- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 35. Supplement. Cambrai - Glis /
623-624

(1923) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erhvervspartiet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

läroböcker och reglementen. Ordf. i
Sv. Militärläkareföreningens centralkommitté
från 1919, utger han på dess uppdrag en
ny uppl. af "Handbok för militära läkare"
(fr. 1923). 1919 blef E. led. af Krigsvet. akad.

I. H.

Erhvervspartiet, danskt politiskt parti, som vid
valet till folketinget i sept. 1920 fick in 3 led. i
tinget. Det gick 1922 till största delen upp i det
nybildade frisinnade landspartiet.

Ericerus pela, zool. Se Sköldlöss.

illustration placeholder

Erich, Rafael Valdemar, finländsk
rättslärd, statsman, f. 10 juni 1879 i Åbo, blef
student 1898, filos, kandidat 1900, juris kandidat
1904 samt efter studier förnämligast i Heidelberg
juris doktor 1907. Han förestod e. o. lektoratet
i finska vid universitetets juridiska fakultet
1906-10 samt professuren i statsrätt och folkrätt
från 1907 och utnämndes till professor 1910. E:s
licentiat-afh. (1907) gällde Allianzen und
allianzverhältnisse nach heutigem völkerrecht,
och han har därefter publicerat en rad arbeten och
uppsatser inom statsrätten och den mellanfolkliga
rätten. Däribland må nämnas Die finnische frage (i
"Archiv fur öffentliches recht" 1909), Till läran om
lagstiftningsmakten och lagstiftningsförfarandet med
speciell hänsyn till finsk rätt (i "Jurid. fören:s
tidskr." 1911), det stora verket Das staatsrecht
des Grossfurstentums Finnland (i sammelverket "Das
Öffentliche recht der gegenwart", bd 18, 1912),
Das problem einer internationalen polizeimacht
(1913) m. fl. uppsatser i "Zeitschrift für
völkerrecht", hvars ord. medarbetare han är,
Probleme der internationalen organisation (1914),
utgörande d. I af "Völkerrechtliche monographien",
Till läran om folkrättsliga rättsärenden och
fördrag (i "Statsvetenskaplig tidskr.", 1916),
Till läran om statsförbindelser med speciell
hänsyn till framtida gestaltningsmöjligheter (i
"Tidsskrift for retsvidenskab" 1917) m. fl. –
Under Världskriget vistades E. 1915-18 i Sverige och
Tyskland som representant för centralorganisationen
för Finlands själfständighetsrörelse. Han nödgades i
början af 1917 taga afsked från professuren för att
ej försätta universitetet i trångmål, men återfick
den efter marsrevolutionen s. å. (professor endast i
mellanfolklig rätt 1921). Efter Finlands frigörelse
har E. nästan uteslutande egnat sig åt politiska
värf. Han tillhörde den delegation, som i dec. 1917
sändes till centralmakterna och Holland för att
anhålla om erkännande af landets själfständighet,
var ombud vid fredsfördraget med Tyskland samt
vid fredsunderhandlingarna med Sovjet-Ryssland
1918. Sistnämnda år utnämndes han till minister i
disponibilitet vid utrikesministeriet. Han invaldes
af nationella samlingspartiet i riksdagen 1919
(led. af grundlagsutsk.) och 1922. I mars 1920 bildade
han en samlingsministär ur alla borgerliga partier,
hvilken bestod till april 1921 och efterträddes af
Vennolas minoritetsregering. Därefter var E. medlem
af konferensen i Geneve okt. 1921 för Ålands
neutralisering och finländsk delegerad vid Nationernas
förbunds församlingsmöte i Geneve sept. 1922.
T. C.

*Erichsen, A. E., dog 3 febr. 1913 i Stavanger.

Erichsen, Thorvald, norsk målare, f. 1868 i
Trondhjem, blef student 1886 och studerade juridik,
innan han slog in på konstnärsbanan. Han började
i Bergsliens skola, fortsatte sina studier i
Köpenhamn hos Zahrtmann, till hvilken han senare
återvände mellan studietider i Paris och Italien. En
energisk sökare, har E. slutit sig hufvudsakligen
till de moderna strömningar, som med utgångspunkt i
impressionismen sträfva till stark färgkomposition, till
renodling af "färgens rent sensuella värden". Han började
som landskapsmålare (En fjälldal, 1900, m. fl. i Kristiania
konstmuseum), har målat färgstarka snömotiv och interiörer,
figurstudier (Själfporträtt 1901, Fiolspelare, Göteborgs museum)
och naket (Naken man och två kvinnor, 1903; Badande gossar).

G–g N.

*Ericson, John (sp. 765), var öfveringenjör
i staden Chicago 1897–1919, konsulterande
ingenjör i stadens tjänst 1919–23 och
återtog öfveringenjörssysslan 1923.

O. A. L–r.

Ericson, Gustaf Erik, tidningsman, f. 2 mars 1861 i
Motala landsförsamling, var efter studier i Uppsala
medarbetare i "Aftonbladet" 1884–86, egare och
utgifvare af "Motalaposten" 1886–93, hufvudredaktör
för "Svenska dagbladet" 1893- 96, egare och utgifvare
af "Helsingborgsposten" 1897-1905, hufvudredaktör
för "Vårt land" 1904-08, verkställande direktör
i Göteborgs morgonposts förlags-a.-b. 1911–12
och 1913-21 samt är sedan 1911 egare af "Lunds
dagblad". De senaste åren har han hufvudsakligen
sysslat med finansiell utredningsverksamhet.

Ericson, Håkan Hans Kristian, sjömilitär, statsråd,
rederichef, f. 16 febr. 1868 i Stockholm, blef 1889
underlöjtnant vid flottan, där han 1911 befordrades
till kommendörkapten och 1917 till kommendör. 1921
tog han afsked från beställning på stat, men
kvarstår som kommendör i flottans reserv. 1910
blef han adjutant och 1917 öfveradjutant hos
konungen. E. anställdes 1898 i Marinförvaltningen
och blef 1904 l:e adjutant hos den då nyupprättade
myndigheten "inspektören af flottans öfningar
till sjöss", hvarmed ock följde tjänstgöring
som flaggadjutant hos högste befälhafvaren öfver
kustflottan 1904–07. Som sådan bidrog E. i hög grad
till det uppsving, som under dessa år kännetecknade
flottans öfningar, krigs- och stridsberedskap, samt
till den större planmässighet, som genomfördes i
åtskilliga reglementen och instruktioner. 1909
återgick han till Marinförvaltningen som
assistent å artilleriafdelningen, hvars chef han
blef 1914. 1902–14 tjänstgjorde han som lärare vid
Sjökrigshögskolan och 1905–13 vid Sjökrigsskolan
samt anlitades i ett flertal kommittéarbeten. Han
var sålunda 1907–10 sekreterare i försvarskommittén
samt deltog 1906–14 som sakkunnig för utredning af
frågor rörande typer för flottans stridsfartyg,
sjökrigsmaterielen i öfrigt, flottans stationer,
pansarbåtar, kustbefästningar m. m. Införandet
i flottan och utvecklingen af pansarfartyg af
Sverige-typ äro i väsentligt afseende

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:17:52 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfco/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free