Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1111
Fysik-Fysikalisk kemi
1112
denna ingripit i hög grad klarläggande och
ordnande. Emellertid finns det också områden
inom fysiken, hvilkas utveckling stått i ett
tills vidare lösare sammanhang med denna teori
eller skett helt oberoende af densamma. Här må
då först nämnas H. Kamerlingh Onnes’ och hans
elevers på köldlaboratoriet i Leiden utförda
undersökningar öfver materiens egenskaper vid mycket
låga temperaturer. Särskildt betydelsefull är hans
upptäckt af det supraledande tillstånd (omätbart lågt
elektriskt ledningsmotstånd), hvari vissa metaller
plötsligt komma, då temperaturen sjunkit till några
få grader öfver absoluta nollpunkten.
Vidare böra ihågkommas M i 11 i k a n s mångåriga
försök (1909-17) ang. enstaka gasioners laddning,
hvilka resulterat i en verklig precisionsbestämning af
denna fundamentala konstant (elemen-tarladdningen). -
F. Ehrenhafts uppseendeväckande invändningar (sedan
1909) mot antagandet af en bestämd elementarladdning
kunna numera med säkerhet anses ha varit baserade på
olämpliga försöksbetingelser och felaktig tolkning
af observationsresultaten.
I nära samband med den Rutherford-Bohrska atommodellen
står den s. k. kärnfysiken, läran om atomkärnans
sammansättning och egenskaper. De radioaktiva
ämnenas strålar anses utsprungna från atomkärnan
vid dennas spontana sönderfall. Men genom yttre
ingrepp åstadkoms en kärnas uppdelning först af
Rutherford (1920) vid bestrålning af kväfgas med
snabba a-partiklar. Dessa los-sprängde ur ett
fåtal af de träffade kväfgas-atomerna väie-kärnor
(H-strålar), och senare ha dylika erhållits enligt
samma metod äfven ur andra ämnen med låg atomvikt. -
Eftersom atomens massa till sin hufvuddel anses vara
koncentrerad i kärnan, kan man till kärnfysiken äfven
räkna undersökningarna öfver isotoper, d. v. s. enkla
ämnen med olika atomvikter, men identiska kemiska
och (utom med afseende på massan) identiska fysiska
egenskaper. Efter att dylika först påvisats bland de
radioaktiva ämnena af F. S o d d y och K. F a-jans
(1913), ha F. W. Astons betydelsefulla undersökningar
(från 1919) visat, att många af de vanliga kemiska
elementen utgöra en blandning af två eller flera
isotoper med olika atom vikter, som äro (åtminstone
i det närmaste) hela tal (jfr Aston. Suppl. och
Atommodell. SuppL). Astons arbete utgör exempel på,
att en vetenskaplig upptäckt betingas icke blott
af teoretisk intuition, utan ofta lika mycket af de
instrumentella hjälpmedlens förfining: i detta fall
af hans mass-spektrograf, som utgör en förbättring
af Thomsons apparatur för kanalstrål e analys. -
En (partiell) separation af isotoper i större
skala på annan väg (afdunstning i vakuum) lyckades
J. N. Brönsted och G. Hevesy utföra med kvicksilfver
(1920).
Därigenom, att den moderna fysiken i största
utsträckning sysslat med atomära problem, har ett
fortsatt närmande till kemien egt rum, så att det
ibland kan vara svårt att afgöra, om en speciell fråga
bör räknas till den ena eller andra vetenskapens
område. Någon sträng gränsskillnad mellan dem
kan icke upprätthållas. Äfven kristallo-grafien
tenderar alltmera till att bli likbety-dande med
kristallfysik, i den mån vetenskapen öfverskrider
den rent deskriptiva behandlingen
af sitt ämne. På astronomien har fysiken haft
en stark återverkan; utom Einsteins allmänna
relä-tivitetsteori, som berört hela astronomiens
världsbild, må särskildt nämnas Megh Nåd Sahas
tillämpning af ion- och atomlärans resultat
på stjärnornas strålning (1920). Att den rent
vetenskapliga fysikens utveckling äfven gett uppslag
åt tekniken och industrien, är själfklart. Denna
befruktande inverkan har i en del fall återgäldats
därigenom, att användandet af industriens stora
ekonomiska och experimentella hjälpmedel fört till
äfven rent vetenskapliga framsteg. Ett godt exempel
därpå utgör hela högvakuum tekniken, speciellt de
moderna glödkatodrören för mottagning och alstring
af elektromagnetiska vågor. Baserade på studiet af
medlen att åstadkomma yttersta luftför-tunning och
af glödande kroppars elektronemission, ha dessa
rör under Världskriget tekniskt utvecklats i ett
nästan explosionsartadt tempo på grund af militära
behof och hålla nu på att omgestalta den trådlösa
telegrafien och telefonien. Samtidigt utgöra de ett
vid fysiska undersökningar ofta användt hjälpmedel,
och det närmare studiet af deras egenskaper
för tekniska behof har äfven medfört fysikaliska
framsteg. Härvid bör särskildt nämnas General electric
co:s laboratorium i Schenectady med ett forskarnamn
sådant som I. Langmuir. - Metallografiens ställning
till järn- och metallindustri utgör ett annat exempel
på dylik växelverkan, öfver hufvud kan hos industrien
skönjas en tydlig tendens att alltmera stödja sig på
vetenskapen och använda dess undersökningsmetoder
för ledning och kontroll af det tekniska arbetet.
G-L
Fysik, gammalt namn på i färgerier använd lösning
af tennklorid; kallas äfven tennsolution eller
komposition. K. A. V-g.
* Fysikalisk kemi. Under de senaste 15 åren har
den moderna fysikaliska kemien, särskildt läran om
de utspädda lösningarna, såsom den utvecklats under
perioden 1885-1900, inträngt i kemisternas tänkesätt
och upptagits i de elementära läroböckerna. Därigenom
ha inom hela kemien diskussionerna öfver teoretiska
frågor blifvit mera exakta och behandlingen af
kvantitativa resultat mera rationell än i äldre tider.
För den elektrolytiska dissociationsteorien, som ej
kunnat förklara salternas och de starka elektroly
temas skenbara afvikelse från massverkans lag, ha
under de senare åren föreslagits flera modifikationer,
af Gös h, Bjerrum, Debye m. fi., bland hvilka de två
sistnämnde forskarnas inlägg torde vara af bestående
värde.
Den teoretiska behandlingen af koncentrerade lösningar
och öfver hufvud taget af s. k. kondenserade system
har fört till viktiga termodynamiska rön, bland
hvilka må nämnas det Nernstska teo-remet (se Nernst,
äfven i Suppl.), som äfven kallas termodynamikens 3:e
hufvudsats. Bland termodynamikens stormän må dessutom
nämnas Le Chatelier och särskildt M. Planck, hvars
kvantteori (jfr P l a n c k, sp. 1007) befruktat
äfven många områden inom den fysikaliska kemien;
så har t. ex. inom fotokemien (se d. o. Suppl.) den
termodynamiska och den kvantteoretiska behandlingen
genom E i n s t e i n och W a r-b u r g ledt till
betydelsefulla framsteg.
Sedan Zsigmondy och Siedentopf lyc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
