Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fenicin ... - Fenkon - *Fennomani - *Fennoskandia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
769
Fenicin-Fennoskandia
770
fjärdedel af djurets totallängd, som kan uppgå till
24 m. På hufvudets främsta del finnas några styfva
hår. Färgen är svart å de öfre kroppsdelarna, hvit
å de undre. De flesta barderna äro gråsvarta. Norra
delen af Atlantiska oceanen samt Norra Ishafvet
äro denna hvals hemvist; vid Bohusläns kust
förekommer den tillsammans med sillstimmen. Dess
föda består både af plankton och af fisk. Sillhvalen
spelar en viktig roll i den norska hvalfångsten;
enligt uppgift är en stor sill-hval värd 2,500 kr.
L-e.
Fenicin. Se Indigopurpur.
Feniseca tarquinius, zool. Se Fjärilar, sp. 512.
Fenix, brandförsäkringsbolag. Se Brandförsäkring,
sp. 1469.
Fenkon, kem., är en i fänkålsolja och tujaolja
förekommande kamferart. Den är vid vanlig temperatur
flytande, men stelnar vid 5° och kokar vid 193°.
K. A. V-g.
*Fennomani. Under den politiskt upprörda period,
som i Finland följde efter nationalstrejken
1905, gjorde den finska rörelsen, gynnad af det
ganska allmänt rådande demokratiska tänkesättet,
fortsatta framsteg. L. Mechelin sade i ett
programtal, som han höll på finska i senaten 4
dec. 1905, att "vid protokollföringen det finska
språket skulle erhålla den ställning detsamma
tillkom såsom det öfvervägande flertalets af
befolkningen språk", hvilket innebar så godt som
en förklaring om finskan såsom det hufvudsakligen
officiella språket. Och Polytekniska institutet,
som varit svensk-språkigt, blef under inflytande
af chefen för handels- och industriexpeditionen
K. J. Ståhlberg under namn af Tekniska högskolan i
hufvudsak finskspråkigt. Me-chelins liberalism var
dock motbjudande för det gammalfennomanska partiet,
som jämte socialisterna föranledde hans afgång
på våren 1908. "Koalitionssenaten", som därefter
följde, blef ej långvarig, och generalguvernören Seyn
(1909-17) sköt under arbetet för ryskan de inhemska
elementen mera eller mindre å sido. Dock vann finskan
terräng inom tjänstemannakåren därigenom, att en mängd
lagtrogna tjänstemän afsattes (Yiborgs hofrätt 1913),
hvarefter de lediga platserna besattes med finnar.
Efter frihetskriget blef språklagstiftningen
ett ämne för representationens
öfverläggningar. Eege-ringsformen af 1919 fastställde,
att "finskan och svenskan äro republikens
nationalspråk", att "finska medborgares rätt att
hos domstol eller förvaltande myndighet i en sak
använda sitt finska eller svenska modersmål samt att
utfå expedition på detta språk skall tryggas genom
lag" samt att "den finskspråkiga och svenskspråkiga
befolkningens kulturella och ekonomiska behof skola
enligt enahanda grunder tillgodoses". Genom en
"språklag" af l juni 1922 bestämdes, att landet
komme att indelas i enspråkiga och tvåspråkiga
distrikt. Medborgare och kommun äro berättigade
att vid domstol eller annan statsmyndighet i en
sak använda sitt språk, finska eller svenska, och
att utfå expedition på detta språk. Om det "inre
ämbetsspråket", d. v. s. språket i de skrifter och
handlingar, som icke skola till enskild sakegare
lämnas eller begagnas i skriftväxling mellan
myndigheterna eller i ämbetsbok-föringen, stadgas,
att i enspråkiga distrikt ämbets-distriktets språk
skall användas och att i tvåspråkiga
Tryckt den 14/s 23
distrikt i sak, som uteslutande eller hufvudsakligen
rör enskild persons rätt eller fördel, dennas
eller, då de äro flera, flertalets språk skall
begagnas. Högre myndighet skall skrifva till lägre
myndighet på dess språk. Genom en förordning af
29 dec. 1922 bestämdes, att sökande till tjänst
i enspråkigt distrikt borde "fullständigt behärska
flertalets af inbyggarna i ämbetsdistriktet språk samt
därutöfver ha förmåga att förstå landets andra språk",
men, om ämbetsdistriktet är tvåspråkigt, "förmåga
att i tal och skrift använda landets andra språk". Af
statsrådet tillsatta examensnämnder skulle anställa
examina med tjänstemän i finska och svenska språken.
Den finska nationella utvecklingen fortgick och
blef på vissa håll, t. ex. hos agrarpartiet,
en nationalistisk hetsjakt mot allt svenskt i
landet. Ett privat finskt universitet grundlades
i Åbo 1922. En i riksdagen mot svenskt motstånd
antagen lag om ny-reglering af språkförhållandena
vid Helsingfors’ universitet stadfästes i
juli 1923 (se därom Helsingfors i Suppl.).
M. G. S.
’Fennoskandia, geol., geogr., ett 1898 af finländske
geologen V. Kamsay (se d. o., sp. 977) infördt namn på
de stora gamla fastlandskomplex i Europas nordvästra
del, som upptas af Norge, Sverige och Finland jämte
nordvästra Kyssland till en linje från Hvita hafvets
sydliga ända öfver Onega och Ladoga till Finska
viken. Detta område kallades lörr Baltiska skölden
(se d. o. Suppl.), men namnet F. vann genast burskap
och utträngde det äldre namnet. Samtidigt gjordes nya
synpunkter gällande, i följd af hvilka med det nya
namnet följde fördjupad insikt om detta områdes inre
samhörighet och gemensamma geologiska och geografiska
historia.
F. är ett gammalt denudationsområde, som ligger mycket
högt, omgifvet af yngre bildningar, delvis mycket
yngre, hvilka blifvit nedsänkta rundt omkring. Endast
i s. ö. har F. öfver näsen mellan Finska viken,
Ladoga, Onega och Hvita hafvet landförbindelse med
det öfriga Europa, eljest bildar hafvet öfverallt dess
gräns. Emellertid äro F:s stränder till öfvervägande
del bildade genom de förkastningar, som af skurit
detsamma och åstadkommit sänkning af kringliggande
trakter.
F:s geologiska byggnad och historia. Hufvudmassan
af F. har en mycket ensartad geologisk historia,
och endast obetydliga randzoner ha rönt väsentligen
afvikande öden. Detta af speglar sig också i
dess geologiska byggnad (se fig. l och Sverige,
pl. II). Stora delar af sydliga Norge, Sverige
och västra Finland upptas af till urberget hörande
bergarter, mest granitstockar och massiv af starkt
veckade gnejser. Därtill komma algonkiska bildningar,
delvis af rent sedimentärt ursprung, som dels
ligga spridda inne ibland urbergsområdena, dels,
särskildt i Finlands östligare delar, inta större,
mera samlade områden. Äfven kambriska och siluriska
bildningar finnas ganska rikligt inom F., mest v. om
Östersjön, under tämligen olikartade tektoniska
förhållanden. Yngre bildningar än silur förekomma
endast sparsamt, såväl sediment som eruptiv. Kedan
under den algonkiska tiden hade inom F:s område
intensiva bergskedjeveckningar egt rum, hvilka
t. ex. metamorfoserat och veckat västra Sveriges
järngnejsformation och i densamma veckat in Dals-
35 b., S. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
