Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkmedicin - Folkminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
935
Folkminnen
936
onyttigt teoretiserande utan grund
i erfarenheten. Dock ha ej sällan de båda
riktningarna befruktande inverkat på hvarandra. Äldre
tiders vetenskapliga åskådningar, metoder och
medikament, hvilka läkarna öfvergett, ha mången
gång trängt ned bland folket och länge kvarhållits i
folkmedicinen. Utmärkande för denna är f. ö., att den,
i likhet med forna tiders vetenskapliga medicin, ofta
använder många och mycket sammansatta läkemedel, medan
de nutida läkarna i allmänhet eftersträfva enkelhet
i medikament och sjukbehandling. Den vetenskapliga
medicinen å sin sida mottar ännu i våra dagar impulser
från iakttagelser inom folkmedicinens område. Många
af våra läkemedel härröra ur denna källa, och
nya möjligheter erbjuda sig alltjämt, då naturens
skattkammare är snart sagdt outtömlig, ännu icke på
långt när genomforskad, och då bland naturfolken
samlandet af empirisk erfarenhet oaflåtligt
pågår. Forskningsresande veta alltjämt att berätta,
huru-ledes i Ostindien, Afrika och annorstädes infödda
"doktorer" ej sällan bota svåra sjukdomar med för
oss ännu alldeles okända läkemedel. Ett intressant
exempel på, med hvilken träffsäkerhet folkmedicinen
arbetar (om än därtill åtgå långa tider), lämna
åtskilliga af våra bandmaskmedel, som uppletats af
olika naturfolk: en del europeiska ormbunkrötter,
koso 1. kusso i Abessinien, ka-mala på Filippinerna,
rhizoma Panna i Kaplandet. Samtliga ha de vid
kemisk undersökning visat sig innehålla verksamma
ämnen med mycket likartad byggnad (derivat af
floroglucin-smörsyra). Att folkmedicinen sedan gammalt
rör sig med en hel del vidskepliga föreställningar och
kurer, har sin naturliga förklaring i den historiska
utvecklingen och grundar sig äfven på den benägenhet
för mystik, för det underbara och sensationella,
som förefinns ej blott hos naturfolken i allmänhet,
utan äfven hos många medlemmar af kulturfolken, både
obildade och en del bildade. T. o. m. många sådana
lockas och tilltalas af det ofattbara, men stötas bort
af det förståndsmässiga och vetenskapliga. Slutligen
har det mystiska i sjukbehandlingen säkerligen i alla
tider af öfverlägsna eller knipsluga personer mer
eller mindre medvetet användts i suggestivt syfte
och därvid spelat en stor, säkerligen ofta gagnelig
roll. Mången gång ha de utförda "underkurerna"
berott just på suggestion. Folkmedicinen har i
allmänhet, i alla tider och hos alla folk, haft
sina särskilda representanter - "medicinmän",
"trollkarlar", naturläkare. Ofta ha religiös kult
och sjukbehandling skötts af samma personer. Ej
sällan har naturläkaryrket gått i arf från far till
son inom vissa släkter. Bland sömliga folk ha ej
sällan kvinnorna öfvertagit uppgiften. Hos oss stå
"kloka gubbar och gummor" såsom folkmedicinens
representanter. - Det är klart, att hvad som
här betecknats som folkmedicin, ej har något med
humbugsmedicin att göra. Visserligen är gränsen
ibland svår att uppdraga, ty en slug användning
af läkemedel i suggestivt syfte går ofta direkt
öfver i den rena humbugen. Skillnaden ligger i, om
ändamålet med behandlingen är att gagna den sjuke
eller att lura af honom pengar. - Folkmedicinen har
ett utomordentligt stort intresse från såväl natur-
som kulturhistorisk synpunkt. Den är
med tusen trådar inväfd i folkens religiösa
föreställningar, i deras fantasi och sagovärld likasom
i det dagliga lifvet med dess seder och bruk, med
hygien och dietetik m. m., och den utgör med sina
kuriösa detaljer ett utomordentligt lockande och
gif vande föremål för vetenskaplig forskning, som
dessutom när som helst kan ge resultat af nytta för
praktiken. Det tillkommer den medicinska vetenskapen
att med fördomsfritt intresse studera folkmedicinen
och icke hålla sig för god att från densamma
hämta de erfarenheter af värde, som där finnas att
tillgå. Folkmedicinen är dock den vetenskapliga
medicinens moder. C. G. S.
Folkminnen, muntliga traditioner, som bevarats i
folkets minne och fortplantats från släktled till
släktled, hufvudsakligen hos allmogen. Hit höra
folktro, folksed och folkdiktning. I vidare betydelse
kan man äfven räkna hit folkets karaktärsegenheter,
säregna utslag af folkets tänkesätt och öfver
hufvud allt, som angår folkets lif. Ett annat namn
på hithörande stoff är folklore (se d. o.), hvilket
ord dock är dubbeltydigt, emedan det betyder både
själfva stoffet och vetenskapen därom, hvarjämte
det fått en begränsad betydelse på grund af den
engelska forskningens ensidiga inriktning på
folktron. Folkminnenas vetenskapliga betydelse
ligger dels i deras ofta mycket höga ålder, dels
i deras psykologiska förutsättningar, dels i deras
nationella särprägel.
Folktro är folkets egendomliga världsuppfattning,
grundad mera på tradition än på reflexion. Forskningen
har hufvudsakligen uppmärksammat folktrons
irrationella sida (skrock, vidskepelse). Denna grundar
sig delvis på nära till hands liggande felaktiga
tankegångar (t. ex. förväxling af tidsföljd med
orsaksföljd), delvis på otillräckligt kunskapsstoff,
hvarigenom därpå grundade slutledningar måste bli
felaktiga.
I nära förbindelse med folktron står folkseden. Dit
räknas dels alla sådana handlingar och riter
(offer, besvärjelser o. s. v.), som utan vidare
måste framgå ur den lefvande folktron, dels en stor
mängd handlingar, som man utför af vana, emedan man
sett andra göra så och emedan det brukas, utan att
man själf vet hvarför. Äfven denna senare grupp af
folkseder grundar sig i regel på folktro, fastän denna
försvunnit ur allmänna medvetandet på den plats, där
seden iakttas, men mycket väl kan ha hållit sig fullt
lefvande på andra trakter. Så uppfattas seden att resa
majstång eller att löfva vid midsommar numera blott
som ett sätt att pryda hemmet eller byn till högtiden,
men den har sitt ursprung i en tro på en i de gröna
kvistarna inneboende kraft, som man velat öfverföra
på byns åkrar eller på hemmen, en tro, som lefvat
medvetet kvar i vårt eget land till omkr. midten af
1800-talet och som ännu kan träffas lefvande i andra
länder. Åtskilliga sedvänjor ha också framgått ur
rättsbruk o. d., utan att någon öfvertro haft andel i
deras uppkomst. Då hvarje sedstadgad handling i viss
mån af folket ansetts innehålla en magisk kraft,
kan dock ingen skarp gräns dragas mellan rätts-
och trossedvanjor. Såväl folktro som folksed grunda
sig på tankegångar, hvilka ligga ytterst nära till
hands för hvarje primitivt tänkande människa. I
stor utsträckning blir hithörande stoff därför
allmänmänskligt. Före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
