Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreningen till minne af konung Oskar I och drottning Josefina ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1161 Föreningen till minne af konung Oskar
l och drottning Josefina-Förflyttning 1162
m. m. nödsakad att tillsvidare nedlägga sin
verksamhet.
^Föreningen till minne af konung Oskar l och drottning
Josefina. Föreningens tillgångar uppgingo 31 dec. 1922
till 712,200 kr.
Förening för bistånd ät vanföra (lytta och
vanföra). Se Y anförevår d, sp. 603.
Förening mot tuberkulos. Se Internationella föreningen
mot tuberkulos och Svenska nationalföreningen mot
tuberkulos.
Föreningsfisken. Se Fiskerilagstift-n i n g. Suppl.
* Förenings- och säkerhetsakten har med införandet
af 1919 års republikanska författning upphört att
gälla i Finland.
Föreställningskänsla. Se K anslå.
"Förfalskning. - Om förfalskning af konstsaker och
konstverk se Trucage.
*Författaranslag. I Danmark beviljades 1921 till
författare ett statsanslag på 110,OCO kr. jämte 25
proc. däraf som dyrtidstillägg. I Sverige in-gaf
Sveriges författarförening 1912 till K. M:t en
ansökan om, att det sedan 1908 utgående anslaget
måtte höjas till 20,000 kr. årligen. Med anledning
däraf framlades proposition till riksdagen om ett
årligt anslag af 15,000 kr. för de tre åren 1914-16,
hvilken af riksdagen afslogs. 1918 återupptogs frågan
af sakkunnignämnden för dessa anslags fördelning, som
hemställde, att 75,000 kr. måtte beviljas för perioden
1920-22, och K. M:ts proposition om 60,000 kr. för
nämnda tid bifölls af riksdagen. Ett förnyadt försök
af Sveriges författarförening 1920, som ansökte om,
att ett tilläggsanslag af 30,000 kr. för 1921-22
måtte beviljas, föranledde en proposition till
riksdagen om tilläggsanslag på 20,000 kr., hvilken
emellertid afslogs. För perioden 1923-25 utgör det
beviljade statsanslaget till författare därför endast
20,000 kr. årligen, hvartill komma de genom Svenska
akad. utdelade 6,000 kr.
*Författare. Jfr äfven Samfundet de
nio. "Författarföreningar. 4 aug. 1920 bildades,
på mrs Flor. Stoddards initiativ, i Amerika The
national pen league and International literary
association, och 1922 grundlades i England en
internationell författarklubb, Pen-clul} (med
Galsworthy som ordf. och med hedersledamöter från
olika nationer - för Sverige Selma Lagerlöf), hvaraf
filialer uppstått i åtskilliga länder. 1916 bildades
Sveriges dramatiska författares förening. I Finland
bildades 1919 Finlands svenska författarförening
(se d. o. Suppl.). Lagarna för "Den norske
forfatterforening", reviderade och i sin nuv. form
antagna 17 dec. 1921, finnas (på bägge "målen")
införda i "Nord. förf. tid." juni 1922. Delegerade
från de 4 nordiska författarföreningarna
samlades i maj 1919 i Köpenhamn till nordiskt
f ö r-fattarmöte. Där bildades då ett Nordiskt
författarråd (Sverige, Danmark och Norge ha l
delegerad hvar). Sedan 1920 utge Sveriges, Norges
och Danmarks författarföreningar (till hvilka 1922
trädde Finlands svenska författarförening) en gemensam
månadsskrift, kallad "Nordisk forfatter-tidende",
som tryckes i Köpenhamn och är afsedd att tillvarataga
de nordiske författarnas gemensamma intressen.
*Författarhonorar. Högsta författarhoncrar enligt det
förut vanligaste beräkningssättet torde nu vara 70
kr. per tryckark och 1,000 ex., men alltmera synes
man vara böjd för att öfvergå till den principen,
att honoraret beräknas efter viss procent på en
boks försäljningspris. - Teaterhonoraret är för
K. dramatiska teatern i Stockholm bestämdt till högst
8 proc. af bruttoinkomsten på hvarje föreställning.
Författar- och konstnärsrätt. Se Eganderätt (äfven
i Suppl.).
Författningsenliga däckslinjen, skpsb. Se L a
s t-märke.
’Författningssamling. Om Tullverkets
författningssamling se d. o. - ’ ’Finlands
författningssamling" (Suomen asetuskokoelna) är numera
titeln på den för Finland utgifna.
Författningsvännernas sällskap. Se J a k o b i-ner,
sp. 1190.
Förflyttning af ämbets- och tjänstemän utan deras
samtycke från innehafvande till annan befattning genom
öfverordnad myndighets eller regeringens beslut är i
utlandet synnerligen vanlig, men i Sverige genom §
36 R. F. uttryckligen förbjuden, dock med undantag
för de i § 35 angifna s. k. förtroendeämbetsmännen,
hvilka inta en af regeringsmakten med nödvändighe4"
direkt beroende ställning såsom dess omedelbara
organ. Grundlagsförbudet har dock icke ansetts hindra
dylika förflyttningar inom de affärsdrifvande verken,
i det att dessas genom konstitutorial tillsatta
personal, som dessutom ej fanns, när grundlagen
tillkom, icke intar samma ställning som de statens
maktorgan, hvilkas själfständighet R. F. velat trygga
såsom nödvändig förutsättning för deras själfansvar
under lagen till förhindrande af administrativt
godtycke.
Emellertid ha tid efter annan försök gjorts att ändra
eller kringgå grundlagsförbudet, dels i syfte att göra
hela ämbetsmannaförvaltningen mera "affärsmässig"
och snabb, med förbiseende af sä-kerhetskrafvet,
dels, och vanligast, i syfte att förbereda eller
underlätta framtida omorganisationer af olika
förvaltningsgrenar. Då alla försök till direkt
grundlagsändring strandat, har man begagnat utvägen
att i vissa nyutnämnda befattningshafvares fullmakter
inrycka förbehåll om förflyttningsskyldighet,
eller att, i aflöningsreglementén och fastställda
lönevillkor föreskrifva en dylik skyldighet i större
eller mindre omfattning, så att befattnings-hafvaren
skulle bli pliktig underkasta sig ett eventuellt
regeringsbeslut härom. Någon sådan plikt kan
dock icke på dessa vägar skapas, enär dels såväl
förbehåll som lönevillkor, hvilka strida mot
grundlag, utan vidare äro rättsligt kraftlösa, dels
hvarken förbehåll eller lönevillkor af sådan natur
befria regeringen från konstitutionellt ansvar, i
händelse regeringen emot grundlagen skulle besluta
att tillämpa dem. Den omständigheten, att riksdagen
fastställt lönevillkor af dylikt innehåll, befriar ej
heller konstitutionsutskottet från dess skyldighet
att ingripa enligt R. F:s §§ 106, 107, så framt
anledning härtill ges, helst riksdagens fastställande
af villkoren icke inneburit åläggande för regeringen
att tillämpa dem, utan allenast afsett att undanröja
invändningar från befattningshavarens sida; att ej
ens detta syfte kunnat nås, beror däraf, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
