Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gifvetvis sin största betydelse med afseende på de
oafsättlige domarna.
Garantier och ansvarsbestämmelser. Tillsynen
öfver lagarnas efterlefnad vid domstolars
och öfriga myndigheters verksamhet handhafves
enligt R. F. förutom af justitiekansler äfven
af en af riksdagen för ett år i sänder utsedd
justitieombudsman. Om hans befogenheter se
Justitieombudsman i Finland. Suppl. – Som
yttersta garanti mot missbruk af befogenheter från
statsrådets sida tjänar, utom dettas politiska
ansvarighet inför riksdagen, dennas rätt att
granska lagenligheten af statsrådsmedlemmarnas
och justitiekanslerns ämbetsåtgärder (lag därom
25 nov. 1922). Denna riksdagens granskningsrätt
utöfvas främst af dess grundlagsutskott, men
anmärkningar kunna framställas äfven i annat
utskott eller i riksdagens plenum. För tillsynen
af statsförslagets iakttagande har riksdagen ett
särskildt organ, statsrevisorerna. De äro 5 till
antalet och utses för ett år åt gången af riksdagen
genom proportionella val. Deras granskningsplikt
gäller ej blott lagenligheten af statens hushållning,
utan äfven dennas ändamålsenlighet. I till riksdagen
afgifven berättelse anföra de sina iakttagelser och
anmärkningar. Göres inom riksdagen af 5 riksdagsmän
hos talmannen skriftlig anmärkning mot statsrådsmedlem
eller justitiekansler eller finner annat utskott än
grundlagsutskottet skäl till anmärkning förekomma,
hänskjutes ärendet till grundlagsutskottet. Sedan
detta, efter vederbörandes hörande, af-gett sitt
utlåtande, eger riksdagen besluta, om åtal skall
anställas eller frågan få förfalla. Forum för åtal
är riksrätt, hvilken består af Högsta domstolens
president som ordf. samt som ledamöter presidenten
i Högsta förvaltningsdomstolen, samtliga
hofrätters presidenter och en professor i lagfarenhet
(utsedd, jämte suppleant, af juridiska fakulteten
vid Helsingfors universitet för tre år bland dess
medlemmar) samt vidare 6 af riksdagens exekutorer
för 3 år jämte nödigt antal suppleanter genom
proportionella val utsedda ledamöter. Riksrätten
tillämpar vid anhängiggjordt åtal allmän lag; dock
kan af statsrådsmedlem eller justitiekansler ansvar
utkräfvas, endast om tjänstefelet innebär, att han
bidragit till eller befordrat uppenbar olaglighet
eller missbrukat sin tjänsteställning till uppenbar
skada för landet eller vidtagit eljest tydligen
lagstridig ämbetsåtgärd. Efter riksrätts dom må nåd
beviljas endast på framställning af riksrätten. –
Öfriga ämbets- och tjänstemän inom förvaltningen
ansvara för fel i tjänsten inför ordinarie
domstol. Lagligheten af förvaltande myndigheters
beslut kan därjämte i förvaltningsrättslig
process underkastas pröfning under domaransvar. De
förvaltningsrättsliga besvärsmålen pröfvas i högsta
instans af Högsta förvaltningsdomstolen, som härvidlag
efterträdt Senatens ekonomidepartement.
Språk- och nationalitetslagstiftning. Jämlikt
stadgandet i R. F. äro finska och svenska rikets
nationalspråk. R. F. förutsätter stiftande af lag,
däri finländsk medborgares rätt att hos domstol eller
förvaltande myndighet i sin sak använda sitt finska
eller svenska modersmål samt utfå expedition på detta
språk skall tryggas genom lag, med beaktande af, att
landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings
rätt enligt enahanda grunder tillgodoses. Därjämte
föreskrifves i R. F., att lagar och
förordningar, regeringens propositioner till riksdagen
samt riksdagens svar, framställningar och öfriga
skrifvelser till regeringen affattas på finska och
svenska språken. Förutom att R. F. innehåller det
skydd för de två befolkningsgruppernas intressen med
afseende på språket, som dessa stadganden innebära,
söker R. F. genom stadgandet, att den finskspråkiga
och svenskspråkiga befolkningens kulturella och
ekonomiska behof skola af staten enligt enahanda
grunder tillgodoses, jämväl förebygga ojämn behandling
från statens sida af de två befolkningsgrupperna i
öfrigt. Sistberörda stadgandes betydelse synes dock
vara i främsta rummet politisk, icke juridisk. R. F:s
principiella stadganden om nationalspråkens ställning
ha vidare utvecklats genom två lagar af 1 juni 1922:
språklagen och lagen om den språkkunskap, som skall
af statstjänsteman fordras. Språklagen indelar
ämbetsdistrikten och kommunerna uti enspråkiga
och tvåspråkiga, beroende af befolkningens språk
inom ämbetsdistriktet eller kommunen. Tvåspråkigt
är ämbetsdistrikt, som omfattar endast 1 kommun,
samt kommun, om antalet af dem inom kommunen,
som tillhöra den andra språkgruppen, utgör 10
proc. eller mera af kommunens folkmängd. Städerna
Helsingfors, Åbo och Vasa äro tvåspråkiga, oberoende
af den mindre språkgruppens storlek. Ämbetsdistrikt,
som omfattar flera kommuner, är tvåspråkigt, om i
detsamma ingår någon tvåspråkig kommun eller någon
kommun med annat språk än flertalet af kommunerna,
dock sålunda, att län, i hvilket mindre än tiondelen
af kommunernas antal utgöres af tvåspråkiga
eller enspråkiga kommuner med mindretalets
språk, är tvåspråkigt endast beträffande dessa
kommuner. Domstols och annan statsmyndighets inre
ämbetsspråk är, där ämbetsdistriktet är enspråkigt,
distriktets språk och, ifall detta är tvåspråkigt,
flertalets af befolkningen inom ämbetsdistriktet
språk, dock med vissa undantag. I enlighet härmed
är det inre ämbetsspråket för statsrådet och de
centrala ämbetsverken, hvilka äro tvåspråkiga
med finska som flertalets språk, med antydda
undantag finskan. Sakegare åter är berättigad
att vid domstol och annan statsmyndighet använda
sitt språk, finska eller svenska. Detta gäller
dock endast finländska medborgare och inhemska
juridiska personer. Utlänningar böra i skrift använda
distriktets språk, vid muntlig förhandling må tolkning
ske. I enspråkigt distrikt utges expedition endast
på distriktets språk, men i fall, då sakegare vore
berättigad att i tvåspråkigt distrikt utfå expedition
på det andra språket, bör på begäran till expeditionen
fogas laggill öfversättning. I tvåspråkigt distrikt
utfärdas expedition på sakegarens eller, om de äro
flera, de fleste sakegarnas språk, dock med vissa
undantag. Lagberedningens lagförslag och tryckta
betänkande böra affattas på finska och svenska
språken; af särskildt tillsatta statskommittéer
utarbetade lagförslag, så ock, därest betänkande
utges i tryck, hufvuddragen af motiven skola af
ges jämväl på hvartdera språket. För erhållande af
sådan statstjänst, som förutsätter vid universitet
eller högskola aflagd slutexamen, erfordras, med
vissa undantag, att sökanden ådagalagt, att han
fullständigt behärskar flertalets af befolkningen
inom ämbetsdistriktet språk och, om distriktet är
tvåspråkigt, jämväl eger förmåga att i tal och skrift
använda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
