Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Frihandel - Friherre ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antagen ny tariff. Det enda väsentliga undantaget från
denna riktning af handelspolitiken företrädde Förenta
staterna, där Wilsons presidentskap 1913, nära nog
för första gången i landets historia, ledde till en ny
tulltariff med verkliga lättnader för utrikeshandeln.
Världskriget bragte det gamla handelspolitiska
systemet nästan fullständigt i oordning. Sträfvandet
blef nu ej längre att afsätta varor och hindra deras
import, utan tvärtom att så mycket som möjligt hålla
på egna varor och draga till sig utländska. Detta
genomfördes i nästan alla länder med all den styrka,
hvaröfver de nu långt mer än förr maktfullkomliga
regeringarna förfogade, och skedde utan större
hänsyn till gällande handelstraktater; därigenom
uppstod en afspärrning, som utgjorde ett ännu
starkare afsteg från frihandeln, än förut hade rådt,
ehuru i rakt motsatt riktning. Faktiskt verkade
afspärrningspolitiken, som utgjorde ett af Världskrigets
hufvudvapen, såsom ett i högsta grad skärpt tullskydd.
Efter krigets slut återvände däremot de gamla
sträfvandena i stort sedt, men under väsentligt
ändrade förhållanden. För det första hade nämligen
penningvärdets fall automatiskt sänkt alla specifika
tullar, alltså sådana, som utgå med fasta belopp
efter vikt- eller kvantitetsenhet, och en vanligen
mycket stor faktisk ändring i frihandelsriktning
hade så till vida inträdt. Samtidigt framkallade
emellertid afspärrningens upphörande, för det andra,
starka kraf på tullskydd från alla sådana näringar,
som kunnat frodas i den starka afspärrningens skydd,
hvarjämte själfva öfvergången från krig till fred
skapade stora svårigheter för alla företag, som dragit
nytta af krigskonjunkturen. För det tredje fingo
dessa sträfvanden att återinföra tullskyddet ökad
styrka genom det stora internationella prisfallets
och därmed lågkonjunkturens inbrott hösten 1920,
trots att detta å andra sidan steg för steg återgaf
tullarna väsentligt af deras gamla styrka. För det
fjärde och sista framkallade de abnormt låga kurserna
på vissa länders valutor, framför allt den tyska, kraf
på särskilda "valutatullar" mot dessa länder; och det
anfördes med rätta, att dylika tullar icke strede mot
frihandelns grundsatser, emedan valutans felaktiga
värdering innebar en faktisk premie på export från
de ifrågavarande länderna. Verkan af alla dessa
faktorer i förening med de af skadeståndspolitiken och
fientligheten mot Tyskland skärpta åtgärderna från
Tysklands fiender i Världskriget äfvensom flertalet
bland de nya länderna blef ett starkare afsteg från
den fria samfärdseln på Europas fastland, än som hade
egt rum under halfseklet före kriget, om det än icke
kunde täfla med afspärrningspolitiken under själfva
kriget. Till allt detta kom slutligen protektionismens
återinförande i skärpt form genom republikanernas
seger i Förenta staterna, genomfördt med 1922 års
tulltariff. Sveriges handelspolitik rönte dock endast
ringa inverkan af hela denna strömning. De liberala
och socialdemokratiska partierna voro nämligen öfver
hufvud ej böjda för tullskydd, och dessutom ansågs
den 1919 tillsatta tull- och traktatkommittén böra
slutföra sina arbeten, innan viktigare ändringar
vidtoges. Handelstraktaten med Tyskland fick
visserligen utlöpa med 1919 års utgång, men ett 1922
framlagdt förslag om s. k. valutaafgifter antogs ej
af riksdagen.
Litt.: Adam Smith, "Wealth of nations" (1776),
F. List, "Das nationale system der politischen
oekonomie" (1840), R. Cobden, "Speeches on questions
of public policy" (1870), F. Brock, "Om tullarne"
(1917), E. Heckscher, "Tullsystemets framtid" (1919),
och F. v. Koch, "Frihandels- och tullskyddsteorier"
(i "Nät. ekon. studier, tillegnade D. Davidson",
s. å.). För utvecklingens rötter: E. Heckscher,
"Protektionismens härstamning" (i "Ekon. tidskr.",
1920). För den nyare utvecklingen: P. Ashley,
"Modern tariff history" (3:e uppl. 1920), Tull-
och traktatkommitténs utredningar och betänkanden
(hittills 24 hftn, sedan 1921, däribland
A. Montgomery, "Svensk tullpolitik 1816–1911" och
"Svensk traktatpolitik 1816–1914", båda 1921),
A. Vennersten, "Tullpolitiken efter kriget" (i
"Sveriges allmänna exportförenings publikationer" 14,
1922), och Chr. Günther, "Handelspolitiken efter
kriget" (i "Nat. ekon. fören:s förhandl." 1922).
E. Hkr.
*Friherre. Kimito gafs (sp. 1421) som friherreskap
åt Axel Oxenstierna 5 (ej 6) febr. 1614.
Frihetsbröderna (Les brigands), en af Offenbachs
(se denne) mest lyckade parodiska operetter, uppf. i
Stockholm f. g. 1870.
Frihetskorset, finländskt ordenstecken. Se Finlands
frihetskors. Suppl.
Frihetskrigets minnesmedalj. Se Finlands
frihetskors. Suppl.
Frihetsmedaljen, finländskt ordenstecken. Se Finlands
frihetskors. Suppl.
*Frihetsstraff. Genom lag af 24 mars 1916 ha
reglerna ang. frihetsstraffens verkställande i
Sverige undergått betydande ändringar i riktning
mot att minska användningen af straff i enrum
samt att genomföra en viss individualisering i
afseende på sättet för straffets verkställande. –
Det i Danmark genom lagen af 1 april 1905
införda kroppsstraffet för vissa arter af
brott har genom lag af 1911 åter afskaffats.
N. S-g.
Frihetstidens växelkontor. Se Växelkontor 2,
sp. 444-447.
*Friis (sp. 1428). - 8. Mogens K r a
g -Juel-Vind-F. spelade som ledare för
det frikonservativa partiet i landstinget en
betydelsefull roll i dansk politik efter 1900. Hans
sträfvanden åsyftade bildandet af ett konservativt
mellanparti, för hvilket han ville vinna äfven
arrenda-torsklassen, och han sökte bevara den af hans
fader (se Friis 7) 1866 åstadkomna författningsenliga
maktfördelningen. För att upprätthålla samarbetet
med vänstern sträckte han sig rätt långt och gick
sålunda 1908 med på allmän kommunal rösträtt samt
var 1909 beredd att bilda en samlingsministär för
att g3nomföra försvarslagarna. Han förhandlade 1912
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
