Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Follikulär - Follingbo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
955
Follingbo-Fontainas
956
(se d. o.). - Follikulärcysta. Se Tändernas sjukdomar
och vård, sp. 761. - Föl l i kula r halsfluss. Se
Hals-f l u ss.
* Follingbo är nu annex till Eoma, Medelkontraktet,
Visby stift 591 inv. (1923).
Fombona Palacio, Manuel, venezuelansk skald, f. 1857
i Caracas, d. 1903, gjorde resor 1881-83 i Europa och
utgaf däröfver liffulla skildringar. Hans lifsverk
ligger emellertid på skaldekonstens område, och
hans lyriska dikter utmärkas af känslighet och stor
formtalang. F:s förnämsta arbeten äro A Andalucia,
A la muerta de Alfonso XII, Vivida imago, A la ciudad
de C oro. F. utgaf äfven ett litteraturhistoriskt
arbete, Poetas espanoles y americanos (1876).
Ad. H-n.
Fonahn, Adolf Maurits, norsk medicinsk skriftställare
och orientalist, f. 15 juni 1876 i Hedrum, var
praktiserande läkare 1900-06, företog sedermera
vidsträckta studieresor i Europa och blef 1909
universitetsstipendiat i medicinens historia i
Kristiania, 1914 statsstipendiat och 1917 docent. Han
har utgett Zur quellenkunde der per-sischen medizin
(Leipzig, 1910) och Leonardo da Vind, Quaderni
d’anatomia (tills, med 0. C. L. Vangensten och
H. Hopstock; med tysk och eng. öfv.; Kristiania,
1911-14). H. S. N.
Fonasteni (af grek. joné, ljud, och asthefnéla,
svaghet), med., svaghet att frambringa ljud, ett vid
flera strupsjukdomar förekommande symtom. Jfr Flatau,
T h. S. Suppl. I-H.
Foncin [flsä7], Pierre, fransk geograf, f. 1841 i
Limoges, d. 1916 i Paris, var professor i geografi vid
universitetet i Bordeaux, senare från 1882 inspektör
för elementarundervisningen i Frankrike, samt
utgaf en del geografiska läroböcker och uppsatser i
tidskrifter. F. är mest känd som stiftare af Alliance
franpaise (se d. o.). O. Sjn.
Fonck [fak], E ene, fransk flygare, f. 1894, blef
flygare redan 1912 och utmärkte sig som jaktflygare
under Världskriget, hvarunder han (1918) befordrades
till löjtnant. F. var den mest framgångsrike af de
franske stridsflygarna och nedsköt under kriget 75
tyska flygplan. Efter krigets slut blef han kapten
och deputerad. H. J-dt.
*Fondaco. - I F. de’ tedeschi är Vene-zias
centralpostkontor inrymdt.
Fondafdelning, bankv., den afdelning af en banks
rörelse, som har till uppgift att förmedla köp och
försäljning af aktier och obligationer samt banklotter
eller andra därmed jämförliga värdepapper.
Fondant [fädä7], fr. (af jondre, smälta), en i
sockerbageriet använd hvit och degartad sockermassa,
framställd genom sockerkokning utan om-röring,
hvarvid kokningen pågått endast så länge, att
af sockerlagen kan formas en liten kula mellan
fuktade fingrar. Fondant nyttjas t. ex. till inlägg
i chokladpraliner. Skall den användas som glasyr,
kokas den i vattenbadet under omröring.
Fonden för läroverkselevernas egna feriehem. Se
Feriehemsfonden. Suppl.
Fonden för svenska hornboskaps- och får-afvelns
förädling bildades 1881 genom sammanslagning af
stamholländeri- och stamschäferifon-derna, hvilka
utgjordes af de medel, som erhållits genom försäljning
af statens stamholländeri- och
stamschäferihjordar. Fonden utgjorde vid sin bildning
77,047 kr. 47 öre och hade 1922 vuxit till 226,309
kr. 54 öre. Den skall användas dels till prisbelöning
af likartade, inom landet uppfödda, med hänsyn
till sitt ändamål utmärkta och för af vein tjänliga
besättningar, dels till amorterings-lån för inköp af
afvelsdjur. Det förra ändamålet har tillgodosetts
därigenom, att medel från fonden lämnats till de
stora statsprisen för afvelsdjur af nötboskap och
får vid de allmänna landtbruksmötena 1886 och 1891
samt till hedersprisen för ladugårdar och schäferier
vid dylika möten 1896 och 1901. Under senare åren
har fondens afkastning användts uteslutande till att
bestrida kostnaderna för täflin-gar för afvelscentra
af nötboskap. H. J. Dft.
Fondpapper benämnas värdepapper, som utgöra föremål
för fondaffärer, för hvilka i Sverige upprättats
fondbörs (se Bör s, sp. 907) och stiftats särskild lag
(om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet 16
maj 1919). I denna förstås med fondpapper: aktier,
banklotter och andra delaktighetsbevis i bolag samt
obligationer. E. F. K. S-n.
Fonogra;m, fonografcylinder med upptagna ljudtecken
1. punktserier (se Fonograf). Flerstädes har man vid
akademier och etnografiska museer o. s. v. anlagt
fonogramarkiv med upptagna dialektprof, naturfolks
melodier och sånger, tal af offentlighetens män o. d.,
som sålunda bevarats åt eftervärlden. Jfr Musik,
sp. 1445.
Fonola [få7nåla], detsamma som p h o n o l a. Se
Pianospelapparater.
Fonseca [-särka], Hermes da, brorson till den i
hufvudarbetet nämnde M. D. da F., brasiliansk
marskalk och f. d. president, f. 12 maj 1855,
blef 1871 militär, hade 1889 betydande andel
i monarkiens störtande, utmärkte sig 1893- 94
vid bekämpandet af amiral Mellos uppror, blef
1894 öfverste och 1900 divisionsgeneral. Som
polischef i Eio de Janeiro tog F. ledande andel i
undertryckandet af en resning 1904 i hufvudstaden mot
president Eodrigues-Alves, som därefter 1905 utsåg
honom till befälhafvare i 4:e militärdistriktet
(Eio de Janeiro m. m.). Under president Penna
(1906-09) var han krigsminister, genomförde 1908
arméns omorganisation på den allmänna värnpliktens
grund och utsågs till marskalk. I mars 1910 valdes
F. till president, företog på sommaren en resa till
Europa för knytande af politiska förbindelser och
tillträdde 15 nov. s. å. presidentämbetet. Om
hans presidenttid (till 15 nov. 1914) se
Brasilien. Suppl. F. var 1922 invecklad i
militärpartiets misslyckade försök att hindra den
nyvalde presidenten Bernardes’ äm-betstillträde.
V. S-g.
Fontainas [fåtäna7], André, belgisk skald, f. 1865 i
Bruxelles, studerade juridik i Paris, medarbetade i
"La jeune Belgique" och som konstkritiker i "Mercure
de France" sedan 1896. F. har uppträdt som lyriker
och symbolist med dikterna Le sang des fleurs (1889),
Les vergers illu-soires (1892) m. fl., samlade i
Crépuscules (1897), Le jardin des iles claires (1901)
och La nej désam-parée (1908), som romanförfattare
(Uornement de la solitude, 1899, L’indécis, 1903) och
dramatiker (komedien Héléne Pradier, 1907). Han har
skrifvit flera konsthistoriska verk: Histoire de la
peinture fran$aise au XIX:e siécle (1906), Frans Hals
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
