- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 35. Supplement. Cambrai - Glis /
631-632

(1923) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erhvervspartiet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Faserud). Bland hans senare verk märkas statyn
Bågspännaren med dithörande sockelreliefer, från
början afsedd till monument i Falun öfver Engelbrekt
och hans bondehär (1909, sedan uppställd i Stockholm
på Itornhamnstorg, aftäckt 29 okt. 1916), Skridsko
g äng ar e (staty i stark rörelse, brons, 1910
i Saltsjöbaden), Läsande man och Läsande kvinna
(marmorstatyer i K. bibliotekets förstuga 1912),
Diana (kvinnostaty, brons, 1920, i Slottshagen
i Hälsingborg; se fig.), Sankt Göran och draken
(monumental skulptur på Stadshuset i Stockholm, 1922)
och staty af Baltzar von Plåten, aftäckt i Motala
22 sept. 1922. Bland smärre arbeten äro Lappen Turi
(byst, 1912, statyett s. å., exemplar i brons i
Nationalmuseum). E:s porträtt återfinnes å fig. i
art. Konstnärsförbundet.
G-g N.

Eriksson, Johannes, åländsk bonde, politiker och
bildningsifrare, f. 29 okt. 1869 på fädernegården
i Bjärström, Finnströms socken, på Fasta Åland, har
gjort sig mest känd genom den centrala ställning han
intog i sträfvandena 1917-21 för Ålands återförening
med det svenska moderlandet. Han invaldes redan 20
aug. 1917 i den åländska deputation, som i jan. 1918
mottogs af Sveriges konung och regering. Jämte
redaktör J. Sundblom och bonden Johan Jansson företog
E. dec. 1918-jan. 1919 en resa till London och Paris,
där dessa delegerade lyckades träda i förbindelse
med fredskonferensen; en ny resa till Paris företog
han i juli s. å. jämte bonden August Karlsson. Sedan
den stora Ålandsdeputationen i maj 1920 mottagits
af konung Gustaf (se Åland, sp. 994), stannade E. i
Stockholm till nov. s. å. med undantag för den tid,
då han jämte A. Karlsson företog nya resor till
London, där Nationernas förbunds råd sammanträdde
i juli, och till Paris, där den af rådet utsedda
juristkommissionen afgaf sitt utlåtande i sept. Äfven
vid rådets afgörande sammanträden i Geneve juni 1921
var E. tillstädes, denna gång åtföljd af bonden Carl
Carlsson. Han är sedan 1922 förste vicetalman i Ålands
landsting. – E. här genom själf studier och vistelse
vid folkhögskola förvärfvat rätt betydande mått af
allmänbildning och af hemkommunen och landskapet
erhållit många förtroendeuppdrag. Han är en bland
stiftarna af Ålands folkhögskola, vid hvilken han
12 år verkat som lärare, och har på Åland varit den
främste pionjären för den bildningsverksamhet, som
ungdomsföreningarna, af hvilka E. stiftat den första
åländska, afse att utöfva.
W. Sd.

Eriksson, Josef, tonsättare, f. 8 dec. 1872 i
Söderfors, tog organist- och kyrkosångarexamina i
Uppsala samt 1906 musiklärarexamen vid kon-servatoriet
i Stockholm, var 1905-10 vikarierande organist vid
Trefaldighetskyrkan i Uppsala och utöfvar enskild
verksamhet som musiklärare i samma stad. Han
företog 1913 en konsertturné genom mellersta och
södra Sverige och gaf 1923 konserter i Stockholm,
Uppsala och Gäfle. - E:s komposi-toriska alstring
omfattar mer än ett 50-tal solosånger vid piano,
ett 20-tal manskörer, några sånger för blandad kör,
pianosaker (bl. a. Lyriska stämningar, en sonatin,
en sonat 1923), orgelpreludier, violinstycken och
sviten Bucolica (i sättningar för stråkorkester och
stråkkvartett). Sistnämnda svit slår an genom frisk
naivitet och klara klanger; eljest är E:s musik
merendels inåtvänd, mörkfärgad, af drömmande skaplynne. I sin sällsamma
och vågsamma harmoni behandling närmar han sig den
moderna impressionismen (jfr Debussy. Suppl.),
och i sångerna påminner hans skrifsätt om Hugo Wolfs
i afseende på samvetsgrann musikalisk deklamation
och afspegling af de tonsatta dikternas alla
skiftningar.
E. F-t.

Eriksson, Johan Bernhard, socialdemokratisk
politiker, statsråd, f. 19 april 1878 i Grangärde
församling, Kopparbergs län, var handelsföreståndare
1903-05 och sedan dess under flera år anställd hos
Grängesbergsbolaget som järnarbetare och två år som
verkmästare vid mekanisk verkstad samt har sedan 1905
varit led. af Andra kammaren för Smedjebackens domsaga
resp. Kopparbergs läns västra valkrets. E. tilldrog
sig tidigt i riksdagen uppmärksamhet som liflig
och slagfärdig debattör samt har varit led. af
bevillningsutskottet 1912-14 (jan.-riksdagen) och
1921, statsutskottet 1914 (sommarriksdagen) -1920
och 1922 (vice ordf. 1918-20), bankoutskottet
1923 (ordf.), hemliga utskottet 1918-20,
vattenlagsutskottet 1918, utskottet ang. Sveriges
anslutning till Nationernas förbund 1920, vice ordf. i
krigstidstilläggsutskottet 1918 (urtima riksdagen)
och i ryska handelsaftals-utskottet 1922 samt led. af
talmanskonferensen 1922-23 och af utrikesnämnden
1922-23. I Brantings socialdemokratiska ministär
10 mars-27 okt. 1920 var E. först sjöminister,
sedan socialminister. Han är sedan 1922 ordf. i
socialdemokratiska riksdagsgruppen. E., godtemplare
sedan 1898, är led. af kontrollrådet (1915) och
fullmäktig för pensionsförsäkringsfonden (1916).
T-s.

Erikstad, herrgård i Hvittaryds socken, Kronobergs
län, omfattar 2x/2 mtl, med en areal af 3,500
har, hvaraf 260 har åker och 3,000 har skog;
tax.-v. 169,000 kr. (1922). En del af E. hörde
1272-1424 under Nydala kloster, en annan egdes 1404 af
Birger Trolle på Bergkvara; på 1420-talet förenades
godsets olika delar under släkten Stenbock och fick
sitt nuv. namn. Under 1400- till 1600-talen tillhörde
E. släkterna Trolle och Sparre, under 1700-talet Horn,
Hägerflycht och Teet samt senare bl. a. Reuterswärd,
Sten och Gunnersen. Nuv. egare är fru T. Parnell.
O. Sjn.

*Erinaceidæ. En bild af igelkottens mjölktänder och
deras ersättare visas i art. Tänderna, fig. 18.

*Eringsboda omfattar nu 13,173 har med 2,303
inv. (1923) och bildar eget pastorat i Medelsta
kontrakt, Lunds stift.

*Eriobotrya, bot., hör till underfam. Pomoidece
af Rosacece. De friska eller preparerade
(rödfärgade) bladen ha fått ganska stor
användning i begrafningskransar. De kallas
"kastanjeblad" och importeras från Syd-Europa.
G. L-m.

Eriocampoides, zool. Se Fruktbladstekeln.

Eriocephalidæ, zool. Se Fjärilar, sp. 502 och 511, och Käkfjärilar.

Eriocomi, antropol. Se Hud, sp. 1199, och Människoraser, sp. 271.

*Eriophorum, bot. Eriophorum angustifolium benämnes nu E. polystachyum.

Eriophyes, zool. Se Gallkvalster.

Eriophyidæ, zool. Se Gallkvalster.

Erisso, stad. Se Akanthos. Suppl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:57:15 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfco/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free