Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Futurism ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1103
Futurism-Fyr
1104
kejsar Nikolaus II :s kröning, sändes hösten 1904
på en diplomatisk mission till Förenta staterna,
1907 på en annan till London och representerade
kejsaren af Japan vid Edvard VILs begrafning 1910.
V. s-g.
Futurism (af fr. futur, tillkommande, näml. tid),
en modern riktning inom konst och äfven inom
diktning. Dess upphofsman är en italiensk författare
– öfvervägande lyriker – F. T. Marinetti. Han
offentliggjorde de futuristiske skaldernas program i
Paristidningen "Le Figaro" 1909 och förkunnade sin
lära genom föredrag och proklamationer i Paris, i
London och i många städer i Italien. Som namnet anger,
ville rörelsen verka för framtiden; den utgjorde en
stridssignal mot dyrkan och studium af det förgångna,
af gamla skalder, lärde och konstnärer, den ville
förgöra museerna, hvilkas auktoritet endast tryckte
de unga viljorna. Den ville öfver hufvud taget
omgestaltning, omhvälfning på olika områden – den
predikade bl. a. krig mot Österrike. Marinetti vann
en del unga skalder och musiker för sina teorier,
som framfördes med hänförelse och hetsighet.
Äfven inom konsten uppstod en futuristisk
agitation. Programmet – bullrande, skrytsamt och
storordigt – utvecklades första gången vid ett möte
i Turin i mars 1910. Futurismen ville i konsten
afskaffa alla erkända dogmer, allt som konstskolorna
haft att lära ut, äfven det allra modernaste. Den
föraktade all imitation, alla redan använda motiv,
all form och färg, som konsten hittills nöjt sig
med. Det nakna är exempelvis förkastligt, ett porträtt
bör ej likna modellen, utan i stället framkalla den
omgifvande atmosfären. Impressionismens sträfvan att
i konsten införa det samtida lifvet i dess oro, vimmel
och virrvarr upptages, men används på nya sätt. Det är
alls ej fråga om att återge den nyktra verkligheten;
konstnärens uppgift är att i ögonblicklig intuition
gripa intryck af färger, föremål, gestalter, allt
det hans öga ser och allt, som löper genom hans
hjärna. Föremålens form och stoff och allt dithörande
betyda föga; det är belysningen och rörelseintrycken
konstnären måste fånga i flykten, men ej ett
bestämdt rörelsemoment, utan intrycket af rörelsen
i dess fortgång. Ett ansikte kan på en målning vara
uppdeladt i bitar, strödda ut öfver duken, ett öga i
vänstra kanten, det motsvarande i högra, ett hus kan
framställas delvis genomskinligt, så att äfven dess
inre är synligt. Föremål placeras om hvarandra utan
sammanhang och för den oinvigde begriplig mening. I
bästa fall kan målningen ge ett vackert dekorativt
intryck af linjers och färgers spel.
Futuristutställningar anordnades efter 1910 i
storstäderna, ofta i förening med föredrag, och väckte
stort buller, förargelse och slagsmål. Bland rörelsens
målsmän äro de italienske målarna U. Boccioni,
L. Russolo, C. Carra, G. Severini (som målat den för
riktningens bästa sidor kanske bäst karakteriserade
taflan, Pan-pan-dans, utsikt i fågelperspektiv
öfver vimlet i en öfverfylld danslokal). Bland icke
italienska målare vann rörelsen en och annan adept,
och dess möjligheter diskuterades med större och
mindre allvar – det talades äfven om en biriktning
med det egendomliga namnet postfuturister –, men hela
riktningen tycks snart ha upplöst sig, dunstat bort
eller uppgått i andra ultramoderna
strömningar. Jfr G. Brandes, "Fugleperspektiv" (1913,
om Marinetti), och G. Pauli, "I Paris, nya konstens
källa" (1915).
G-g N.
*Fuxerna bildar nu eget pastorat i Göteborgs stift,
Domprosteriets norra kontrakt. 2,837 inv., hvaraf
1,318 inv. i Lilla Edet (1923).
’Fyhrwall, 0., dog 27 sept. 1915 i Gäfle (öfver-körd
af bantåg).
Fykanäga (G l å m a g a), en 9 km. lång flod, kommer från
Storglåmvattnet m. fl. sjöar nedanför Svartisen,
rinner åt v. och faller ut i ändan af Glåmfjorden,
s. om Bodö. Nederbördsområde 250 kvkm. Utnyttjbar
fallhöjd 462 m. Representerar 128,200 eff. hkr, hvaraf
51,400 voro utbyggda 1920. Eges af norska staten.
K. G. G.
Fyleän, å i sydöstra delen af Malmöhus län, utfaller
under namn afNybroåni Östersjön, 5 km. ö. om Ystad.
O. Sjn.
Fylgia, svensk pansarkryssare. Se Kryssare.
Fylke, i Norge fr. o. m. 1919 benämning på län i
st. f. a m t. Om fylke, fylkesmann, jylkesting
och fylkesutvalg se Norge (Författning och
förvaltning). Suppl.
Fyllnadsval till lagstiftande församlingar kallas
sådana val, som företagas, när i en dylik församling
(vanligen genom dödsfall eller afsägelse) ledighet
uppstår, innan vederbörandes mandatsperiod ännu
gått till ända. I regel plägar ett sådant val endast
gälla tiden intill ordinarie mandatsperiods utgång. I
flera länder, bland dem Sverige, har man sökt undgå
fyllnadsval genom att utse suppleanter samtidigt
med ordinarie folkrepresentanter. Om i Sverige
härom gällande bestämmelser se Riksdags-mannaval.
V. S-g.
Fyllofyllin, kem. Se Klorofyll.
Fylogenetisk (se Fy log en e s), som har samband med
växt- och djurstammarnas utvecklingshistoria.
*Fyn hade 285,849 inv. 1921, med kringliggande
öar 326,638. F. är deladt på 2 amt, Odense och
Svendborgs, det förra deladt i 2 amtsrådskretsar,
Odense och Assens. Följande nya järnvägar ha öppnats:
1906 Odense-Faaborg, 1911 Langelands-banan,
Odense-Middelfart och Braenderup-Bo-gense
samt 1916 Faaborg-Svendborg. - Största delen af
F. täckes af moränlera (ej "rullstens-lera"); i de
s. k. "fynska Alperna" framträder rullstensgruset.
P- E-t.
*Fyr. Utom i hufvudupplagan nämnda slag af fyrar
finnas äfven kombinerade blänk-och blixtfyrar, där
blänkar af 2 sek. varaktighet och däröfver omväxla
med blänkar af kortare varaktighet. Hafsfyrarna
förses numera i regel med blixt- eller blänkapparater
eller kombinationer däraf. Vid tjocka eller mycket
disig luft, då fyrskeppen icke lämna någon eller
afsevärdt förminskad ledning för sjöfarande, träda
mistsignalanlägg-ningaraa i verksamhet. Dylika finnas
vid flertalet fyrplatser med ständig bevakning,
å fyrskepp och å en del lysbojar, de s. k. lys-
och ljudbojarna. Med maskindrifna mistsirener och
mistlurar, kanonskott, exploderande knallpatroner,
urverks- eller gasdrif-na klockor, för hand
skötta klockor, mistlurar och gonggonger, genom
sjöhäfningen igångsatta klockor och hvisselpipor,
undervattenssignalering och radioanläggningar söker
man ge sjöfarande erforderlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
