Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fältbefästning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1121
Fältbefästning
1122
samma drogs våren 1917 en del af fronten tillbaka
undan ett väntadt franskt anfall, på samma gång
som fronten förkortades. - Skyttevärnen förbundos
medelst framifrån och bakåt gående förbindelsevärn,
så att plankartan öfver en ställning, t. ex. en
flygfotografi, företer en viss likhet med ett
spindelnät.
Skansar användes icke på västfronten, men däremot
till någon del på östfronten, där det var möjligt
att på grund af fiendens mindre verksamhet och
terrängens svårframkomlighet från skansarna försvara
luckorna emellan dem, på samma gång som plutoner och
kompanier höllos bättre i chefens hand. Skansarnas
uppgift att bilda fasta punkter i försvaret åstadkoms
på västfronten därigenom, att förbindelsevärnen
anordnades för eldgifning åt sidorna. Vid genombrott
uti en ställning kunde sålunda hvar som helst fasta
punkter bildas af ett par skytte-värnslinjer med dem
förenande förbindelsevärn jämte stormhinder. Man kan
säga, att befästningssystemet företedde en bild af
hvarandra tangerande skansar (jfr fig. 8).
Skyttevärnen ("skyttegrafvarna") utfördes af enkel
konstruktion, i allmänhet bredare än som före
Fig. 1. Tyskt skyttevärn vid Aisne, 1914.
kriget ansetts lämpligt dels för att möjliggöra
erforderliga trupprörelser och transporter, dels
för att ej för lätt rasa ihop under artillerield
(se fig. l, 2
Fig. 2. Mingång (skyddsrum) med nedgång.
och 4). På dränering blef det nödvändigt att
nedlägga stor omsorg, dels medelst plankvandringar
på skyttevärnens botten, dels genom af loppsledningar
och diken, dels genom pumpning i stor skala,
Tryckt den 18/io 23
särskildt i Flandern. En ryggvall utfördes i
allmänhet för att minska verkan af bakom kreverande
projektiler. För samma ändamål anlades tvärvallar
mycket tätt eller bröts skyttevärnet i lämplig form.
I den mån kriget fortskred, fingo kulsprutorna
en allt större betydelse. De förlades gärna i
särskilda s. k. nästen framför, bakom eller mellan
skyttevärnen för att genom flankerande eld längs
järntrådsnäten hejda det fientliga infanteriets
framryckning. Kulsprutorna blefvo alltmer ställningens
stomme, och vid uppgörande af befästningsplaner blef
regeln att först bestämma plats för kulsprutor och
järntrådsnät.
Stormhindren utfördes nästan uteslutande af tagg-tråd
utaf järn (åtgång på tysk sida 635,000 ton) i ett
eller flera bälten, ibland flera tiotal m. breda
framför och mellan befästningarna. Mot slutet
af kriget sökte man äfven åstadkomma hinder mot
pansarvagnar.
Af skyddsrum uppstodo nya former, för att man skulle
vinna erforderlig trygghet mot artillerielden.
6man. ^,2,0 ^_ Fig. 3. Minskyddsrum (plan).
Ett sätt var att från skyttevärnen gå ned med lutande
mingångar ända till 10 m. djupt samt där anlägga
l-2 m. breda förbindelser med till dem anslutna, i
allmänhet 2 m. breda gångar för bostäder, expeditioner
och förråd (fig. 2 och 3). Ett annat
^
:.;
J
T}
^[
-swww*»^
< %
L^^fe_|_.
}*-2,* ty’,o%-**t %
i_K 2
x */7y7TS7J /s/s/ .vj
O /v^
/ "///////// ’/Z/ ’ /Ji^f
1 1
J?J;i:o>>^:^{v^
-*.* .i§
Fig. 4. Skyddsrum af betong (beredskapsrum).
sätt var att utföra skyddsrummen af betong, vanligen
järnbetong, med i regel högst l,5 m. tjocka väggar
och tak, något tunnare golf (fig. 4 och 5). Sålunda
kunde skyddsrummen läggas högre, ingångarna bli
kortare och besättningen vid fientligt an-
35 b,, S. 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
