Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första maj ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rekryteringsområde med hänsyn till värnpliktigt manskap
är oförändradt, är förlagdt i Linköping.
C. O. N.
Första maj. Om dagens firande i äldre och nyare tid se Maj (äfven i Suppl.).
Första-majblomman och Första-majblommans riksförbund. Se Majblomman.
Förstatliga (ty. verstaatlichen), göra något till
statens; i synnerhet om egendom, som förut tillhört enskild(a),
t. ex. om stats förvärf af enskild järnväg; förvärfva åt staten,
ofta med tanke på ensamrätt (statsmonopol), t. ex. i fråga
om rätten att tillverka tobaksvaror inom riket. Jfr Kommunalisering,
Monopol, Nationalisera och Socialisering.
Förste hofstallmästare. Se Öfverhofstallmästare.
*Förster (Foerster), Wilhelm J.,
afled natten till 18 jan. 1921 i Bornim vid Potsdam.
Han utgaf det själfbiografiska arbetet
Lebenserinnerungen und lebenshoffnungen, 1832–1910 (1911). –
2. Friedrich Wilhelm F., den föregåendes
son, tysk pedagog och politiker, f. 2 juni 1869
i Berlin, fick en ”konsekvent religionslös”
uppfostran, blef 1893 filos. doktor och egnade sig
från 1896 i Zürich åt fattigvårdsarbete, studium af
ungdomsförbrytelsernas problem och praktisk
uppfostringsverksamhet på karaktärsdaningens grund,
blef 1899 docent i filosofi och moralpedagogik vid
Zürichs universitet samt närmade sig från sin
tidigare ”etiska kulturståndpunkt” småningom en
odogmatisk kristendom, hvars grundsatser han sökte
häfda på pedagogikens och socialetikens områden.
F. blef 1913 professor i pedagogik i Wien och 1914
i München samt afgick 1920 från sin professur på
grund af det motstånd hans pacifism och uppfattning
af Tysklands moraliska skuld till Världskriget
framkallat. F. stod Kurt Eisner (se d. o. Suppl.)
nära och var under dennes korta maktperiod 1918–19
bajerskt sändebud i Schweiz och Eisners medhjälpare
vid planerna på närmande till Frankrike. Efter sin
misslyckade gästroll inom storpolitiken slog han
sig åter ned som privatlärd i Zürich. –
Bland F:s många skrifter märkas
Jugendlehre (1904, många uppl.),
Lebenskunde (s. å.),
Schule und charakter (1907; 8:e uppl. 1909),
Sexualethik und sexualpädagogik (1907),
Christenthum und klassenkampf (1908),
Lebensführung, ein buch für junge menschen (1909),
Staatsburgerliche erziehung (1910; 2:a uppl. 1914),
Schuld und sühne (1911),
Straaf und erziehung (1913),
Erziehung und selbsterziehung (1917),
Weltpolitik und weltgewissen (1919),
Christenthum und pädagogik (1920) och
Mein kampf gegen das militaristische und nationalistische Deutschland (s. å.).
Jfr A. Böhm, ”Fr. W. Foersters moralpädagogische ansichten” (1919).
2. V. S–g.
*Förster (Foerster), Wendelin, dog 18 maj 1915 i Bonn.
Fönster, Josef, österrikisk tonsättare, f. 1859
i Prag, studerade där naturvetenskaper vid universitetet
och musik vid konservatoriet, blef 1893
musikkritiker i Hamburg och 1901 lärare vid
konservatoriet där, 1903 vid nya konservatoriet i Wien
och 1919 vid statskonservatoriet i Prag. F. är en
ansedd kompositör. Han har skrifvit 4 symfonier,
symfoniska dikten Meine jugend,
sviterna Cyrano de Bergerac,
In den bergen och
Shakspeare,
en
slavisk fantasi,
operorna Deborah (1893),
Eva-Marja (1899, prisbelönad) och
Jessika (1905) m. fl.,
ett Stabat mater,
körverken Hymnus der engelscharen och
Weihe der nacht,
violinkonsert, 3 pianotrior, 3 stråkkvartetter,
pianostycken och sånger.
E. F–t.
Förster (Foerster)-Nietzsche [-nit-],
Elisabeth, syster till Fr. Nietzsche, f. 10 juli
1846 i Kocken, vårdade sin sinnessjuke broder och
stiftade Nietzsche-arkivet i Weimar. Hon har varit
verksam som utgifvarinna af broderns arbeten och
bref samt skrifvit flera böcker om honom:
Das leben F. Nietzsches (2 bd, 1895 ff.; ny uppl. 1912),
Der junge Nietzsche (1912),
Der einsame Nietzsche (1913) m. m.
1921 vardt hon hedersdoktor i Jena.
R–n B.
Förstgångsringning. Se Klocka, sp. 315.
Förstyrning, mek. Se Turbinregulator, sp. 353.
Förstämma (trummor, pukor), mus. Se Dämmare och Trumma.
Förstärkarrör, elektrot. Se Vakuumrör.
Förstärkt bro. Se Krigsbro, sp. 1296.
*Förstöringsarbeten, krigsv., ha under
Världskriget utförts i väldig omfattning vid återtåg såväl
i eget som i fiendens land. Sålunda förstörde
fransmännen vid återtåget mot Marne år 1914 broar och
tunnlar. Tyskarna förstörde systematiskt under
sina återtågsoperationer i Polen 1914–15 samt i
Frankrike mot Siegfriedsställningen 1917 och mot
Rhen 1918 icke endast förbindelser, utan allt, som
kunde vara fienden till nytta. I Rumänien förstördes
under engelsk ledning vid dess stora nederlag
1916 bl. a. de viktiga oljekällorna. Slutligen ha
ryssarna häfdat sitt gamla rykte att både i eget
och i fiendens land grundligt – gärna med eld –
härja och förstöra. – Vid förstöringsarbetena spela
sprängämnen en stor roll. Under kriget föranledde
bristen på vissa förut i sprängtekniken använda
råämnen, att man försökte sig på ersättningsämnen,
och en hel del nya sprängämnen har sett dagen (se
Sprängämne. Suppl.).
S. E. B.
Försumpning, geol., biol. Försumpad skogsmark
är en skogbevuxen fastmark, där ett torflager kommit
till utbildning, hvarigenom skogen fått en vegetation,
som påminner om kärr eller mosse. Orsaken därtill är
ett för stort vattentillskott, antingen genom
öfversilningsvatten eller högt stående grundvatten.
Öfversilningsvattnet kommer ofta från kallkällor eller
från närgränsande mossar, i synnerhet högmossar.
K. A. G.
*Försvar. – 3. Försvar utgör (liksom
försvarsväsen) en ofta använd benämning på ett
lands krigsmakt. Därigenom ha många
namnsammansättningar med ”försvars-” uppkommit. Utom
i hufvudarbetet nämnda må erinras om följande af
mera tillfällig natur:
Försvarsberedning kallades hvar och en
af de fyra kommittéer, som 7 okt. 1911, då K.
Staaff var statsminister, tillsattes för att föreslå
önskvärda förändringar beträffande krigsmakten
och som upplöstes efter Staaffs afgång febr. 1914.
Försvarskommission kallades en 18 dec.
1918 tillsatt kommitté, som fick i uppdrag att
bereda vissa frågor om begränsning af de militära
utgifterna och därmed sammanhängande ärenden.
Den efterträddes af den s. k. Försvarsrevisionen,
tillsatt 12 nov. 1919, liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
