Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upproret" öfvervunnits, framstod som en af
det oafhängiga rikets hufvuduppgifter det
slutliga preciserandet och utvecklandet af dess
på Regeringsformen af 1772 och Förenings- och
säkerhetsakten af 1789 hvilande författning. Efter en
växlingsrik och jämförelsevis häftig författningskamp
antogs 21 juni 1919 af landtdagen en Regeringsform
för F., som 17 juli s. å. vann den efter frihetskriget
af landtdagen tillsatte riksföreståndarens sanktion.
I. Område och statsborgarskap. I § 1 R.
F. uttalas grundsatsen, att F. är en suverän republik
(om republikens statsområde se ofvan, sp.
802). Rikets höghetsrätt öfver vissa af dess områden
är i några afseenden inskränkt genom folkrättsliga
bestämmelser. Ang. hithörande stadganden i
konventionen af 20 okt. 1921 om Ålandsöarnas
icke-befästande och neutralisering se Åland, sp.
995 (äfven i Suppl.). Den rätt till själfstyrelse,
som medgetts åt landskapet Åland, är ställd under
Nationernas förbunds garanti. I fredsfördraget med
Ryssland i Dorpat 14 okt. 1920 har F. förbundit sig
att iakttaga vissa inskränkningar med afseende på
militära anläggningar och åtgärder i Petsamo och dess
territorialvatten, å det s. k. Karelska näset samt å
Ladoga och i denna sjö utmynnande floder. Åt Ryssland
ha därjämte dels fiskerätt i F:s territorialvatten i
Norra ishafvet, med motsvarande förmån för F. i ryskt
territorialvatten där, dels ock fri transiteringsrätt
öfver Petsamo till Norge och åter tillförsäkrats.
Finländskt statsborgarskap tillkommer enhvar, som
är född af finländska föräldrar, så ock kvinna af
främmande nationalitet, hvilken ingått äktenskap
med finländsk man. Medborgare i annat land kan af
presidenten antas till finländsk medborgare, därest
han 1) eger god frejd, 2) under de fem närmast
föregående åren utan afbrott varit bosatt i F., 3)
är i stånd att försörja sig och sin familj samt 4) är
eller genom antagande till finländsk medborgare blir
fri från sina förpliktelser som medborgare i annat
land. Hustru och omyndiga barn till den, som antas
till finländsk medborgare, följa mannen och fadern
åt. Naturaliserad medborgare är icke i alla afseenden
likställd med infödd; han är bl. a. ej behörig att
väljas till republikens president eller utses till
minister. Statsborgarskapet förloras därigenom, att
den, som utvandrat och "satt sig alldeles neder att
bygga och bo under främmande herrskap", af republikens
president på ansökan befrias från sin trohetsplikt mot
riket. Hustru till den, som utvandrar, förlorar sin
medborgarrätt jämte mannen, minderåriga barn däremot,
endast om de medfölja fadern utrikes; de kunna dock
inom ett år efter myndigblifvandet återvända och
erhålla då ånyo finländskt statsborgarskap. Kvinna
förlorar sitt statsborgarskap genom gifte med
utländsk man.
II. Statens organisation. I § 2 R. F. utsäges,
att statsmakten i riket tillkommer folket, som
företrädes af riksdagen, samt fastslås, att den
lagstiftande makten utöfvas af riksdagen i förening
med republikens president, att högsta verkställande
makten är uppdragen åt republikens president och
att jämte denne för statens allmänna styrelse skall
finnas ett statsråd, bestående af statsministern och
nödigt antal ministrar, samt att domarmakten utöfvas
af oberoende domstolar. Om statsmyndigheternas
organisation innehåller R. F. vissa allmänna
bestämmelser; den är i öfrigt fastställd dels i lag, dels
i förordning.
Riksdagens sammansättning och verksamhetsformer
regleras alltjämt af Landtdagsordningen af 20 juli
1906. Bland senare i denna vidtagna ändringar må
nämnas, att riksdagen numera utan särskild kallelse
sammanträder till lagtima session 1 febr. och själf
besluter om sessionens förkortande eller förlängning
utöfver den normala tidsperioden 120 dagar, att
ärenden, som icke slutbehandlats vid en session,
öfverföras till följande och erfordra nytt initiativ
endast där till följd af val ny lagstiftningsperiod
vidtar samt att interpellationsinstitutet detaljeradt
reglerats i landtdagsordningen. Antalet medlemmar
i riksdagens stora utskott har minskats till 45. Om
de betydelsefulla ändringar, som vidtagits i fråga
om skatte- och anslagsfrågors behandling, se nedan
sp. 826.
Presidenten, som bör vara infödd finländsk medborgare,
utses genom medelbara val för 6 år i sänder; omval
är ej förbjudet. Det år hans mandat utgår väljas
15 och 16 jan., i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med föreskrifterna om riksdagsmannaval, 300
elektorer, hvilka därpå 15 febr. sammanträda under
statsministerns presidium för val af president. Valet
sker med slutna sedlar. Om ingen i första omgången
erhåller absolut majoritet, anställes nytt val,
och om ej heller då absolut röstöfvervikt för
någon af kandidaterna ernås, ytterligare ett val
mellan de två kandidater, som vid andra valet
erhållit de flesta rösterna. Falla rösterna därvid
lika, afgör lotten. (Jämlikt ett i R. F. ingående
undantagsstadgande har rikets förste president valts
af riksdagen.) Vid ämbetstillträdet (1 mars det år
valet försiggått) afger presidenten inför riksdagen
en högtidlig försäkran, att "redligt och troget
iakttaga och upprätthålla republikens konstitution
och lagar samt efter all sin förmåga befrämja det
finska folkets välfärd". Presidentens beslut fattas
i statsrådet på föredragning af vederbörande minister
och skola, för att bli gällande, underskrifvas af den
minister, som föredragit ärendet. Från denna regel ges
dock några undantag. Sålunda eger presidenten utan
ministers kontrasignation infordra upplysningar af
chefer eller styrelser för ämbetsverk och allmänna
inrättningar, låta anställa inspektioner äfvensom
förordna om åtal inför riksrätt mot statsrådets
medlemmar. Om föredragning af militära kommandomål och
utnämningsärenden samt kontrasignation af presidentens
beslut i sådana ärenden är särskildt stadgadt
(förordn. 8 sept. 1919). Angår presidentens beslut
statsrådet i dess helhet, kontrasigneras det af en
tjänsteman vid statsrådet. Vid förfall för presidenten
utöfvas hans åligganden af statsministern. Om
förfallet är bestående, skall val af ny president
snarast möjligt anställas, och den nyvalde tillträder
då sitt ämbete omedelbart efter valet. Presidenten
är för sina ämbetsåtgärder ansvarig, endast om de
innefatta högförräderi eller landsförräderi. Åtal för
sådant brott skall, om riksdagen med tre fjärdedels
majoritet beslutit dess anställande, utföras af
justitiekansler inför Högsta domstolen. Beslut af
presidenten, hvilka befinnas strida mot lag, få,
äfven då han trots statsrådets hemställan om beslutets
ändring vidhåller det, icke af statsrådet befordras
till verkställighet; strider beslutet mot grundlag,
bör minister vägra kontrasignation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
