Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Franska litteraturen - Franska skolan - *Franska Somalilandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1029
Franska skolan-Franska Somalilandet
1030
d ro n (se denne), Claude Farrére (se F. C. B a r g o
n e. Suppl.), som i likhet med flera andra exotiker
också tillhör äfventyrsförfattarna, bland hvilka
Pierre Benoit (se denne. Suppl.) f. n. är ojämförligt
mest populär. Artistiskt raffinemang och psykologisk
analys äro rikt företrädda bland samtidsskildrarna,
af hvilka de fleste äro eklektiska, visa intryck från
olika riktningar, såsom Henri de Régnier, Pierre Mille
(se denne. Suppl.), Paul Adam (1862-1920; se denne),
Abel H e r m a n t (se denne), Édouard E s t a u n i
é eller modeförfattarna Marcel Prévost (se denne) och
Paul Hervieu (se denne). Den af Paul Bourget inledda
psykologismen är i en eller annan form alltjämt en af
de allra viktigaste strömfårorna, och jämte den står
skildringen af seder och miljöer i medelpunkten af
intresset; långt mer än på 1890-talet dominerar nu
undersökningen af det omedvetna. Bourget själf har
blifvit öfvertygad och energisk katolik. H. Bordeaux
är likaledes traditionalist och skildrar med
stränghet och allvar individualismen som egoism och
orättfärdighet. Den mest minutiösa bildningsroman
är ånyo på modet; det mest betydande exemplet är
"Jean-Christophe" af Romain Rolland, som sedan fölits
af bl. a, Marcel Proust (1871-1922). Det har till
och med uppstått en speciell romantyp, som skildrar
barn- och uppväxtår; af dess odlare är den mest
bekante Boylesve. - Bland kvinnliga romanförfattare
må vidare nämnas signaturen C o-1 e 11 e (fru Henri
de Jouvenel).
Den af Antoine 1887 upprättade The å tre l i b r
e, som först odlade naturalismen i opposition mot
Scribes och Sardous modedrama, öfvergick i samklang
med tidsstämningen småningom till symboliserande
konst. Betydelsefull var äfven Lugné-Poes 1894
nyuppsatta teater, L’oeuvre, som gjorde propaganda
för utländska dramatiker (Ibsen, Strindberg m. fl.),
hvarigenom den konservativa franska scenkonsten
rönte påverkan. L’oeuvre öfvergick också till en
idealiserande, ibland mystisk repertoar. Af de i
hufvudarbetet nämnde författarna stod E. Rostand
(se denne) ensam om sin heroiska romantik. E. B
r i e u x (se denne) gaf en logisk tes-dramatik,
som tjänade moraliska och sociala syften, såsom
tidigare Dumas d. y:s. Idédramat fick sin förnämste
representant i Fr. de C ur e l (se denne). Uteslutande
kärlekspsykolog, har Georges de Porto-Riche (se denne)
blifvit kallad "sensualismens Racine" ; M a u r i c
e D o n n a y (se denne), som likaledes väsentligen
sysslar med erotiska ämnen, är en sentimental,
skeptisk bulevardnatur, med samma tekniska skicklighet
som Porto-Riche eller Henri Lavedan (se denne), hvars
parisiskhet icke utesluter skarp samhällssatir. En
modern melodram, som rör vid aktuella samhällsproblem
och innefattar psykologisk dissektion, men framför
allt eftersträfvar effekten, har skapats af F. H. B a
t a i 11 e (se denne. Suppl.), H. L. G. Ch. Bernstein
och Henri Kistemaeckers. Populära komediförfattare
äro Sacha Guitry, de samarbetande de F l er s och
Caillavet (se dessa. Suppl.) och Alfred Capus (se
denne, äfven i Suppl.). Som en modern efterföljare
till Brieux kan man anse É m i l e Fabre (se
denne. Suppl.). Mot industrialismen och schablonen
inom teatervärlden
har det uppstått en motrörelse, som har sin härd
på småscener (Théåtre du Vieux-Golom-b i e r och
Grand-Guignol).
Inom den litterära kritiken var Brunetiére
skolbildande och inflytelserik genom sin häftiga
opposition mot naturalismen och sin beundran för
1600-talet,sin stränga vetenskapliga metod och
traditionalism, medan Faguet glänste som analytiker
af enskilda författare och verk. Socialismen egde
en skarp motståndare i Jules Lemaitre, smidig och
artistisk kritiker och dramatiker. Charles Maurras
bekämpade "det romantiska barbariet", som hotade
intränga i det hellensk-latinska västerlandet. Sarcey
motarbetade envist de utländska påverkningarna
på teaterns område. Af de yngre fullföljer Pierre
Lasserre Maurras’ strid mot romantiken, René Doumic
är närmast Bmnetiéres arfta-gare. Som förmedlare
af utländska ’särskildt den ryska litteraturens)
inflytanden ha Melchior de Yogiié och Teodor de
Wyzewa haft stor betydelse. - Litt.: Af nyare verk
kunna nämnas P. Lasserre, "Le romantisme francais"
(1906), I. Babbitt, "The masters of modern french
criti-cism" (1912), Leo Claretie, "Histoire de la
lit-térature fran^aise" (5 bd, 2:a uppl. s. å..),
R. Doumic, "Histoire de la littérature fran9aise"
(13:e uppl. 1913), Le Goffic, "La littårature
francaise au XIX:esiécle" (1914), Florian-Parmentier,
"Histoire contemporaine des lettres fran<?aises
de 1885 å 1914" (1914), H. Bordeaux, "La jeunesse
nou-velle" (1917), Mary Duclaux, "Twentieth century
french writers" (1919), Baldensperger, "L’avant-guerre
dans la littérature francaise 19CO-1914" (s. å.),
Ch. Morice, "La littérature de tout å 1’heure"
(s. å.), E. Curtius, "Die literarisehen wegbereiter
des neuen Frankreich" (2:a uppl. 1920), A. Schinz,
"French literature of the great war" (s. å.), och
R. Lalou, "Histoire de la littérature francaise
contemporaine" (10:e uppl. 1922). R-nB.
Franska skolan (École française), högre
elementarläroverk för flickor i Stockholm, omfattande
lekskola, förberedande skola (3 klasser) och den
egentliga skolan (8 klasser), afser att meddela vanlig
flickskolundervisning och har särskildt inriktat sig
på att meddela grundlig insikt i tyska, franska och
engelska språken, i hvilka lektionerna ges af infödda
lärarinnor (i öfriga ämnen undervisa svenska lärare
och lärarinnor). Franska är grundläggande språk och
talas redan i förberedande afdelningen. Antalet
lärjungar är omkr. 250. Skolan, som grundlades
1862 af fransyskan M:me Florentine Maudelon, till
bekännelsen katolik, var afsedd för endast franska
barn och arbetade i början under mycket blygsamma
förhållanden; den har under ledning af fröken
Jenny Müller, som sedan 1897 varit föreståndarinna
och som infört religionsundervisning enligt svenska
statskyrkans lära, nått sitt nuv. omfång. Den åtnjuter
understöd af franska staten och är inrymd i eget hus
Döbelnsgatan n:r 9.
*Franska Somalilandet. De till protektoratet hörande
områdena Tadjura (sultanat), Gubbet-Krab, Somalikusten
med Djibouti, Muscha-öarna samt landet innanför till
Schoa och Hárar omfatta omkr. 120,000 kvkm. med 64,794
inv., hvaraf 336 européer och 60,272 infödda, som äro
franska undersåtar (1920). Järnvägarnas längd är 783
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
