Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flygvapnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
901
Flygvapnet
902
rar samt 5 jaktflyggrupper (groupes d’aviation
de chasse) om 4 eskadrar, afdelade till
observations-flygförbanden. Observationsstyrkan
består af 5 reg. observationsflygare (spanare)
med tills. 54 eskadrar om 2 flygafdelningar (med
8 flygplan i hvarje). Flygtrupperna utom Europa
omfatta 3 reg. och l flyggrupp med 26 eskadrar i
Nord-Afrika. Arbets-afdelningarna lämna erforderlig
arbetspersonal till flygskolor och -verkstäder. Af
hela antalet (220) eskadrar voro vid 1922 års slut
146 organiserade. Englands flygvapen, som i motsats
till öfriga staters är organiseradt i ett särskildt
statsdepartement (Air ministry), jämställdt med armén
och flottan, har en jämförelsevis svag fredsstyrka,
hufvudsakligen afsedd för garnisonstjänst i Indien
och kolonierna, jämte depå- och utbildningsanstalter
i moderlandet, men en starkare reservstyrka, afsedd
att vid krigsutbrott bringa upp flygvapnet till
erforderlig styrka. Enligt plan skola de aktiva
flygstridskrafterna utgöras af 52 flygeskadrar
(squadrons), omfattande i regel 3 flygafd. om 4
flygplan (utom reservplan). Af dessa eskadrar äro
f. n. (1923) 34 uppsatta (10 i hemlandet och 24 i
kolonierna). Härtill kommer en ersättningsreserv af
20 eskadrar till hemortens försvar, ingående i af
parlamentet för detta ändamål 1922 beviljade 500 nya
flygplan. Personalstyrkan utgör f. n. 3,076 officerare
och 28,100 underofficerare och manskap m. fl. En
reserv af 700 officerare och 12,000 öfriga skall
organiseras före 1925. Rysslands flygvapen, som vid
Världskrigets slut var fullständigt desorga-niseradt,
återuppsattes delvis under inbördes- och polska kriget
och genomgår f. n. en fullständig nydaning. Detsamma
skall bilda en själfständig försvarsgren efter
engelskt mönster. Enligt organisationsplanen,
som beräknas kunna genomföras under loppet af de
närmaste tre åren, skulle luftstrids-krafterna komma
att omfatta 3,000 "flygfartyg", af hvilka omkr. 400
(till en stor del tyska, engelska och italienska
flygplan) äro färdiga. Något närmare är icke bekant. -
Af de nordiska staterna är Finland den enda, som tills
dato har sina luft-stridskrafter formerade till ett
separat militärt organ, som är direkt underställdt
försvarsministern. Luftstridskrafterna sortera
under en särskild, försvarsministern underställd
chef, som under sig har en å 4 af delningar
(personal-, taktisk, teknisk och ekonomisk)
uppdelad stab. Luftstridskrafterna utgöras af
luftbataljonen vid Sandhamn (Helsingfors), dit
förär- och spanarskola, reparationsverkstäder och
ballongkompani äro förlagda, samt af flygstationer
vid Utti, Viborg, Sordavala och Per-kajärvi. - Om
Sveriges och öfriga staters flygvapen se redogörelsen
för dessas försvarsväsen (i SuppL). Uppgifterna om
antalet flygenheter (flygförband) m. m. hållas dock
af en del krigsstyrelser hemliga. - Om flygmaterielens
utveckling efter Världskriget se Flygplan. Suppl.
Det marina flygväsendet (marina flygvapnet)
kom till stånd senare och utvecklades i allmänhet
långsammare än flygväsendet till lands. Början till
vapnets organisation gjordes af England 1912. Den
s. å. uppsatta flyg-kåren omfattade nämligen utom
arméafdelningen äfven en marinafdelning (Navy wing),
hvarjämte en marinflygskola öppnades och sjöflygplan
inköptes från utlandet. Sommaren 1914 skildes engelska
marinflygväsendet h. o. h. från arméns och kom
att bilda en särskild organisation (Royal nåväl
air service), i samband hvarmed ett särskildt
flygdepartement upprättades inom amiralitetet. Vid
krigsutbrottet egde England 45 vattenflygplan
(utom reserv- och skolplan). Personalen utgjordes
af 50 officerare och 550 öfriga. Ett stort antal
flygstationer för de marina luftstridskrafternas
räkning hade då anlagts utefter engelska kusten.
Franska marina flygvapnet började uppsättas på
hösten 1912 närmast som en följd af sjöflygplanens
under täflingarna i S:t Malö, i aug s. å.,
ådagalagda prestationer, särskildt den lyckade
öfversjö-flygningen till den 145 km. aflägsna ön
Jersey. Det nybildade vapenslaget organiserades dock
först i febr. 1913. Det ställdes under egen chef,
tjänstgörande i marinministeriet. En marinflyg-central
anlades vid Fréjus, och kurser för marinflygare
anordnades, hvarjämte en del sjöflygplan inköptes
från franska firmor. Utvecklingen synes dock ha gått
långsamt. Ännu på hösten 1913 var antalet flygförare
i aktiv tjänst endast 7.
1 aug. 1914 egde marinflygvapnet inalles 8
sjöflygplan. I nov. 1918 hade detta antal ökats
till 1,264.
Tyskland koncentrerade sina ansträngningar på
anskaffandet af motorballonge" (luftskepp) och intog
med afseende på sjöflygplan länge en af-vaktande
hållning. 1913 började dock, sedan det lyckats tyska
flygplansindustrien att tillverka goda sjöflygplan,
den s. k. marinflygafdelningen organiseras. Denna
förlades till Putzig (vid Danzig), där en flygstation
upprättades. . Sedermera anlades ytterligare l sådan
station på östersjökusten och
2 på Nordsjökusten, men på grund af den
knappa personaltillgången kunde ända till på
hösten 1914 endast den förstnämnda bemannas.
Vid krigsutbrottet räknade vapenslaget omkr.
20 officerare och 160 underofficerare och manskap
samt omkr. 20 flygplan.
Af öfriga i kriget deltagande makter hade vid
nämnda tid Ryssland och Österrike ett organiseradt
marinflygvapen, hvarom dock närmare uppgifter
saknas. De österrikiske marinflygarna synas ha varit
mycket väl utbildade och flygplanen goda. Vapnets
insats blef äfven, trots personalens och flygplanens
fåtalighet, af icke ringa betydelse efter Italiens
inträde i kriget. Äfven det italienska marinflygvapnet
synes ha varit väl organiseradt.
I fråga om vapenslagets utveckling under Världskriget
erbjuda Tysklands och Englands marina flygvapen,
såsom de förnämsta, största intresset. Det marina
flygvapnets uppgift ansågs redan före krigets
utbrott vara strategisk och taktisk spaning
samt, i fråga om anfall mot kustbefästningar,
artillerieldledning. Anfallsföretag öfver hafvet
ansågos erfordra större aktionsradie och bärkraft,
än hvad sjöflygplanen kunde åstadkomma, hvarför
utförandet af dylika företag borde öfverlämnas till
motorballongerna. De första luftraiderna öfver hafvet
(mot England) utfördes också med Zeppelinluft-skepp. I
samma mån som Englands luftförsvar organiserades
och utvecklades, utsattes dock de sårbara och
svårersättliga luftskeppen för allt större risk att
nedskjutas. Detta framkallade nya konstruktioner af
tyska flygplan (såväl land- som sjöflygplan), egnade
för dylika själfständiga före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
