Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Finland - Finlands advokatförbund - Finlands allmänna jägarförbund - Finlands allmänna läkarförbund - Finlands frihetskors och frihetsmedalj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
understöddes motståndet mot Ryssland af frivilliga
från F., men regeringen afhöll sig från direkt
deltagande. Fred slöts med Ryssland i Dorpat 14
okt. 1920, hvarvid F:s och Rysslands gränser förblefvo
oförändrade, med undantag af, att Ryssland till
F. afträdde området Petjenga (fi. Petsamo), beläget
vid Norra ishafvet n. om Enare sjö med ständigt
isfri hamn, samt en del af Fiskarhalfön. Ryssland
behöll ryska Karelen, men tillerkände invånarna där
"kulturautonomi", ett löfte, som icke uppfylldes,
hvaröfver F. (1923) klagade hos Nationernas förbund
(se vidare Karelen. Suppl.). Tvisten med Sverige
om Åland (se d. o., sp. 993–996) bragtes till slut
genom Nationernas förbunds resolution af 24 juni
1920 om, att Åland borde stå under F:s politiska
suveränitet, dock med vissa internationella garantier
för bevarandet af dess språk och upprätthållandet
af dess militära neutralitet. I dec. 1920 erhöll
F. inträde i Nationernas förbund.
Det stora antal fångar, som tagits under frihetskriget
(omkr. 70,000–80,000), ingaf bekymmer. Under
vistelse i koncentrationsläger sjuknade och afled
en icke ringa del, hvilket delvis berodde på de
tryckande lifsmedelsförhållanden, som rådde i landet
under kriget och närmast därefter. Socialisterna
yrkade ifrigt på fångarnas frigifning, och i
själfva verket genomfördes gång på gång ganska
vidsträckta benådningar, men socialisterna voro
ej till freds, utan begärde utfärdande af allmän
amnesti. Det ekonomiska och finansiella läget var
också oroväckande. De gamla skatterna måste höjas
för att bestrida de genom styrelsens omgestaltning
växande utgifterna. Affärsverksamheten var i
tynande, bl. a. till följd af att handeln på
Ryssland afbrutits; dock lyckades man hastigt
nog finna nya afsättningsorter. Myntvärdet var i
hastigt sjunkande, men stadgades 1922 på grund af
aktiv handelsbalans betydligt och tyckes 1923 ha
vunnit en tillfredsställande stabilitet. Riksdagens
lagstiftande verksamhet afsåg väsentligen att
förbättra de lägre folkklassernas läge. Bland af
riksdagen antagna lagar må nämnas "Lex Pulkkinen",
icke stadfäst, som är riktad mot sågverksbolagens
jordförvärf, och "Lex Kallio", som berättigar
expropriation af jord till förmån för obesuttna
(om "Lex Kallio" se ofvan, sp. 804). Riksdagsvalen
i juli 1922 gåfvo som resultat: samlingspartiet
35, framstegspartiet 15, svenska folkpartiet 25,
agrarerna 45, socialdemokraterna 53 och kommunisterna
27. Det socialdemokratiska partiet hade kort förut
sprängts därigenom, att dess radikala fraktion bröt
sig ut under namn af kommunister och trädde i nära
förbindelse med sovjetregeringen i Ryssland.
Litt.: J. A. Törngren, "Till frågan om
rikslagstiftningen" (1909), Th. Rein, "Leo Mechelin"
(1915), B. Estlander, "Elva årtionden ur Finlands
historia" (2 bd, 1919–21), G. Landtman, "Finlands
väg till oafhängighet" (1919), "Med lagen och
svärdet. Kring svenska studenters insats i finländsk
politik" (s. å.), Edvard Hjelt, "Från händelserika år"
(2 bd, 1919–20), Konni Zilliacus, "Från ofärdstid
och oroliga år" (2 bd, 1919–20), R. von der Goltz,
"Krigsminnen från Finland och Balticum" (2 bd, 1920),
"Finlands frihetskrig år 1918", utg. af Kommittén för
frihetskrigets historia (1921 ff.; ännu ej afslutadt),
"Finlands frihetskrig skildrat av deltagare, under redaktion av
Kai Donner, Th. Svedlin, Heikki Nurmio" (1921
ff.; ännu ej afslutadt), Axel Lille, "Den svenska
nationalitetens i Finland samlingsrörelse" (1921),
och M. G. Schybergson, "Finlands politiska historia
1809–1919".
M. G. S.
Finlands advokatförbund, stiftadt 24 mars 1919,
har till uppgift att verka för advokatväsendets
utveckling och advokatståndets anseende samt att
öfvervaka medlemmarnas verksamhet. I sistnämnda
afseende kan styrelsen afgöra tvistigheter mellan
förbundsmedlem och hans hufvudman samt eger en
viss disciplinär myndighet öfver sina medlemmar.
Förbundet har afdelningar i landsorten (11 år 1922).
S. å. var antalet led. 312. Det utger sedan 1920
månadstidskriften ”Defensor legis” med text på
svenska och finska.
T. C.
Finlands allmänna jägarförband stiftades 1921
i syfte att verka för jaktens och jaktvårdens
höjande. Medlemmar af förbundet äro jakt- och
jaktvårdsföreningar samt dess heders- och
korresponderande led. I spetsen för förbundet står
en på lifstid vald hederspresident, som är ordf.
vid jägarmötena. Vid dessa företrädas de anslutna
föreningarna af 1–3 pers., beroende af föreningens
medlemstal; rösträtt tillkommer äfven de
enskilda led. och den på 3 år valda
niomannastyrelsens medlemmar. Föreningarna erlägga
årsafgift till förbundet.
T. C.
Finlands allmänna läkarförbund, stiftadt 28
febr. 1910, har till uppgift att sammansluta
landets läkare i syfte att upprätthålla en värdig anda
och ett godt kamratskap inom läkarkåren samt
bevaka och främja dess sociala och ekonomiska
intressen. Det sammankommer hvartannat år i sept.
till allmänt möte. Då väljes äfven styrelsen (5
led., inkl. 2 sekreterare) samt förtroenderådet
(styrelsens ordf. samt 1 företrädare för hvart och
ett af de 8 länen och 3 företrädare för Helsingfors).
Hvarje medlem är tillika delaktig i
förbundets begrafningshjälpkassa. Styrelsen utger
sedan 1916 tvångsfria ”Meddelanden”.
T. C.
Finlands frihetskors och frihetsmedalj
instiftades 4 mars 1918 genom Finlands i Vasa
under frihetskriget sammanträdande senat; deras
utdelande upphörde 16 maj 1919, då orden
Finlands hvita ros (se d. o. Suppl.) instiftades.
Frihetskorset utdelades såsom storkors eller kors af
1:a–4:e klassen; af frihetsmedaljen finnas 1:a och
2:a klass. Med denna orden belönades tapperhet i
fält och lyckligt utförda militära operationer samt
medborgerliga förtjänster före och under kriget i
och för Finlands frigörande. Storkorset, i hvit emalj
med hakkors i guld, bäres af militärpersoner med
lagerkrans och svärd, af civilpersoner med lager- och
eklöfskrans i guld i gult band med röda ränder
invid kanterna öfver axeln; därjämte bäres stjärna
i silfver med midtparti i guld och emalj på bröstet.
Frihetskorsets 1:a klass, liksom föregående, bäres
kring halsen i samma slags, men smalare band.
Frihetskorsets 2:a klass, liksom föregående, men
mindre, bäres på bröstet i samma slags, men smalare
band (militärpersoner med rosett). Frihetskorsets 3:e
klass, i järn med hakkors i förgylldt silfver samt
lagerkrans jämte svärd resp. eklöfskrans i silfver,
bäres på bröstet i rödt med hvita ränder försedt band
(militärpersoner med rosett). Frihetskorsets 4:e
klass, i järn med hakkors af silfver samt lagerkrans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
