Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - François-Franck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Francois-Franck [frä^wa-], Charles Emile, fransk
läkare, f. 1849 i Paris, d. där 12 sept. 1921, var
efter vunnen doktorsgrad en längre tid assistent hos
Marey och blef 1904 dennes efterträdare som professor
vid Collège de France. Han utförde en mängd viktiga
undersökningar rörande dels blodomloppets, dels
det centrala nervsystemets fysiologi och egnade sig
därjämte som specialist i hjärt- och kärlsjukdomar
åt medicinsk praxis. Särskildt beaktansvärda
äro hans med stor teknisk skicklighet utförda
arbeten öfver de vasomotoriska nerverna. Bland
hans många skrifter må nämnas Leçons sur
les fonctions motrices du cerveau (1885).
R.T-dt.
Francois-vasen [frä’soa-] kallas efter upphittaren
en högst märklig grekisk vas, förvarad i arkeologiska
museet i Florens. Den är funnen i Chiusi, men är
otvifvelaktigt grekiskt arbete från förra hälften af
500-talet f. Kr., förskrifver sig från Ergo-timos’
verkstad i Aten och är målad af Klitias. Den tillhör
svartfigurstilen (se Vas) i dess sista skede, då
figurernas teckning, fastän fortfarande arkaisk,
utmärker sig för en elegant smidighet, som ej
förekommer i de tidigare målningarna, och den är
kanske den mest figurrika af alla kända grekiska
vaser. Alla ytor äro fyllda med bilder; motiven äro
de i Greklands äldre konst vanliga: festprocessioner,
jakt, centaurstrid, kappkörning, äfven heraldiska
djurbilder m. m. Äfven många inskrifter förekomma.
G-g N.
Frangipanträdet, bot. Se Plumiera.
Frank, Adolf, tysk teknisk kemist, f. 20 jan. 1834
i Klötze, Altmark, d. 30 maj 1916 i Charlottenburg,
var en märkesman i den kemiska storindustrien såsom
grundläggare (1861) af den tyska kaliindustrien
(jfr Stassfurtsalter) och, tills. med N. Caro
(se Caro 2. Suppl.) uppfinnare af den viktiga
metoden för tillgodogörande af luftkväfve i form
af kalciumcyanamid l. karbidkväfve (se d. o.). Se
härom Ullman, "Enzyklopädie der technischen chemie",
bd 3, s. 205, och bd 6, s. 565. Men utom dessa två
epokgörande kemiska industrier framkallade eller
medverkade F. äfven till uppkomsten och utvecklingen
af flera andra. 1864 påbörjade han vid Stassfurt
tillverkning af brom och brompreparat i stor skala ur
moderlutar efter tillverkning af klorkalium. 1891-93
införde han cellulosaindustrien i Ostpreussen. Sedan
1893 förbättrade han, tills, med Caro, metoderna
för användningen af bränntorf för kraftbehof och
för tillverkning af ammoniak. Sedan 1906 utarbetade
han, tills, med Caro, Alb. Frank och v. Linde, en
metod för framställning af vätgas i stor skala ur
"vattengas", för luftskepp och för syntetisk ammoniak
(se d. o. Suppl.). 1907 utarbetade han, äfvenledes
tills, med Caro, den viktiga metoden för framställning
af salpetersyra (se d. o., äfven i Suppl.) genom
förbränning af ammoniak. F. angaf vidare metoder
för framställning af kimrök ur acetylen och grafit
ur kalciumkarbid samt utförde undersökningar inom
sockerindustrien, öfver bränslegasers användning för
upphettning, belysning o. s. v. F. blef 1911 led. af
Landtbruksakad. K. A. V-g.
Frank, Liborius, ritter von, österrikisk militär,
f. 5 okt. 1846 i Spalato (Dalmatien), blef officer vid
kejsarjägarreg., deltog i fälttåget i Bosnien 1878,
blef öfverste i generalstaben 1892,
fältmarskalklöjtnant 1903, fälttygmästare och chef
för 7:e armékåren (Temesvår) 1908 samt arméinspektör
1910, då han tillika adlades. Vid Världskrigets
början blef han chef för 5:e armén, med hvilken han
kämpade i Serbien på Drinafronten 1914, eröfrade
Sabac och inryckte i Belgrad (2 dec.). Sedan
österrikarna nödgats åter utrymma Serbien,
erhöll han, i jan. 1915, afsked ur aktiv tjänst.
H. J-dt.
Frank, Reinhard, främstående tysk
straffrättslärare, f. 16 aug. 1860 i Reddighäuser
Hammer (Hessen-Nassau), blef privatdocent i Marburg
1887 samt professor i Giessen 1890, i Halle 1900,
i Tubingen 1902 och i München 1914, vid hvars
universitet han var rektor 1920-21. Han anslöt
sig till Internationella kriminalistföreningen
(se d. o.), dock utan att dela dess längst gående
reformsträfvanden. Bland hans arbeten må nämnas Die
Wolffsche strafrechtsphilosophie und ihr verhältniss
zur criminalpolitischen aufklärung im XVIII,
jahrhundert (1887), Naturrecht, geschichtliches recht
und sociales recht (1891), Strafrechtliche fälle
zum akademischen gebrauch (1894; 5:e uppl. 1912),
Freiheitsstrafe, deportation und unschädlichmachung
(1895), en mycket anlitad kommentar till den
tyska strafflagen (1897; 11:e-14:e uppl. 1914),
Vergeltungsstrafe und schutzstrafe. Die lehre
Lombrosos (1908), Die belgische neutralität (1915),
Das seekriegsrecht (1916) samt Kann Wilhelm II.
ausgeliefert werden? (1920). F. är sedan 1903
medutgifvare af "Der Pitaval der gegenwart"
(se Pitaval). N. S-g.
Frank, Ludwig, tysk socialdemokratisk politiker
af judisk börd, f. 23 maj 1874 i Nonnenweier i
Baden, fallen vid Nossoncourt nära Lunéville 3
sept. 1914, blef 1899 juris doktor, egnade sig
sedan 1900 åt advokatverksamhet i Mannheim och
var från 1905 led. af Badens landtdag samt från
1907 af tyska riksdagen. F. var en bland den tyska
socialdemokratiens kunnigaste och vältaligaste män och
förfäktade på flera partidagar den. revisionistiska
riktningens idéer med stor energi. Han var en
bland initiativtagarna till den socialdemokratiska
ungdomsrörelsen i Tyskland, stiftade Förbundet
af Tysklands unga arbetare och utgaf rörelsens
organ "Die junge garde". I syfte att främja ett
närmande mellan Tyskland och Frankrike deltog han
verksamt i åstadkommandet af ett tysk-franskt
parlamentarikermöte i Bern 1913. I slutet af
aug. 1914 gick F. ut som frivillig i Världskriget,
enligt egen förklaring för att i handling visa,
att det socialdemokratiska partiets anslutning till
regeringen vid riksdagssammanträdet 4 aug. "ej
berodde på taktiskt tvång, utan hade sin källa i
ett inre behof" och att Tysklands socialdemokrater
"togo sin plikt att försvara fäderneslandet på
fullaste allvar". I den första strid, hvari han
deltog, stupade han för en kula i hufvudet. Hans
död betraktades som en symbol för den nationella
enigheten i Tyskland under tiden närmast efter
krigsutbrottet. Bland F:s skrifter märkes Die
jugendlichen arbeiter und ihre organisation (1906).
V. S-g.
*Frank (sp. 1085), Tenney, f. 19 maj 1876 i Clay
Center, Kansas (hans moder var svenska, född
Danielson), studerade 1910-11 i Göttingen och
Berlin. Han lämnade professuren vid Bryn Mawr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
