- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 35. Supplement. Cambrai - Glis /
635-636

(1923) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erithacus rubecula ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vice häradshöfding 1892 samt efter tjänstgöring
i Svea hofrätt 1898 fiskal, 1900 assessor och
1907 hofrättsråd där. 1902–04 var han utsedd till
justitieombudsmannens efterträdare. Han förordnades
till expeditionschef i Finansdepartementet 1904
och utnämndes till regeringsråd 1909. På grund af
K. M:ts uppdrag har han utarbetat ett betänkande
Om särskild instansordning för mål ang. avlöningsförmåner och pension m. m. (1915). –
En broder till honom, Ivar Peterson E.,
f. 12 juli 1860 i Karlskrona, d. 26 april 1923 i
Göteborg, var 1902–05 led. af Lagberedningen och
blef 1905 härradshöfding i Askims m. fl. härads domsaga. –

2. Johan Harald E., den föregåendes broder, läkare, f. 16 aug. 1874 i
Augerums socken, Blekinge län, student i Lund 1892,
idkade studier där och vid Karolinska institutet,
där han 1902 aflade med. licentiatexamen och 1905
promoverades till med. doktor på afh.
Studien über chronische nephritis mit besonderer berücksichtigung des stickstoffumsatzes (i "Nord. med. arkiv", 1905).
Efter grundlig utbildning som invärtes och
barnläkare 1901–06 vid olika sjukhus och Allmänna
barnhuset utöfvar E. sedan 1905 omfattande och
högt skattad verksamhet som praktiserande läkare i
Stockholm. 1905 blef han kronprinsparets läkare och
utnämndes 1922 till lifmedikus. 1911–20 var E. docent
i pediatrik vid Karolinska institutet och uppehöll
därunder en professur i pediatrik 1914–18, hvarunder
han samtidigt var öfverläkare och direktör vid
Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn. Då
Sachsska barnhuset 1911 öppnades, blef E. dess
förste öfverläkare och innehar fortfarande denna
befattning. Af Medicinalstyrelsen förordnades E. 1921
till lärare i barnavård för barnmorskorna och är sedan
1922 öfverläkare i lifförsäkrings-a.-b. Framtiden i
Stockholm. E. har författat uppsatser i "Hygiea"
(Om förhållandet mellan difteri och angina phlegmonosa, 1902,
Om sjuklighet och dödlighet under första lefnadsåret inom Allmänna Barnhuset. Ett bidrag till frågan om anstaltsvård af späda barn, 1907,
Några erfarenheter ang. digifning, 1914),
i "Allmänna sv. läkaretidningen"
(Några synpunkter vid behandlingen af nefrit, 1906,
Om upplysnings- och understödsbyråer för mödrar, s. å.,
ett program för omdaning af de s. k. Mjölkdropparna till verkliga
upplysnings- och understödsbyråer för mödrar med späda barn,
Sachsska barnsjukhuset och dess arbetsmetoder, 1913, diskussionsinledning),
i "Nord. med. arkiv"
(Über akute nephritis in den kinder- und jugendjahren mit besonderer berücksichtigung der prognose, 1911),
i Sv. Läkaresällskapets förhandl.
(Erytema nodosum, dess natur och betydelse, 1921,
vidare utfördt i "Jahrbuch für kinderheilkunde", s. å.).
På uppdrag af Stockholms stads hälsovårdsnämnd har
E. författat
Råd vid uppfödningen af späda barn (1921),
hvarjämte han 1922 utgaf en öfversikt af verksamheten
vid Sachsska barnsjukhuset 1911–20. –

3. Johan Albert E., kusin till de föregående,
rättslärd, f. 4 nov. 1872 i Lund, blef juris kandidat
1898, juris doktor 1903, docent s. å., e. o. professor
i speciell privaträtt 1906 och professor i samma ämne
1908, allt i Lund. Han har författat bl. a.
Om expropriation som rättsligt begrepp (akad. afh. 1903),
Om bärgning och bärgarelön enligt svensk sjörätt (1905),
Om rösträttsutövning vid val till riksdagens andra kammare utan inställelse inför valförrättare
(utredning och förslag, enligt nådigt uppdrag utarbetade 1918),
Om fullmaktsröstning vid val till riksdagens andra kammare
(promotionsprogram vid Lunds universitets 250-årsjubileum 1918)
äfvensom artiklar i Nordisk familjebok.

1, 3. C. G. Bj. 2. I. H.

Ernle [ə’nl], baron, engelsk politiker. Se Prothero, R. E. Suppl.

Ernolit, tekn., en produkt, som erhålles genom
inverkan af formaldehyd på vissa affallsämnen från
jästfabriker och bryggerier. Används i blandning med
ägghvita och oorganiska ämnen (såsom kaolin, kiselgur,
tungspat) till ersättningsmedel för ebonit, horn,
stennöt, celluloid e. d.

K. A. V–g.

*Ernst, tyska furstar. – 3 c) E. Augusts af
Cumberland son, prins E. August, f. 17 nov. 1887,
blef i samband med sitt giftermål (maj 1913) med kejsar
Vilhelm II:s dotter Viktoria Luise (f. 13 sept. 1892)
genom förbundsrådsbeslut förklarad "regeringskompetent"
i hertigdömet Braunschweig 27 okt. 1913 och tillträdde
regeringen där 1 nov. s. å., men nödgades 8 okt. 1918
abdikera (se Braunschweig. Suppl.). Han har
3 söner och 1 dotter. – 4. E. Ludvig, storhertig af Hessen,
f. 25 nov. 1868 i Darmstadt, efterträdde 13 mars
1892 sin fader storhertig Ludvig IV och förklarades
10 nov. 1918 afsatt, då ett arbetar- och soldatråd
i Darmstadt proklamerade republiken Hessen. Han var
som regent strängt konstitutionell och spelade vid
några tillfällen en förmedlande utrikespolitisk roll
genom sina släktförbindelser (tsar Nikolaus II var
hans svåger, kejsar Vilhelm II och konung Georg V af
England äro hans kusiner). Genom skilsmässa upplöstes
hans första äktenskap (1894–1901), med Viktoria af
Sachsen-Koburg och Gotha (f. 1876, omgift 1905 med
storfurst Kyrill af Ryssland). Jfr H. R. Fischer,
"Ein moderner regent. Ernst Ludwig, grossherzog von
Hessen und bei Rhein" (1912).

6. E. af Lippes son Leopold abdikerade
för sig och sin ätt 12 nov. 1918. –
8 f) E. af Sachsen-Altenburg dog 7 febr. 1908 i Altenburg. –
9) E. Günther af Schleswig-Holstein (sp. 831)
dog 22 febr. 1921 i Primkenau, Schlesien.

V. S–g.

*Ernst (sp. 832), H. W., blef 1847 led. af Mus. akad. i Stockholm.

Ernst, Paul, tysk författare, f. 7 mars 1866 i
Elbingerode, Harz, studerade först teologi, som
han, vorden socialist, öfvergaf för sociologi och
statsvetenskap, var en tid redaktör för "Berliner
volkstribüne", men miste sin anställning,
då han icke ville lyda partiprogrammet. Han
promoverades till filos. doktor i Zürich,
idkade sedan landtbruksstudier och satte sig in i
fattigvårds- och polisförhållandena i en stad. Illa
öfveransträngd, sökte han vård i föräldrahemmet. 1897
återvände han till Berlin, där han slöt sig till
Arno Holz och började egna sig åt författarskap. –
Hans första verk,
scenerna Lumpenbagasch och
Im chambre séparée (1898) och
diktsamlingen Polymeter (s. å.),
äro naturalistiska; de dramatiska skisserna
Wenn die blätter fallen och
Der tod (1900)
närma sig den maeterlinckska symbolismen.
Novellerna Sechs geschichten (1901)
tillhöra det fantastiska, drömartade. En resa till
Italien förde E. till bekantskap med den äldre
italienska novellistiken, af hvilken han gaf ut ett
urval i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:40 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfco/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free