Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eufuism ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
färglösa, i vatten och sprit lättlösliga
kristaller. 2-3 droppar af en 2-procentig lösning
indrypas innanför ögonlocken. På 20-30 minuter uppstår
en måttlig pupillutvidgning, som försvinner på 2-3
timmar, ögats ackommodationsförmåga påverkas föga.
C. G. S.
Eufuism. Se Euphuism.
*Euganeiska kullarna. Trakten är rik på s. k. fango
(se d. o.) och har därför blifvit uppfylld af
kuranstalter, som tillgodogöra sig denna emot gikt,
reumatism m. fl. sjukdomar. De mest besökta orterna
äro Abano och Battaglia.
*Eugen, N. N., svensk arffurste. Bland hans arbeten
efter 1907 äro framför allt att nämna Det dagas
(stämning från Valdemarsudde, 1908, skänkt till
Nationalmuseum), Mjölnarhuset (skogs- och insjömotiv,
s. å., skänkt till Göteborgs museum),
Marskväll (utsikt mot Stockholm från
Valdemarsudde), oljemålning af prins Eugen (1907).
Oljekvarn (s. å.), Rimfrost (motiv från
Djurgårds-stranden, fresk i Dramatiska teatern,
konungens salong, tre väggfält, 1909 - skiss
tillhör Nationalmuseum), Solen skiner öfver staden
(fresk i Östermalms läroverk, 1910), altarmålning
för Kiruna kyrka (slätt- och trädmotiv i flödande
sol, 1912), Stockholm, strängt stiliserade fresker
i stadshuset (1920) samt likaledes stiliserade
orna-mentala målningar i en af stadskollegiets
salar där (1921). Prins E. föranstaltade våren 1922
en omfattande utställning af sina äldre och nyare
alster i Köpenhamn. Litt.: A. Gauffin, "Konstnären
prins_E. "(1915; 2:a uppl. 1921). G-g N.
Eugen [-Jen], Ferdinand Pius Bernhard Felix Maria, ärkehertig af Österrike, sonson
till ärkehertig Karl (se art. Karl 12,
sp. 1051), österrikisk härförare, f. 21 maj
1863 i Gross-Seelo-witz (Mähren), öfverste
1891, general af kavalleriet, chef för 14 :e
armékåren och militärbefälhafvare i Tyrolen och
Vorarlberg 1900, generaltruppinspek-tör 1908,
tjänstledig af hälsoskäl 1912. Efter österrikarnas
motgångar i Serbien fick E. jan. 1915 befälet på
krigsskådeplatsen å Bal-kanhalfön, men flyttades,
utnämnd till generalöfverste, till ledningen af
det österrikiska anfallet från Syd-Tyrolen mot
Venetien i maj s. å. Efter företagets uppgifvande
bibehölls E. vid högsta befälet öfver alla mot Italien
stående krafter, blef 1917 fältmarskalk och utöfvade
högsta ledningen äfven öfver det stora anfallet i
okt. s. å. Han afgick ur aktiv tjänst senare s. å.
C. O. N.
Eugéne Forcade [ö j än fårka’dj, pseudonym. Se Ludvig Filip 2.
*Eugeniahemmet. För hemmets asylafdelning
har, hufvudsakligen på bekostnad af fru Maria
Ekman, uppförts en särskild byggnad, bärande
hennes namn. Skyddslingarnas antal uppgår till
omkr. 200. Fondernas belopp, oafsedt fastighetsvärdet,
utgör omkr. 2,5 mill. kr. Drottning Viktoria är ordf.
V. A-t.
*Eugénie, exkejsarinna af Frankrike, dog 11 juli 1920
i Sevilla. Af litteratur rörande henne må ytterligare
anföras arbeten af L. A. Daudet (1912) och Fr. Loliée
(sv. öfv. 1918). De af Fleury utg. "Memoirs of the
empress E." (1920; sv. förvanskad öfv. s. å.) äro en
af honom efter bref och handlingar från Napoleon
HI:s tid verkställd kompilation, hvilken har
karakteriserats rent af som en förfalskning.
*Eugenie, fregatt, såldes 1919 i andra hand till
ett norskt rederi i Möss för att nyttjas till
logementsfartyg för arbetare.
Eugenik (af grek. eugenés, "väl boren", af god ras)
är ett af Galton infördt namn för den vetenskap och
den verksamhet, som i Skandinavien vanligen benämnas
rashygien (se d. o.).
Eugen Onegin [anjé-], mansroll (rysk landtjunkare,
hjärtekrossare; baryton) i Tjajkovskijs (se denne)
liknämnda opera med text efter Pusjkins (se denne)
versroman; uppf. i Stockholm f. g. 1903.
Eugnathidæ, zool. Se Holostei.
Eulaios, flod. Se Karun.
Eulenberg [å’jlen-], Herbert, tysk författare, f. 25
jan. 1876 i Miilheim, juris doktor, har utvecklat en
mycket frodig dramatisk alstring, som började med de
shakspereiserande Dogengluck (1898), Anna Walewska
(1899) och Miinchhausen (1900) och fortsatte med
bl. a. Leidenschaft (1901), Kunstler und Katilinarier
(1902), Ein halber held (1903), Kassandra (1904),
Blaulart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
