- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 35. Supplement. Cambrai - Glis /
775-776

(1923) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Fennoskandia - *Fenol - Fenolkarbonsyror - *Fenologi - Fenomobil - Fenotyp - Fenouil d’Italie - *Fenton - *Fenwick - Fenyl-dihydroxi-kinolin - Feoforbin - Feofytin - *Féraudy, M. M. de - Ferber, Ferdinand - *Ferdinand I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

775

Fenol-Ferdinand

776

perioden, karta fig. 2, sp. 388, och kartan, fig. 3,
till art. L i t o r i n a h a f v e t, sp. 796,
där dessa hafs isobaser gå tämligen parallellt med
F:s gränser.

F:s förhållande till det öfriga Europa. I ö. och
s. ö. gränsar F. till den stora ryska plattan,
som väsentligen består af sedimentära aflagringar
af olika ålder med i hufvudsak horisontellt läge. I
ö. är gränsen betingad af förkastningar, från Hvita
hafvet och Onega till Ladoga, medan från Ladoga
åt v. och s. v. kambrosiluriska bildningar normalt
öfverlagra det fennoskandiska urberget. Längs Finska
vikens södra kust finnes en glintlinje (se d. o.) af
kambrisk-siluriska bildningar, stupande svagt mot
s. och s. ö., hvilka sedan fortsättas öfver Dagö och
ösel samt Gottland och Öland, medan på Kalmar sunds
fastlandssida kambrisk sandsten normalt öfverlagrar
urberget. Strängt taget skulle F:s sydöstra gräns mot
den ryska plattan gå genom Finska viken västerut,
s. om Ålandsöarna och därifrån i en båge åt s. och
s. s. v. ned genom Kalmar sund.

F:s randzoner. Den nordväst-sydöstliga
förkastningszon, som i Skåne och på Bornholm
utgör F:s gräns mot s. v., har också på den
nordtyska slätten kunnat följas genom resultaten
af djupborrningar. N. ö. om denna zon (se kartan)
ligga mesozoiska lager så godt som orubbade, och
landet hör tydligen till den ryska plattan. Ända ned
i Polen har man kunnat följa brottzonen i berget Lysa
Göra, som utgör en horst af paleozoiska bergarter,
hvilken höjer sig öfver den mesozoiska plattan
i n. ö. Denna förkastningszon, som kan följas
omkr. 900 km. från nordvästra Skåne till Lysa Göra,
utgör sålunda gränsen mellan den ryska plattan med
nästan orubbade horisontella sedimentlager och den
saxoniska skolian, nord tyska slättens mosaiklandskap,
där genom system af förkastningar, af hvilka det i
n. v. till s. ö. gående är det viktigaste, berggrunden
är uppdelad i smala strimmor, som förskjutits i
förhållande till hvarandra och sålunda bilda ett
trappstegslandskap, som omväxlar med horstar och
grafsänkor. Denna saxoniska skolla gränsar i s. och
v. mot resterna af Variskiska bergskedjan (se d. o.),
som veckades upp i paleozoisk tid och af hvilken
ruinerna finnas kvar i västra Europa, och i n. v. höra
Jylland och Danska öarna (utom Bornholm) dit. Skulle
man draga gränsen skarpt, finge också den del af
Skåne, som ligger s. v. om Eomeleåsen, räknas till
saxoniska skolian. I Kattegatt och Skagerak begränsas
F. af unga brottlinjer (den talrika förekomsten af
jordskalf i dessa trakter, t. ex. 23 okt. 1904, talar
äfven därför), delvis yngre än krit-perioden. Den
djupa Norska rännan utanför Norges sydvästkust är
också tydligen af tektoniskt ursprung. Den nordliga
kusten af F. fanns redan under mesozoisk tid, och
på Andön i Yesteraalen finnas genom förkastningar
nedsänkta i de äldre bildningarna yngre sediment från
yngsta delen af jura-perioden och äldsta delen af
kritperioden; dessa bildningar äro såväl marina som
limniska, och äfven obetydligt af stenkol förekommer
där. Att under dessa skeden af den mesozoiska tiden
en hafs-förbindelse gått n. om F., visas af den nära
faunisti-ska öfverensstämmelse, som råder mellan
vissa marina bildningar i s. k. boreal utbildning från
yngsta j uran och äldsta kritan i nordöstra Kyssland
och nordöstra England. - Se V. Ramsay, "Geologiens

grunder" (2:a uppl. 1913), och A. G. Högbom,
"Fennoskandia" (Heidelberg, 1913). K. A. G.

* Fen öl framställes numera äfven
syntetiskt, genom smältning af bensolsulfonsyrans
natriumsalt med kaustikt natron. Fenol utgör
råmaterial för framställning af läkemedlet
salicylsyra, sprängämnet pikrinsyra m. m. samt
används jämte andra fenoler numera äfven för
framställning af konsthartset bakelit (se
d. o. Suppl.). - Bland enato-miga fenoler, som i
följd af sina antiseptiska egenskaper fått medicinsk
användning, märkas k r e s o l och n a f t o l (se
dessa ord). K. A. V-g.

Fenolkarbonsyror, kem., kallas sådana organiska
föreningar, som äro på samma gång fenoler (se d. o.,
sp. 44) och karbonsyror (se d. o.). De innehålla
således en eller flera hydroxylgrupper, OH, och en
eller flera grupper C02 H, bundna vid en aromatisk
radikal. Till de viktigaste fenolkarbon-syrorna
höra salicylsyra, protokateku-s y r a och gallussyra
(se dessa ord). Jfr D e p s i d e r. Suppl.

* Fen ologi. Omfattande fenologiska iakttagelser
utfördes under 1800-talets senare hälft af H. von
Post.

Fenomobil. Se Automobil. Suppl., sp. 386.

Fenotyp (af grek. fdifnestha/i, synas, ha utseende af,
och typ, se d. o.), Hol. Se Ärftlighet, sp. 1251.

Fenouil dltalie [fono’j ditali], fr. Se Fänkål. Suppl.

*Fenton är numera införlifvadt med Stoke-on-Trent.

’Fenwick, Ch., dog 20 april 1918.

Fenyl-dihydroxi-kinolin, farm.med. SeOrexin.

Fenyl-kinolin-karbonsyra, farm. med. Se A t o-f a
n. Suppl.

FeofOPbm, kem. Se Klorofyll.

Feofytln, kem. Se K l o r o f y 11.

*Féraudy, M. M. de, gästade Stockholm mars 1921 och
vann utomordentligt erkännande för sitt psykologiskt
fördjupade, äkta mänskliga utförande af klassiska
och moderna roller af allvarlig läggning: Harpagon,
den gamle Poirier i Augiers "Klädeshandlaren och
hans måg", Lechat i Mirbeaus "Les affaires sont les
affaires", Donnat i Curels "La nou-velle idole" m. fl.

Ferber [farbar], Ferdinand, fransk militärflygare,
flygplanskonstruktör och författare, f. 8 febr. 1862,
d. genom olyckshändelse vid flygning 22 sept. 1909
vid Boulogne-sur-mer, blef officer vid artilleriet
1882 och kapten 1893. Från 1898 egnade han sig åt
aviatiken, blef kommenderad till luftseglingsskolan
i Chalais-Meudon, konstruerade glidflygplan och
utförde flera lyckade glidflygningar, de första
i Frankrike. 1903 konstruerade han sitt första
motorflygplan (ett biplan), efter hand följ dt
af flera andra. Under det antagna namnet de Rue
deltog han 1908 och 1909 med framgång i ett flertal
flyg-täflingar och gjorde sig särskildt bemärkt som
uthållighetsflygare. F., som var en förgångsman på
militärflygningens område, utgaf flera uppmärksammade
arbeten om flygning, bl. a. Les progrés de Vaviation
par le vol plané (1904), Pas å pas, saut å saut,
vol å vol (1906), Les calculs (1907), L’aviation,
de créte å créte, de ville å ville, de continent å
continent (1908). H. J-dt.

’Ferdinand l, furste, från 1908 konung af Bulgarien,
lyckades i sin inre politik genom skickligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:09:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfco/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free