Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fabricius ... - *Fackförbund - *Fackförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
forladte Psyche, alla för solo, kör och orkester,
äfvensom a-capellakörer) samt instrumentalstycken. Han
var ordf. i Koncertforeningen (se Konsertföreningen,
sp. 803) och i Samfundet til udgivelse af seldre
dansk musik samt musikrecensent i "Illustreret
tidende".
E. F-t.
Fabricius, Knud Frederik Krog, son till den i
hufvudarbetet (sp. 1225) omnämnde Adam F., dansk
historiker, f. 13 aug. 1875 i Aarhus, blef 1906 filos,
doktor, 1909 underarkivarie i Kiksarkivet, 1916
professor i historia vid Köpenhamns universitet och
1918 inspektor (provst) vid Kegensen. F. är led. af
Det kongelige danske selskab for fædrelandets
historie og sprog. – Bland F:s skrifter märkas En
nordisk lensmands liv i det 15 :e århundrede (i
"Hist. tidskrift", 1904), Gotländske forhold under
Iver Akselsön Tot (i "Antikvarisk tidskr.", 1905),
den förträffliga skildringen af Skaanes övergång jra
Danmark til Sverige (2 bd, 1906), Griffenfeld (1910),
Kongeloven (1920) och Kollegistyrets gennembrud og
sejr 1660–1680 (i "Den danske centraladministration",
1921). F. har dessutom reviderat och till vår tid
fortsatt sin faders "Illustreret Danmarks historie
for folket" (2 bd, 1914-15) samt tillsammans med
L. F. la Cour utgett Danske stormcend (1912). I
dansk "Hist. tidsskrift", "Danske magazin"
m. fl. tidskrifter har han publicerat uppsatser och
utgett källskrifter till dansk historia samt utgett
bd 3 af Troels Lunds "Bakkehus og Solbjerg" (1922). I
"Dansk historisk fasllesforening" har F. verkat som
sekreterare och redaktör af "Fortid og nutid" 1914-19,
senare som ordförande. – F. är lifligt skandinaviskt
intresserad och har vid flera nordiska studentmöten
spelat en ledande roll.
E. N-nn.
Fabriksindustri. Se Industri.
*Fabrikslagstiftning. Yrkesfarekommittén (se
d. o.) sökte i sitt 1909 afgifna betänkande
skilja mellan fabriker och handtverk efter
antalet arbetare och (antalet hästkrafter) använd
maskinkraft. Denna osäkra gränslinje har i viss mån
följts vid bestämmandet af tillämplighetsområde
både för 1912 års arbetarskyddslag och 1919 års
åttatimmarslag (se Åttatimmarsdag). Begreppet
fabrikslagstiftning i socialpolitisk mening torde
numera ha ersatts med det alltmer omfattande
begreppet arbetarskyddslagstiftning, under hvilket
fabrikslagstiftningen i denna mening numera ingår. Se
därom Arbetarskydd. Suppl., Minderårig, Yrkesfara,
Yrkeshygien och Yrkesinspektion. Se f. ö. Industri
och därifrån hänvisade artiklar.
Fabriksolja. Se Olivolja.
*Facchinetti, oriktig form för Fachinetto.
Fachinetto [faki-], släktnamn för påfven Innocentius IX (se d. o.).
Fachoda, fransk namnform för Fashoda (se d. o.).
Fackattaché. Se Attaché. Suppl.
Fackeltåg. Se Fackla. Suppl.
Fackelväxter, bot., svenskt namn på fam. Lythraceæ.
*Fackförbund. I Sverige har under tiden efter
storstrejken 1909 uppstått ett icke ringa antal nya
fackförbund, hvarjämte en allmän omdöpning af de
gamla företagits. F. n. uppgår de större
fackförbundens antal till 44. Se vidare Fackförening. Suppl.,
sp. 715-716.
*Fackförening. Redan under åren närmast före
Världskriget undergick fackföreningsrörelsen i olika
länder väsentliga förändringar. Världskriget och de
därefter följande stora ekonomiska omhvälfningarna
ha gifvetvis ej heller lämnat denna rörelse oberörd.
Den omedelbara inverkan af kriget var otvifvelaktigt
ett försvagande af den fackliga arbetarrörelsen, i
synnerhet i de krigförande länderna, hvilket visade
sig särskildt i kraftig nedgång i organisationernas
medlemsantal, en naturlig följd af bl. a. de
vapenföres inträdande i arméerna. Men dessutom
medförde krigsförhållandena icke blott i de
krigförande länderna, utan äfven i de neutrala en
allmän tendens att söka utjämna tvisterna mellan
arbetare och arbetsgifvare och hålla s. k. borgfred
under de svåra tiderna. Om detta var fallet under
krigets första del, så inträffade en fullkomligt
motsatt rörelse under dess senare del och under den
högkonjunktur, som kännetecknade den närmaste tiden
efter krigets slut. Denna, senare starka uppåtgående
rörelse i fråga om fackföreningarnas medlemsantal,
har gjort sig gällande vid olika tidpunkter och i
olika grad i skilda länder, men den allmänna tendensen
är omisskännlig. Anledningen är uppenbar; det var
högkonjunkturen på arbetsmarknaden och möjligheten
att under konjunkturböljan med sammanslutningars
hjälp höja lönerna, som gjorde, att under denna,
liksom under alla andra högkonjunkturer, arbetarna
flockades in i organisationerna.
I England gick den fackliga arbetarrörelsen upp
ifrån omkr. 2 1/2 mill. medlemmar 1910 till öfver
4 mill. 1913. Kriget medförde till en början en
tillfällig tillbakagång, men redan 1915 och 1916
började siffrorna åter gå uppåt, och vid slutet af
1917 var medlemsantalet i de engelska fackföreningarna
5 1/2 mill. I början af 1920 beräknas medlemsantalet
i de engelska fackföreningarna till omkr. 8 1/2
mill. 1892 anses fackföreningsmedlemmarna ha utgjort
20 proc. af de vuxne manlige engelske arbetarna,
1920 omkr. 60 proc.
I Tyskland uppgick antalet fackföreningsmedlemmar
1910 till nära 3 mill.; 1913 hade denna siffra stigit
till 3 1/2 mill., men under kriget var nedgången ända
fram till 1917 mycket stor. I början af 1917 var
icke mer än omkr. 1 1/2 mill. kvar af fackföreningarnas
medlemsantal. Från denna tidpunkt gick det åter uppåt,
och vid slutet af kriget hade man nått en något högre
siffra än före krigets början. Sedermera skedde en
väldig ökning i medlemsantalet, så att under 1919
detta ökades från 3,8 mill. 1918 till icke mindre än
9 mill., och 1920 uppgick det till öfver 11 mill.
Den franska fackföreningsrörelsen har alltid varit
svag både till omfång och i organisationsafseende, men
också den har att uppvisa ett liknande kvantitativt
uppsving, så att antalet organiserade arbetare,
som under åren närmast före Världskriget var omkr. 1
mill., vid slutet af 1917 uppgick till 1 1/2 mill. och
vid slutet af 1919 till omkr. 2 1/2 mill.
I Amerika var fackföreningarnas medlemsantal vid
slutet af 1913 omkr. 2 3/4 mill.; efter 1916 växte
antalet ett par år med 1/2 mill. om året och efter
1919 ännu starkare, så att vid slutet af detta år de
organiserade arbetarna utgjorde 5 1/2 mill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
