Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geologiska föreningar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12G5
Geologiska föreningar-Geologiska museer
12G6
gan om jordens bildning väckt liflig diskussion
i geol. kretsar, om jorden enligt Kant-Laplaces
ne-bularteori från gasformigt tillstånd kondenserats
till flytande och därifrån stelnat eller om den, i
enlighet med meteorit- eller planetesimalteorierna
(se Ch am b er l i n, T. C. Suppl., sp. 88, och
Kos-mö g o n i), uppstått genom ansamling af fasta
delar från världsrymden. I den dynamiska geologien
har på visst sätt den Lyellska aktualismteorien rönt
någon modifikation, i det att man från flera håll
med framgång gjort gällande, att man vid bedömande
af det arbete, som de på jorden verksamma krafterna
utföra, mera måste taga hänsyn till det maximum af
arbete, som kraften i fråga kan uträtta, än till den
tid, under hvilken den varit i verksamhet. Således
utöfvar en flod eller en älf sitt största arbete
under den korta tid af året, då dess maximiflöde
pågår, liksom hafvets vågor vid stormfloderna. - I
praktiskt hänseende har geologiens betydelse i nyare
tider varit i ständig tillväxt, och äfven ett par
nya områden har tillfogats. Så har geologien lagts
till grund för ekonomisk statistik vid uppgörande af
förrådsinventeringar öfver mineraliska råämnen (se
Geologiska kongresser. Suppl.), och under Världskriget
spelade geologisk sakkunskap i många fall en betydande
roll. - Historisk geologi har hittills i hög grad
varit formationslära och strati-grafi, d. v. s. den
har företrädesvis behandlat aflag-ringarnas
åldersförhållanden och ordningsföljd. I senare
tid - allteftersom vår kännedom om alla delar
af jorden utvidgats - har jordens allmänna
utvecklingshistoria trädt mera i forgrunden,
så att å ena sidan de geografiska förhållandena i
förgångna jordperioder med framgång kunnat tagas upp
till behandling i paleogeografien, och å den andra
stora gemensamma drag i jordens förhållanden kunnat
följas i sin utveckling, såsom klimatets förändringar,
bergskedjebildningen etc. (se D i a-strofism. Suppl.).
K. A. G.
Geologiska föreningar ha till uppgift att främja
geologien och de med denna besläktade vetenskaperna
(paleontologi, mineralogi) samt att närma dessa
vetenskapers idkare till hvarandra. Sådana finnas
i de skandinaviska länderna. Äldst är G e o-logiska
föreningen i Stockholm (se d. o., äfven i Suppl.),
stiftad 1871. I Danmark bildades Dansk geologisk
förening 16 jan. 1893 på initiativ väsentligen af
K. J. V. Steen-strup, N. V. Ussing och V. Hintze;
den hade 323 medlemmar och 2 hedersled, vid slutet af
1922. Årligen utges ett häfte "Meddelelser fra Dansk
geologisk förening" (nu 6 bd). Föreningen har alldeles
särskildt betonat exkursionernas betydelse, och ett
flertal for dess medlemmar gemensamma exkursioner
hålles hvarje år. - I Norge grundlades på våren
1893 en "geologis"k klub", hvars förhandlingar
voro privata, men 1905 ombilda des denna till Norsk
geologisk förening, som höll sitt första möte 25 mars
1905. Hösten 1921 var dess medlemsantal 125. Från
1905 utges "Norsk geologisk tidsskrift", hvaraf 4
häften utgöra ett band; nu (1923) föreligga 6 bd
afslutade. - Af geol. föreningar i andra länder må
särskildt nämnas Geological society of London (se
d. o.). K- A. G.
"Geologiska föreningen iStockholm. I jan.
1923 var medlemsantalet 468, och korresponderande
medlemmar voro 20. Dess "Förhandlingar" äro
fortfarande den mest betydelsefulla geologiska
tidskriften i Skandinavien; de senaste årgångarna ha
redigerats af föreningens sekreterare: H. M u n t
h e (1904-13), A. G a velin (1914-16) och P. D. Q
u ens el (från 1917). Den nu löpand© årgången
är bd 44, och fullständiga register föreligga
t. o. m. bd 41. Statsunderstödet åt tidskriften
har stigit till 3,000 kr. (1920), Järnkontorets
bidrag till 2,000 kr. 1919 gaf direktör A. Forsberg
15,000 kr. som bidrag till tryckningskostnaden,
och 1920 beviljade K. M:t 50,OCO kr. i bidrag från
teaterlotteriet. Föreningen tog initiativ till, att
den 11 :e internationella geologkongressen 1910 (se
Geologiska kongresser. Suppl.) hölls i Stockholm. Vid
föreningens 50-årsjubileum (1921) lämnades historiker
öfver dess verksamhet. K. A. G. ’Geologiska
kommissionen i Finland består numera af l
direktor och 4 statsgeologer; vid densamma äro
dessutom anställda 6 assistenter. Ny förordning
ang. kommissionen utfärdades 19 nov. 1918.
O. B-n.
*Geologiska kongresser ha hållits 1910 i
Stockholm, 1913 i Ottawa (Canada) och 1922 i
Bruxel-les. Kongressen i Stockholm hade G. De Geer
till president, H. Bäckström till skattmästare
och J. G. Andersson till generalsekreterare. För
medlemmarna anordnades exkursioner genom hela Sverige
och till Spetsbergen, och under de föregående åren
gjordes omfattande förarbeten, så att de vägvisare
(exkursionsguider), som utarbetades för kongressen,
ge en ganska fullständig bild af den ståndpunkt,
som Sveriges geologi vid den tiden intog. Af
kongressledningen publicerades äfven, på grundval af
från de respektive länderna inhämtade uppgifter, en
inventering af världens järnmalmstillgångar ("The iron
öre resources of the world"), lämnande en öfversikt
öfver hvad som å ena sidan kan anses som verkliga
förråd, å andra sidan reservförråd, verkliga och
möjliga. Kongressen i Ottawa utförde efter liknande
planer en inventering af världens tillgångar af kol
("The coal resources of the world"). Världskriget
bragte af brott i kongresserna, hvilka dittills varit
helt internationella. Den för kongressen i Bruxelles
tillsatta styrelsen beslöt emellertid att, trots
protester från neutralt håll, utesluta vetenskapsmän
från de länder, som stått i krig emot Belgien. Nästa
kongress är afsedd att hållas i Spanien 1925.
K. A. G.
*Geologiska museer. Sveriges geologiska undersöknings
museum ("Geologiska museet"), sådant det tedde sig
i sin urspr, lokal vid Mästersamuelsgatan, före
flyttningen till Frescati, är detaljeradt beskrifvet
af E. Erdmann (S. G. U. Ser. C. N:r 265, 1916). Museet
är sedan 1915 inrymdt i sydöstra flygeln af den
stora, vid Frescati belägna byggnadskomplex, som i
öfrigt upptas af Naturhistoriska riksmuseum. Ingången
leder upp till en hall med väggbeklädnad af polerade
svenska graniter, representerande flera af våra för
monumentala ändamål viktigare granittyper. Pelarna,
monoliter af västkustgranit, krönas af kapitäler
af diabas ("svart granit"), skulpterade efter
motiv hämtade från vårt lands fossila fauna och
flora. Trappuppgången har väggbeklädnad af polerad
kolmårdsmarmor. -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
