Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lots-, tull- och postflagga föres handelsflaggan
med följande tecken i öfre inre fältet (förordn. 13
sept. 1918). Lotsflaggan: Finlands vapen inom en
svart roderratt; tullflaggan: Finlands vapen mellan
två hvarandra skärande merkuriistafvar; postflaggan:
två hvarandra skärande gula svartkantade posthorn.
O. B-n.
Historia. L. Mechelin ville som ledare för
F:s styrelse genomföra vidtomfattande reformer,
men stötte på motstånd såväl från partierna i den
nyskapade enkammaren, hvars språk till hufvuddel var
finska, som från riksstyrelsen i Petersburg. På våren
1908 framställdes mot hans styrelse i landtdagen
interpellationer, emedan den, som det hette, ej
tillräckligt bevakat F:s intressen mot Ryssland och
visat efterlåtenhet i fråga om det lägre folkets
bästa. Fennomanerna afhöllo sig från omröstningen,
hvarigenom socialisterna vunno majoritet. Mechelin och
andra senatorer togo med anledning af landtdagens
ogillande votum afsked 4 juni 1908. Samtidigt
återupptogos angreppen mot F:s lagliga författning af
Stolypin, sedan 1906 rysk ministerpresident. Den efter
storstrejken tillsatte moderate generalguvernören,
geheimerådet N. Gerhard, fick afsked (febr. 1908),
och hans efterträdare, general K. Böckmann, afgick
s. å., hvarefter (nov. 1909) till generalguvernör
utnämndes general Fr. A. Seyn, som stått Bobrikov
nära. 2 juni 1908 fastställde monarken ett förfogande
af ryska ministerrådet, enligt hvilket finländska
angelägenheter, innan de föredrogos för monarken,
skulle behandlas i ministerrådet samt därpå föredragas
inför regenten i närvaro af premiärministern och
vederbörande fackminister. Ryska ministerrådet
blef sålunda en öfverordnad myndighet i F:s
angelägenheter, hvarvid öfver hufvud finländska
angelägenheter, icke blott sådana, som kunde
räknas till den s. k. rikslagstiftningen, lades
under riksrådet. 30 juni 1910 utfärdades på ryskt
initiativ en förordning, som bestämde, att lagar och
författningar rörande F., så framt det ej anginge
enbart F:s inre angelägenheter, skulle behandlas
i riksduman, riksrådet och ministerrådet i den i
riket gällande lagstiftningsordningen. Finländska
landtdagen, från hvilken för sådana frågor duman och
riksrådet skulle förstärkas med några medlemmar,
hade endast att ge utlåtande. Efter Mechelinska
senatens afgång bildades en koalitionsregering,
ledd af professor Edvard Hjelt, som dock redan
1909 afgick, åtföljd af sina kolleger. Intet parti,
ej ens det gammalfinska, som i det längsta hoppats
att genom eftergifter vinna tillmötesgående, ville
numera besätta platserna i senaten. På hösten 1909
bildades dock en ny senat, till hvilken "hel"- eller
"half"-ryssar inkallades. Ordf. i ekonomidepartementet
blef general Vladimir Markov, som 1913 utnämndes till
ministerstatssekreterare och då i senaten efterträddes
af M. Borovitinov. Landtdagen protesterade, men
upplöstes gång på gång. Efter mordet på Stolypin
1910 följde som ministerpresident i Petersburg
Vl. Kokovtsov, som i de finländska angelägenheterna
följde samma väg som företrädaren. En mängd öfvergrepp
skedde. Finländska lotsverket förvandlades till en
rysk inrättning (febr. 1912), och de i massa afgångne
lotsarna ersattes med ryssar. Kejsaren gaf sitt bifall
till, att socknarna Kivinebb och Nykyrka i Viborgs
län skulle komma att skiljas från F. och förenas med
Ryssland, en åtgärd, som dock icke genomfördes. I
riksduman framlades bl. a. lagförslag om ryska
medborgares rättsliga likställande i F. med finländska
medborgare; tillika fastställdes en ny straffprocedur
med rysk domstol och godtyckliga straff för de
tjänstemän, som hindrade lagens tillämpning. Lagen
godkändes af duman och riksrådet på Kokovtsovs
yrkande. Då Viborgs hofrätt understödde motståndet mot
denna s. k. likställighetslag, grep generalguvernören
Seyn till en åtgärd utan motstycke. Tjänstemännen i
Viborgs hofrätt afskedades, med undantag af den i
målet skiljaktige presidenten, och ställdes inför
rätta i Petersburg, där de dömdes till fängelse
och andra straff (1913). Äfven andra tjänstemän, i
synnerhet vid magistraterna, träffades till följd af
likställighetslagen af förföljelseåtgärder. I skolorna
ökades betydligt undervisningstimmarna i ryska.
När Världskriget 1914 utbröt, förklarades F. i
belägringstillstånd, men dess ungdom rycktes ej in
i kriget, till följd af att den finländska armén
blifvit upplöst. Tyska flottan i Östersjön afskar
handelsförbindelserna, men någon affärspanik
uppkom icke. Kapitaltillgången ökades genom
ryska kronans utgifter för fästningsarbeten och
andra krigsbehof. Angreppen mot F:s författning
fortgingo. Sålunda stadfäste kejsaren 16 nov. 1914
ett program, som angaf hans vilja att fullkomligt
sammangjuta F. med Ryssland. Landtdagsval förrättades
visserligen 1916, men den nyvalda landtdagen fick
ej sammanträda. Förföljelserna mot enskilda personer
fortsattes. P. E. Svinhufvud (se d. o. 2) fördes som
deporterad till Sibirien. På akademiskt håll, bland de
s. k. aktivisterna, uppkom därvid tanken på väpnadt
motstånd. I Stockholm organiserades "den finländska
frihetsrörelsens utlandsdelegation". I Berlin bildades
likaledes en finländsk sammanslutning. I Sverige
var man ej villig att tillmötesgå finländarna,
men i Tyskland möttes de af större sympati. Tyska
regeringen beslöt i jan. 1915 på anhållan att för
finländare anordna en kurs i militär utbildning, som
förlades till öfningsfältet Lockstedter Lager nära
Altona, där 200 finländare skulle emottagas. Denna
kurs fick senare en rent militärisk ordning, och
antalet deltagare ökades, så att det steg till 1,000
à 2,000 man. Den finländska truppen fick namnet
"Preussiska jägarbataljonen 27" och förlades till
Kurland, där finländarna till en början deltogo i
krigshändelserna på Rigafronten, men senare placerades
i Libau för studier och förberedelse till framtida
tjänst i Finland.
Ställningen förändrades genom ryska revolutionen
och Nikolaus II:s tronafsägelse, 15 mars
1917. 17 mars utbröt det revolutionära våldet
inom den ryska militären i Helsingfors, där en
mängd ryska officerare mördades. Soldat- och
arbetarråd tillsattes af soldaterna. Den radikala
bolsjevikiska riktningen var från början rådande,
särskildt bland marinsoldaterna. Frågan om högsta
makten i F. kom nu upp. Aktivisterna ville skapa ett
själfständigt F., socialisterna sympatiserade med
de ryske bolsjevikerna, men massan af de borgerlige
ville åtminstone tills vidare erkänna den i Petersburg
bildade provisoriska regeringen, hvilken ansåg sig som
F:s herre. En af den 1916 valda landtdagen tillsatt
borgerlig delegation utsåg en nämnd, som jämte några
representanter för socialisterna afreste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
