-ment (om
2 fördelningar), hvarmed han deltog i l:a arméns
strider i Polen och Litauen. I juni 1917 blef han
chef för 11 :e armén (i Galizien), hvars upplösning
han förgäfves sökte hindra. I sept, s. å. afsattes
han (af Kerenskij) och fängslades, men frigafs åter
i nov. s. å.
H. J-dt.
*Erdington är numera införlifvadt med Birmingham. 28,940 inv. (1921).
*Erdmann. – 2. Otto E. (sp. 744) dog 9 dec. 1905 i Düsseldorf.
*Erdmann. – 2. Edvard E. (sp. 746) afgick 1910 från
sin tjänst som statsgeolog och museiföreståndare
vid Sveriges geologiska undersökning. – Efter sitt
afskedstagande fortsatte han sina undersökningar
af Skånes stenkolsförande bildningar, och 1915
fullbordades hans stora arbete därom (De skånska
stenkolsfälten och deras tillgodogörande, geologisk
och teknisk beskrifning, med atlas af lötaflor,
1911-15). Den därtill hörande geologiska kartan
öfver Skåne (1 : 400,000) utkom särskildt till
internationella geologkongressen i Stockholm 1910. Den
geologiska behandlingen af Skånes stenkolsfält och
hela Skånes geologi i samband därmed är E:s största
geologiska arbete, och egentligen är ofvannämnda
arbete att betrakta som 3:e uppl., i det att
E. redan 1872 och, 1887 hade utgett "Beskrifningar"
öfver Skånes stenkolsförande bildningar. – öfver
sitt andra stora geologiska lifsverk, Sveriges
geologiska undersöknings museum, gaf han 1916 en
utförlig historik (Sveriges Geologiska Undersöknings
Museum, dess första anläggning samt tillväxt, innehåll
och utseende m. m. före flyttningen till Frescati
1915, 1916), då detsamma flyttats från den lokal
vid Mästersamuelsgatan i Tekniska skolans hus, där
det 1871 upprättades och öppnades för allmänheten. –
För sitt arbete om de skånska stenkolsfälten erhöll
E. 1917 Fysiogr. sällsk:s i Lund minnesmedalj för
arbete i tillämpad naturvetenskap, rörande Skånes
landtbruk, dess binäringar eller industri. E. har i
Nordisk familjeboks 1:a och 2:a uppl. författat ett
stort antal artiklar i geologi.
3. Axel E. tog 1909 afsked från professuren. Han
var 1897-1913 censor vid mogenhetsexamina. 1901 vardt
E. hederspresident i sällskapet O. D.
Erdmann, Axel. (Se E. 3).
4. N. A. F. E. lämnade 1915 sin tjänst
i Riksgäldskontoret. Han har vidare utgett bl.
a. den stora och grundläggande biografien Carl
Michael Bellman (1899), Gustaf III. De första bladen
i hans lifs historia (1907), Svenska Minerva (1915)
och den omfattande sakrika August Strindberg (2
bd, 1920) samt utvecklat energisk verksamhet som
litteraturanmälare i "Nya dagl. alleh.".
5. Olof Axel Ferdinand E., son till E. 2, målare, f.
2 juli 1873 i Stockholm, studerade vid
Konstnärsförbundets skola, utställde porträtt och
landskap, men har sitt egentliga område i stadsmotiv
och stämningar från gator, hamnar och gränder i
Stockholm, Uppsala, Göteborg, bl. a. Norrbro (Thielska
galleriet) samt Svarta huset och Jakobs kyrka (båda
1906, Göteborgs museum). 12 stockholmsmotiv inköptes
1912 för Stadshuset. E. var 1910-16 föreståndare för
Göteborgs musei rit- och målarskola och inrättade där
en skola för etsning, som ännu fortlefver. E. har
själf utfört goda etsningar och litografier.
2. K. A. G. 5. G-gN.
*Erdmann (sp. 748), Ludwig. Uppgift om hans dödsår saknas.
*Erdmann (sp. 748), Moritz, dog 18 dec. 1919 i München.
*Erdmann (sp. 748), Benno, blef 1909 professor
vid Berlins universitet och dog 7 jan. 1921.
Erdmannit, miner., ett sällsynt mineral, funnet af
H. M. Th. Esmark i Langesundstrakten och uppkalladt
efter A. J. Erdmann (se d. o. 1). Mineralet, hvars
sammansättning och släktskap icke äro fullt säkert
klarlagda, är ett silikat af sällsynta jordmetaller,
yttrium, torium, cer, lantan och didym, äfvensom
zirkonium och beryllium. Brögger anser erdmanniten
vara en blandning af ett me-lanoceritmineral med ett
homilitmineral.
K. A. G.
Erdtman, Nils och Jonas. Se Schönberg, sv. adlig ätt.
Erdtman, Elias Henrik, målare, f. 22 okt. 1862 i
Linköping, var elev af Perséus och Torna i Stockholm
och studerade vid akademien i Diis-seldorf 1884-85
och därefter i Paris och Belgien. E. är uteslutande
landskapsmålare och har utställt svenska naturstudier
och stämningar i hemlandet, i Berlin, Paris, München
m. fl. st.
G-g N.
Erdös [ä’rdöj], Renée, ungersk författarinna, f. 1879
i Erseklél, komitatet Komárom, debuterade 1899 med
Leånydlmok (Flickdrömmar), en erotisk diktsamling, som
följdes af flera af samma lidelsefulla karaktär. Under
en längre vistelse i Rom 1909 öfvergick hon till
katolicismen, och hennes senare verk (dikterna
Aranyveder, valldsos költemények, 1910, m. fl.) äro
skrifna i en religiös-mystisk anda. Hon har också
skrifvit uppmärksammade romaner, bl. a. Az asszony
meg a pårja (Kvinnan och hennes motstycke, 1904) och
Egy ledny élete (En flickas lif, s. å.). Särskildt
uppskattadt är också skådespelet Johannes (1911).
K. B. W.
Erdösi [ä’rdösji], János Sylvester. Se, Ungerska litteraturen, sp. 1057.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
